Vilka verktyg har man som förening i arbetet med en överklagan, och vilken information kan stärka ens case? Helena Rosenberg är certifierad sakkunnig av kulturvärden. Hon har tidigare arbetat vid ett flertal länsstyrelser och är numera Sveriges Hembygdsförbunds kulturmiljöstrateg.
– Det finns tre sorters beslut som kan vara aktuella för en hembygdsförening att överklaga – detaljplan, bygglov och rivningslov.
En detaljplan tas fram av kommunen och reglerar hur mark och vatten ska användas, och hur bebyggelsen ska se ut.
Ett exempel på när en hembygdsförening motsatt sig en sådan är när föreningen Gamla Varberg år 2022 överklagade planen på den nya stadsdelen Västerport, som bland annat innebar ett nytt hotell med 14 våningar.
Enligt plan- och bygglagen måste en detaljplan anslås på kommunens hemsida.
– Som förening kan man även be om att få ärendena på remiss, förklarar Helena Rosenberg.
Vissa detaljplaner kan man också ta del av i tidningen. Oftast har man möjlighet att yttra sig över remissen i tre veckor.
Bygglovsärenden går att ta del av via kommunens diarieförda offentliga handlingar, vilka är möjliga att begära ut. Ansökan om rivningslov anslås inte heller på kommunens hemsida, utan man behöver själv höra av sig till kommunen.
– I plan- och bygglagen står det att när man ändrar och underhåller en kulturhistoriskt värdefull byggnad måste man göra det utan att värdena minskar. Därför behöver fastighetsägaren själv ta reda på om de byggnader hen äger har kulturhistoriska värden innan man börjar renovera, och ta reda på vilka material och metoder som är lämpliga för just dessa.
Det finns tre sorters beslut som kan vara aktuella för en hembygdsförening att överklaga – detaljplan, bygglov och rivningslov.
2022 överklagade Hägerstens hembygdsförening rivningsbeslutet av den K-märkta Nitrolackfabriken i södra Stockholm till Länsstyrelsen – och vann.
I sitt beslut om att häva rivningslovet medgav Länsstyrelsen att byggnaden hade höga historiska, kulturhistoriska och miljömässiga värden.
För att motivera en överklagan behöver man just lära känna platsens historia.
– Berättelsen ger anläggningen eller byggnaden ett värde. Man kan börja med att skriva ned allt man redan vet. Vem föddes i huset i fråga? Vad finns det för historia på platsen? Varför byggdes huset just där? Vem ritade och lät uppföra byggnaden? Och så vidare.
Genom historiska kartor från Lantmäteriet går det att ta del av förändringar i landskapet över tid. På dessa kan man se hur länge byggnaden funnits på den platsen.
– Kanske är huset i fråga det första i bygden, och uppfördes innan allt annat kom till? Kartor kan var ett sätt att förstå byggnaders värde.
Värdet på eller byggnad kan också handla om vad man använt för material, hur man byggt huset eller vilken metod som använts.
– Kanske har man använt en viss sorts sten, eller en byggteknik som är unik eller representativ för området?
Det högresta nybygget i Varberg som överklagades av den lokala hembygdsföreningen var planerat i stadskärnan, i närheten av Varbergs fästning.
– Där pekade föreningen på att hotellet kunde förta upplevelsen av fästningen som räknas som ett riksintresse för kulturmiljövården.
Vid ett förslag till detaljplan har en förening rätt att yttra sig vid två tillfällen – samråd respektive granskning.
En ideell organisation eller intresseförening har alltid rätt att yttra sig om ett beslut, men för att kunna överklaga i samrådsprocessens första skede behöver föreningen räknas som miljöorganisation.
Århuskonventionen är en FN-konvention som reglerar allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Enligt den måste tre kriterier uppfyllas för att en förening ska räknas som en miljöorganisation.
