– Äntligen, var vår spontana reaktion. Hembygdsrörelsen här har varit lite eftersatt. Jag har jobbat med förbundet sedan 2011. Då hade vi ett årligt anslag på 65 000 kronor.
Genom Hembygdslyftet som den nya satsningen kallas tilldelas samtliga föreningar i länet ett grundstöd om 2 000 kronor vardera.
– Det blir en mindre summa eftersom vi är hela 115 föreningar i länet. Även föreningar som inte är medlemmar i Sveriges Hembygdsförbund är garanterade stödet.
Ytterligare 510 000 kronor av de medel som ingår Hembygdslöftet kan sökas av hembygdsföreningar i länet för att användas till projekt och evenemang. Högsta sökbara summa för en enskild förening är 50 000 kronor.
Vad ska det vara för sorts projekt och evenemang? – Vi ser gärna att pengarna ska gå till hembygdsföreningarnas kärnverksamhet, men är öppna för många olika sorters idéer, berättar Jesper Ström.
Vi är hela 115 föreningar i länet.
Biodling, bussresor eller andra aktiviteter Själv har han numera en heltidsanställning på förbundets kansli för att administrera fördelningen av projektpengarna. Ett villkor för att kunna ta del av stödet är att föreningarna sprider information om projektet i länet, berättar han.
– Det kan ske antingen på sociala medier eller att man ringer lokaltidningen och berättar vad som är på gång.
På den förslagslista som förbundet själva skapat för att inspirera föreningarna listas bland annat biodling, fotoprojekt, temadagar och bussresor till kulturarvsresemål.
– Det kan också handla om att odla äldre kultursorter, eller att ordna en slöjdkurs, en torpinventering eller en spökvandring. Man kan även söka för ett projekt som rör byggnadsvård för ökad tillgänglighet i sin lokala hembygdsgård.
Samarbete med andra föreningar uppmuntras Förbundet ser gärna att de sökande föreningarna samarbetar med andra föreningar – till exempel idrottsföreningar, friluftsföreningar, scouterna eller skolor.
– Vi uppmuntrar också till att man samarbetar med Vuxenskolan för att hålla en kurs. Vi märker att det finns ett stort intresse för kurser – särskilt vad gäller kris och beredskap.
Även fortbildning för styrelsemedlemmar, till exempel valberedningsutbildning, är möjligt att söka medel för från Östergötlands Läns Hembygdsförbund.
– Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.
Måste alla medel förbrukas under det kommande året? – Nej, man har faktiskt gjort ett undantag så att överblivna medel kan skjutas över till nästa år.
– Men vi vill förstås jättegärna visa att det verkligen finns ett behov av de här pengarna, i förhoppning om att det blir ett stående inslag i budgeten.
Östergötlands läns hembygdsförbund har funnits sedan 1941. Har ni tilldelats så här stora medel förr? – Nej, inte vad jag vet. Vi är jätteglada att tilldelas medel i höjd med till exempel Skåne län. Det känns verkligen roligt.
Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.
Elin Ljungqvist arbetar som filmpedagog inom kulturskolan i Vaggeryds kommun i Småland. Hon har en gedigen erfarenhet av att förmedla kulturarv till en ung målgrupp och föreläser även för bland annat hembygdsföreningar om hur de kan arbeta med barn och unga, på egen hand och i skolan.
Vad är särskilt viktigt att ha med sig i mötet med en ung målgrupp? – Att ungdomar är väldigt intresserade och vill både lära sig mer och engagera sig, men att deras engagemang inte ser ut som det gjorde förr. En ungdom väljer oftast inte att gå in i en förening eller styrelse för att engagera sig i flera år framöver, men kan däremot bli väldigt engagerade och drivna i kortare arrangemang och aktiviteter.
Vad driver dig som kulturarvsförmedlare? – När jag var 19 år började jag som ungdomspraktikant på Jönköpings läns museum. Där fick jag jobba med deras pedagogiska verksamhet under ledning av museiläraren Ola Hellman. Han var helt fantastisk med eleverna och lyckades verkligen fånga dem. När jag för första gången såg det där ljuset i ett barns ögon – där jag såg att just där och då, för bara några sekunder, förflyttades det barnet till en annan tid och historien blev levande. Det var ett magiskt ögonblick och från och med då bestämde jag mig att jag ville bli som Ola. Det har varit mitt mål och min drivkraft sedan dess – att få göra historia levande för barn och unga.
Finns det något som ”alltid” funkar i mötet mellan kulturarv och unga? – Mitt bästa tips är att möta dem på deras nivå, att hitta något som de kan relatera till. Det kan vara ett föremål, en plats, en person eller händelse, men något som fångar deras intresse direkt och som de känner igen sig i.