– Föreningen behöver ha över hundra medlemmar och det behöver stå i de gemensamma stadgarna att man värnar om miljön – vilket också kan innefatta kulturmiljöer. Föreningen behöver också ha funnits i minst tre år, förklarar Helena Rosenberg.
Vad mer är viktigt att tänka på som förening när man engagerar sig i ett bygg-, rivningslov eller planärende där det är kommunen som beslutar? – Det är bra att ha en dialog redan från början med både tjänstemän och politiker som kan påverka beslutet. Om det är ett planärende är det viktigt att yttra sig redan i samrådsskedet för att sedan kunna påpeka om de fortfarande inte tagit hänsyn till era synpunkter i granskningsskedet.
Om kommunen inte vill hörsamma yttrandet är det viktigt att man överklagar inom den tid man har möjlighet till det.
– Sedan är det bara att slipa argumenten, läsa på och motivera.
De senaste åren har efterfrågan på näver ökat i Sverige. Hur kommer det sig? – Vi har varit lite lata i Sverige och halkat efter vad gäller hantverk och kunskaper om underhåll. Vår näver har vi främst köpt in från Ryssland, som har stora björkskogar, säger Christer Åsentorp.
Fram till mitten av 1800-talet användes näver i hög grad i svenska tak. Därefter tog spån- och tegeltak över, och nävern fasades ut.
– Nu när det är importförbud på varor från Ryssland behöver vi damma av gamla kunskaper och skörda från svenska skogar. Numera finns ett stort behov av näver bland de som lagar tak på ett tidsenligt vis med gamla metoder och gamla material.
Vilka är näverns främsta egenskaper? – Den är flexibel, naturlig och kostar ingenting om man har egna björkar att ta av. Nävern går att forma – till exempel efter olika former på tak om den används vid takläggning.
Därtill har nävern lång hållbarhet – mellan 70 och 90 år om taket sköts på rätt vis.
– Oftast är inte nävern det slutgiltiga taket, utan används som ett fuktspärrande lager. Näver är helt vattentät, så länge den inte har sprickor eller hål.
Nu när det är importförbud på varor från Ryssland behöver vi damma av gamla kunskaper och skörda från svenska skogar.
En hållbar näverskörd bör ske precis när björken savar.
– Det är på senvåren när de nya, ljusa löven nyss precis spruckit ut. Saven stiger upp i barken under nävern. Det är viktigt att inte förstöra den, utan bara ta det yttre lagret.
Det är också viktigt att inte ta för torra partier av björken, förklarar Christer Åsentorp.
– När vi tar bort barken blir det ett stresspåslag i trädet. Det krävs sav och vätska för att björken ska kunna bilda ny bark.
Den nya barken liknar tall- eller granbark och går inte att skörda på nytt. Men den hjälper björken att skydda sin inre bark – och att leva vidare.
Finns det något annat man bör tänka på när man skördar näver? – Att inte ta den del av stammen som inte har kvistar, för då blir det hål i nävern. Man ska heller inte ta för stora näversjok. De håller inte lika bra, och är svårare att använda vid takläggning.
Vilken björkart passar bäst till tak? – I själva nävern har alla arter samma egenskaper, det spelar ingen roll om det är masurbjörk, glasbjörk och vårtbjörk. Skillnaderna sitter i träet och i bladen.
Förutom takläggning – finns det något annat du gärna använder näver till? – Min farfar var väldigt näverkunnig och arbetade mycket med hantverk. När jag var 12-13 år lärde han mig göra näveraskar. Det är en vana jag gärna tar upp igen.
FAKTA. Nävertak i ropet Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet arrangerar kurser i bland annat näverskörd för talkäggning. Detta eftersom det finns ett stort behov av näver inom byggnadsvårdssektorn vid omläggning av ved- och torvtak samt som fuktspärr mellan syll och grund.
Utbudet är dock begränsat och därför behöver fler skogsägare och hantverkare börja skörda näver, konstaterar man. För kommande tillfällen, håll utkik på Hantverkslaboratoriets evenemangssida
1 300 av landets cirka 2 000 identifierade runstenar ingår vid lansering i appen Svenska runstenar. Det gäller runstenar i Norrland (Gästrikland, Medelpad och Hälsingland) och Svealand (Uppland, Södermanland, Västmanland, Värmland och Närke). Hösten 2024 kommer även Götaland. Utöver stenarnas exakta position anges även information om vilket skick stenen är i och om den är uppmålad.
Svenska runstenar är framtagen av Sofia Pereswetoff-Morath, runforskare vid Stockholms universitet, tillsammans med företaget Hi-Story. Till universitetets sajt Su.se säger Sofia Pereswetoff-Morath att drivkraften var att göra runstenar mer tillgängliga.
– Det är svårt att hitta runstenar även om man är jätteintresserad. Många stenar är flyttade på och står inte kvar på sina ursprungliga platser. Andra stenar har försvunnit och jag har varit med om att folk försöker hitta dem trots att stenarna inte längre är där. Det kan bli förvirrande.
Hur lång tid har det tagit att utveckla appen? – Projektet pågick i ett och ett halvt år och finansierades av Familjen Kamprads stiftelse och Åke Wibergs stiftelse. Jag är väldigt tacksam för deras stöd. Projektet kommer dock att fortsätta – under hösten 2024 kommer Götaland och därefter en engelsk version av appen.
Svenska runstenar kommer även inkludera en rapporteringsfunktion där användare kan rapportera om något inte stämmer, och komplettera befintliga uppgifter.
– Bidra gärna med ditt eget fotografi av runstenar till appen, uppmanar Sofia Pereswetoff-Morath.
Bidra gärna med ditt eget fotografi av runstenar till appen.
FAKTA. Ladda ner och använd appen
Sök på ”Runstenar” i App Store eller Google Play och leta efter ikonen med ett rött runstens-R. Ladda ner appen.
Klicka på en av guiderna, exempelvis Uppland, och ladda ner den.
I den interaktiva kartan klickar du på den röda runsten som du är intresserad av och därefter på runstenens namn som visas.
Du får upp en informationssida med bild och text. När du backar tillbaka till kartan är runstenen grön, så du vet att du har besökt den. Dina besökta runstenar går att nollställa via menyn.
Om du råkar veta vilket signum en runsten har (t.ex. U 121), men inte vet exakt var den står, finns det en sökfunktion överst i kartan: sök på U 121 (eller bara 121).
Det går att växla mellan karta och satellitvy och så småningom kommer en funktion med vägbeskrivning att finnas (Hitta hit).
Hur vill vi att våra framtida begravningsplatser ska se ut? Begravningsplatser är inte bara platser för sorg och reflektion, utan också berättelser om vårt samhälle. De visar vår arkitektur och viktiga gröna rum, och de handlar om människor. De visar vilka som levde i vårt lokalsamhälle, hur deras liv såg ut, var de kom ifrån och hur de levde. Något som kan förmedlas genom berättelser och kyrkogårdsvandringar. Det handlar även om hur vi själva vill bli ihågkomna efter vår död.
Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkoinventarier och begravningsplatser skyddas av kulturmiljölagstiftningen. Begravningsplatser ska vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde bevaras. Men hur står det till med detta i dag? Hur påverkar den nuvarande utvecklingen av begravningsplatser bilden av vårt samhälle?
Gravstenar från 1970-, 80- och 90-talet tas nu bort i snabb takt. En gravrätt är vanligtvis bara 25 år. Om ingen gravrättsinnehavare finns kvar efter den tiden tas stenen bort och förstörs, vilket lämnar gapande luckor bland gravarna. Dessutom förändras begravningssederna, och de flesta begravningar sker nu med urna, ofta i en askurnlund. Kistbegravningar minskar dramatiskt, vilket gör att luckorna efter de borttagna stenarna blir kvar för alltid, och ihåligheten ökar.