Något man i stället ska akta sig för, som är svårt? – Jag tror att många tyvärr pratar lite över huvudet på barn och unga som till exempel besöker hembygdsgården. Man vill lite för mycket och gör det lite för svårt för barnen. Man vill få med så mycket information som möjligt på kort tid. Försök i stället att sålla och ta lite i taget och bjud in dem att komma tillbaka fler gånger för att se mer.
Har hembygdsföreningarnas någon unik styrka i sammanhanget? – Hembygdsföreningarnas stora fördel är att de ofta har föremål i sina samlingar som man faktiskt får ta på, till skillnad från större museer där det mesta finns i montrar. Att faktiskt få uppleva och prova på historia på riktigt brukar fungera med alla åldrar. Att få ta på saker, att få prova gamla hantverk eller sysslor. Det ger så mycket mer än att bara få läsa om en tidsepok i en lärobok i skolan.
Hembygdsföreningarnas stora fördel är att de ofta har föremål i sina samlingar som man faktiskt får ta på, till skillnad från större museer där det mesta finns i montrar.
Hur kan kunskapen om hembygd stärkas i skolan? – I de reviderade kursplanerna som började gälla 2022 trycker man i historieämnet på vikten av att arbeta med historiska källor. Skolan har inga historiska källor, men det har ju hembygdsföreningarna, både när det gäller föremål, anteckningar, tidningsartiklar, fotografier och filmer till exempel. Här gäller det för föreningarna att få skolan att inse vilken pedagogisk resurs ett besök på hembygdsgården verkligen är. Mitt tips är att läsa vad som står i läroplanen och anpassa skolbesöken efter vad man läser i de olika årskurserna och vad skolorna efterfrågar.
Vilka goda exempel finns det på det? Metoder, enskilda samarbeten? – Jag har jobbat med ett väldigt roligt projekt i Värnamo kommun där skolklasser har fått göra filmer om sin hemort. Här har hembygdsföreningen på orten varit med som de lokalhistoriska experterna och tagit emot klassen och berättat om spännande händelser och personer som eleverna sedan har fått göra film om. Filmerna har sedan visats på stadsbiblioteket tillsammans med en liten utställning då eleverna har fått välja föremål ur hembygdsföreningens samlingar. Eleverna har lärt sig massor om sin lokalhistoria och hembygdsföreningen har lärt sig mycket om vad barn i olika åldrar är intresserade av.
Vad är barnen intresserade av? – De har oftast inte valt de berättelser och föremål som hembygdsföreningen brukar lyfta fram, utan har i stället valt historier om troll, jättar eller mord till exempel och föremål som de kan relatera till som exempelvis gamla skridskor, strykjärn och träskor.
Vad jobbar du på just nu? – Just nu arbetar jag med att ta fram en lärarhandledning till en kortfilm som handlar om kamerans och fotografiets historia från 1800-talet fram till våra dagar där alla har en kamera i mobilen och ett ständigt bildflöde med AI-genererade bilder. Hur påverkas vi av detta och hur kan vi bli bättre på att läsa av fejkade bilder och nyheter till exempel. Materialet ska förhoppningsvis vara klart lagom till höstterminen och testas med olika skolklasser och även med några seniorgrupper nu under våren.
Mitt tips är att läsa vad som står i läroplanen och anpassa skolbesöken efter vad man läser i de olika årskurserna och vad skolorna efterfrågar.
Våren 2026 satsar Jönköpings läns hembygdsförbund för tredje gången på utbildningspaketet Kulturarvet som besöksmål för sina 26 medlemsföreningar. Kulturarvet som besöksmål startades av Sveriges Hembygdsförbund år 2020 i syfte att utveckla föreningarnas aktiviteter för att möta den efterfrågan som finns hos besökare och besöksnäring. I Jönköping genomförs satsningen i samarbete med Region Jönköpings turistbolag Smålands turism.
De tidigare omgångarna varit betydelsefulla på flera sätt, berättar Irene Oskarsson, ordförande i Jönköpings läns hembygdsförbund.
– Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med. Men framför allt har det varit viktigt för de föreningar som varit med. De har fått ny kunskap och kunnat utveckla sin verksamhet. Det har också lockat nya medlemmar.
Hur märker besökarna av att verksamheten utvecklats? – Det syns. Föreningarna har utvecklat nya aktiviteter som veteranbilsträff och guidning av Gamla Bankgården i Vrigstad där man också bjuder in till kafferep där man berättar som de som bodde och levde i huset. Huskvarna hembygdsförening har börjat med soppluncher med föredrag om bygdens historia, som har gett många nya medlemmar.
Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med.
Kulturarvet som besöksmål består av fyra workshops på teman som: Hur kan fler människor få tillgång till kulturarvet? Hur får vi fler att engagera sig i föreningarnas arbete? Hur kan hembygdsrörelsen möta turister och tillresta besökare?
Hanna Glans är internationell projektledare vid Smålands turism, som är det regionala hembygdsförbundets samarbetspartner i projektet.
– Jag upplever att träffarna har gett en värdefull självförtroendeknuff. Hembygdsrörelsen sitter på en sådan skatt, och Kulturarvet som besöksmål har hjälpt till att ta vara på den ännu mer effektivt, säger hon.
Prissättning och marknadsföring är två faktorer där satsningen gett tydligt resultat, menar hon.
– Ett minne jag särskilt har var när jag besökte Bälaryds Bygdegårdsförenings evenemang Veteranträffen, där stod två personer från olika generationer och diskuterade kring en veteranbil. Det var så fint att se så tydligt hur hembygdsrörelsen skapar mötesplatser över generationsgränser. Just Bälaryd har också varit duktiga på att tänka mer kring prissättning. De började succesivt att ta mer betalt genom att ändra inträdet från per bil till per person. Bälaryd har många evenemang i föreningen, och nu har de kunnat bli mer strukturerade i dessa.
Vad hoppas Smålands turism att satsningen ska ge? – Smålands Turism arbetar med att marknadsföra Småland mot både svenska och utländska turister. Så att kunna erbjuda fler exportmogna upplevelser och besöksmål är såklart ett mål. Men det finns många delmål på vägen dit. Till exempel att genom denna satsning tar kulturmiljöerna en större plats i besöksnäringen, och det är roligt.
Hur samverkar Kulturarvet som besöksmål med andra aktörer? Vilken nytta kan man dra av varandra? – Boenden i bygden behöver såklart besöksanledningar. Och generellt är det bara bra med fler besöksmål, det stärker bygden och är inte konkurrens. Sedan är det redan bra samarbete mellan hembygdsrörelse och kommun, länsstyrelse, Länsmuseum, region med flera, men det som är bra kan alltid bli bättre, säger Hanna Glans från Smålands turism.
Se filmen som Smålands turism har gjort om Kulturarvet som besöksmål:
”Glamgleðį” är älvdalska och betyder språkglädje. 2024 tilldelades projektet med samma namn 5,1 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden för att främja språkligt utbyte mellan unga och äldre. Nu har man producerat både en podd och en historisk kokbok på älvdalska.
– Min pappa växte upp på 1930-talet. Han pratade älvdalska men ville inte lära mig det. Han hade lärt sig att barn som talade språket fick problem, berättar Ing-Marie Bergman, projektledare för Glamgleðį.
Sättet man såg på språket då påminner om hur man såg på samiska, menar hon.
– I skolan blev barn slagna om de pratade älvdalska. Man fick inte ens tala det på rasten.
Kokbok med matminnen på älvdalska I dag har älvdalskan omkring 3 000 talare. Många av dem bor i Älvdalens socken i norra Dalarna. Det treåriga projektet Glamgleðį syftar till att skapa aktiviteter och mötesplatser mellan äldre och yngre älvdalingar för att bevara det gemensamma språket.
Tillsammans med Tyra Wallin, projektkoordinator för Glamgleðį, har Ing-Marie Bergman satt ihop den historiska kokboken ”Jättelsed og birettelse fra Övdalim – Rätter med rötter i Älvdalen”. Där får äldre älvdalingar berätta om sina matminnen.
– En stor del av rätterna bygger på råvaror från naturen här omkring – älgkött, bär och fisk. Vi kommer också att ordna matlagningsaktiviteter med kokboken som utgångspunkt.
Podd, fisketurer och en kör En annan del i det språkfrämjande projektet är podden Dalskum.
– Det betyder ”Vi som pratar älvdalska”, förklarar Björn Rehnström.
Han är språklig rådgivare och initiativtagare till Ulum Dalska – Föreningen för älvdalskans bevarande, som är Glamgleðįs närmsta samarbetspartner.
Podden leds av de tre unga älvdalingar och det första avsnittet av tio handlar om favoritplatser (”snuggbersplasser”) i Älvdalen.
– En favorit som tas upp i podden är slogbodarna som finns här. Det är ett slags öppet timmerhus där man kan elda – som ett lyxigare vindskydd ungefär, förklarar projektkoordinator Tyra Wallin.
Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
En annan planerad generationsöverskridande aktivitet inom ramarna för Glamgleðį är gemensamma fisketurer. Även en älvdalsk kör har börjat ta ton.
– Det finns många älvdalska sånger bevarade, och en hel del nya sånger översätts också, berättar Björn Rehnström.
I dag klassas inte älvdalskan som ett minoritetsspråk i Sverige. Är det något ni hoppas ska förändras i och med det här projektet?
– Ja! svarar trion med en mun.
Älvdalskan ingår i UNESCO:s atlas över hotade språk i världen. Även Europeiska rådet anser att älvdalska är ett språk, förklarar de tillsammans.
– Det är bara Sveriges riksdag och regering som inte förstått än.
Det är inte kommunala protokoll på älvdalska man strävar efter, eller att rättegångar ska tolkas till språket, förtydligar Björn Rehnstrom
– Men det skulle underlätta om man kunde söka statliga medel och EU-bidrag för att jobba med språket och kulturen, fyller Ing-Marie Bergman i.
Hur är då språkkunskaperna inom projektgruppen för Glamgleðį?
Tyra Wallin, som med sina 22 år är yngst i trion, fick med sig älvdalskan hemifrån. Ing-Marie Bergman, vars pappa inte ville att språket skulle gå i arv, började lära sig som vuxen, när hon själv fick barn.
Björn Rehnström lärde sig sina första ord när han flyttade till Älvdalen från Stockholm år 1977.
– Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
FAKTA Språkglädje på älvdalska
Glamgleðį är ett treårigt projekt som finansieras av medel från Allmänna arvsfonden. Projektägare är Älvdalens kommun i norra Dalarna.
Yvonne Johansson är aktiv i Sorunda hembygdsförening, och initiativtagare till den systuga som med start i november 2025 har arrangerats en gång i månaden. Verksamheten är förlagd till föreningens gamla fattigstuga.
– Vi värmer upp med eldstad, som knastrar mysigt, kaffe och te står på. Vi utbyter erfarenheter och lär av varandra, berättar Yvonne Johansson.
I lokalen finns två symaskiner, stickor, virknålar och en liten vävstol. Till första träffen kom tio personer, fullsatt.
– Bland besökarna fanns en mormor, mamma och hennes två sönder, 9 och 17 år. 17-åringen stickade, 9-åringen satt och vävde hela kvällen. 9-åringen var yngst på plats, äldst var nog min pappa som är 92 som var där och eldade och berättade. Spannet är brett, säger Yvonne Johansson.
17-åringen stickade, 9-åringen satt och vävde hela kvällen.
Vad kan man lära sig på era syträffar? – Första gången var det en person som ville byta dragkedja i en jacka. Då hjälpte jag till, medan några andra tittade på och lärde sig. Senast var det bland annat en som ville lära sig virka.
Idén till systugan växte fram under 2025. I föreningen spånade man på fler aktiviteter inomhus, vintertid. Under höstens beredskapsvecka hade Sorunda hembygdsförening en träff på tema återbruk, där Yvonne Johansson bland annat visade en stor vävram som gör det möjligt att väva mattor utan vävstol. I samtalen om beredskap uppstod en diskussion om att skapa tillfällen att träffas och lära av varandra.
– Det är så mycket kunskaper som är på väg att försvinna. Hur lagar man byxor, hur syr man ihop ett hål? Eller byter blixtlås i en jacka?, säger Yvonne Johansson.
Om vi slutar att bara köpa nytt håller resurserna längre.
Vilken koppling ser du mellan att vårda det man har och beredskap? – För det första: Om det skulle bli krig eller en annan kris där man inte kan köpa kläder och andra saker måste man ju använda det man har. Men jag tänker också på miljön. Om vi slutar att bara köpa nytt håller resurserna längre. Det minskar risken för konflikter. Det är ett långt steg från krig till att laga ett par jeans, men i slutändan behöver man inte förstöra så mycket och behöver ännu mer resurser så, ja.
Har ni fler inomhusaktiviteter på gång i föreningen? – Vi är i startgroparna för spelkvällar med brädspel och andra bordsspel.
FAKTA Lär dig något nytt: Kurser, föreläsningar, utbildningar och kunskapsträffar i hembygdsrörelsen
Fler hembygdsföreningar, bland annat Botkyrka sockengille, arrangerar våren 2026 syträffar. Du hittar dem och många andra exempel på både inom- och utomhusaktiviteter med chans att lära sig mer på Sveriges hembygdsförbunds sajt.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