Det handlar även om hur vi själva vill bli ihågkomna efter vår död.
Vi kan tala om ”förvanskningsbegreppet” – återlämnade gravrätter ökar och antalet kistbegravningar minskar. Detta skapar ett glapp som gör att våra kyrkogårdar snabbt riskerar att bli mer som parker än begravningsplatser. Frågan är om detta är en utveckling eller avveckling. Det är troligen en kombination av båda och en trend i samhällets förändring. När gravstenarna tas bort, förändras även kulturväxtligheten. Kyrkogårdsförvaltningens ansvar omfattar gemensamma planteringar med träd, häckar, prydnadsbuskar, rosor och barrträd, samt underhåll av gräs- och grusytor.
Allt detta skapar en helhet: Växtlighet, planteringar, gravstenar, kyrkogårdstomter och kyrkobyggnader. Denna helhet visar det öppna arkiv som begravningsplatsen utgör. Vi väntar nu på vägledande domar om hur våra kyrkogårdar ska förvaltas eller skyddas. Rättsväsendet tar tid, kanske för att det är svårt att tolka lagstiftningen. De flesta avgjorda mål har dock varit positiva och upprätthållit begravningsplatsernas skydd. Vi hoppas att detta fortsätter, så att kyrkogårdsförvaltningarna kan stoppa den pågående förvanskningen.
Under tiden rekommenderar vi alla hembygdsföreningar och andra intresserade att fotografera så många gravstenar som möjligt. Ladda upp bilderna till hembygdsportalen (se din förenings hemsida på hembygd.se) eller till Sveriges släktforskarförbunds databas Gravstensinventeringen på Rötter.se.
Vi ses på kyrkogården med kameran i hand i sommar!
Sif Eklund, före detta stadsträdgårdsmästare och ordförande Karlskoga Bergslags hembygdsförening Jan Klingberg, ordförande Kumla-Sannaheds hembygdsförening och Kumla släktforskarklubb Conny Sandberg, ordförande Lokalhistoriska sällskapet i Örebro län Artikelförfattarna är styrelseledamöter i Örebro läns hembygdsförbund
FAKTA. Läs mer! Bygd och Natur har tidigare rapporterat om:
Denna fågel har sjungit färdigt för den gravsatte. Nu på väg till evighetens soptipp. Snavlunda kyrkogård (Närke). Foto: Conny Sandberg Gravstenar på Snavlunda kyrkogård (Närke) på väg till destruktion. Foto: Conny Sandberg
– 1800-talets parkideal såg annorlunda ut. Då skulle man promenera, som i en engelsk naturpark. Och man hade gärna olika utflyktsmål, som en bäck eller en utkiksplats.
På Krubbemölla utanför Vitaby, Österlen slingrar sig Mölleån fortsatt fram mellan ekarna. Här har Magdalena Mononen Persson, nyss examinerad trädgårdsingenjör på Sveriges Lantbruksuniversitet, undersökt resterna av vad som för 160 år sedan var en blomstrande park.
Mononen Perssons metod har varit att gräva i arkiven, men även att spetta i jorden – och ta hjälp av Albo Härads Hembygdsförening.
– Hembygdsföreningen har inventerat platsen under hela året, bland annat genom att fotografera blommande växter och perenner. Det har betytt jättemycket för mitt arbete.
En kaffegrotta är ett sätt att skydda sig från vinden i den gamla skånska allmogeträdgården.
Det var den pensionerade skogsvaktaren Nils Bruce som fick Krubbemölla till skänks som en pensionsförmån av den greve och markägare som länge varit hans arbetsgivare. Bruce bodde på Krubbemölla de sista 27 åren i sitt liv och den enkla bostaden med halmtak delades mellan Bruces familj och en mjölnarfamilj. Vad det verkar blev den egna trädgården – som snarare tog formen av en park – Bruces stora stolthet.
Historiska trädgårdar tillhörande gods och herrgårdar är det lätt att finna uppgifter om i arkiven, förklarar Magdalena Mononen Persson. Men ledtrådar om hur en arbetares trädgård kunde se ut på 1800-talet är desto ovanligare. Vissa spår från den gamla trädgården i Krubbemölla finns i jorden, men framför allt går de att läsa sig till i en så kallad syneförrättning.
– När Nils Bruce bott på platsen i åtta år, bjuder han på eget bevåg in en syneförrättningskommitté. Alltså ett antal herrar, politiker – folk av betydelse.
Under sitt besök gör kommittén skriftliga noteringar om gångar, lusthus, trädgårdsväxter och välskötta träd.
Syneförrättningen berättar också om en – eller möjligen två – så kallade kaffegrottor.
– En kaffegrotta är ett sätt att skydda sig från vinden i den gamla skånska allmogeträdgården. Numera bygger man trädäck och sitter en bit upp från marken. Men en gammal kunskap är att det är skönare att sitta långt ned för att skydda sig från vinden, och även alltför gassande sol, förklarar Magdalena Mononen Persson.
– Man sänker helt enkelt marken lite grann, och lavar upp stenar i en hästskoform, eller i en hel cirkel. I den lite sluttande stenmuren kan man odla stenpartiväxter.
När Nils Bruce dog år 1887 började parken förfalla. De nya arrendatorerna som tog över marken delade inte hans gröna passion.
– En trädgård av det här slaget försvinner fort. Blommorna går förlorade redan samma år. Men vi har hittat några perenner med ursprung från 1800-talet, som skulle kunna vara från den tiden. De kan ha frösått sig och stått kvar och kämpat.
Med hjälp av Magdalena Mononen Perssons examensarbete återskapas nu den gamla kulturmiljön i Krubbemölla bit för bit.
– Kaffegrottan kommer rekonstrueras, berättar Henrik Valentin, ordförande i Krubbemöllaringen som utgör en egen sektion i Albo Härads hembygdsförening.
– Besökarna kommer kunna kan slå sig ned i kaffegrottan och ta del av historien kring den. Jag håller på att förbereda en audioguide som man kan använda när det inte finns en guide på plats.
Saknar man berättelse kring en plats blir den lätt ointressant för besökaren.
Henrik Valentin tog själv kontakt med SLU, och tipsade universitetet om den gamla parken som uppsatsämne. Själv fascineras han av hur Nils Bruces parkliknande trädgård går stick i stäv med dåtidens nyttoideal.
– Om man har ett litet jordbruk, varför välj man att anlägga en park? Det är totalt onyttigt.
En stor del av föreningens arbete har bestått i att röja upp i terrängen.
– När vi började handlade det främst om att kunna ta sig fram. Hela ytan var igenvuxen av sly och björnbärsris. Jag vill understryka värdet av folk i föreningen med motorsågscertifikat.
Varför är det viktigt att bygga relationer mellan hembygdsrörelsen och den akademiska världen? – För att det ger oss en fördjupad kunskap om den här sortens kulturmiljö, och lyfter oss som förening!
Henrik Valentin arbetar själv med dramatik, och vill betona betydelsen av berättelser i hembygdsrörelsen.
– Saknar man berättelse kring en plats blir den lätt ointressant för besökaren. Genom arbetet som utförts kan vi berätta om hur den här platsen en gång sett ut, och dessutom låta besökarna ta del av ett intressant levnadsöde.
På senare tid har ytterligare två studenter från Sveriges lantbruksuniversitet engagerat sig i Krubbemölla. Nu är det ekbackens tur att få uppmärksamhet, och de mikrohabitat som går att finna där.
– Ekarna här är okring 250-300 år gamla, och föreningen är medlemmar i Ekförbundet. Vi har gett träden namn efter jättar – vad annars?
Sjöar och vattendrag, skogen, odlingskapet, kulturmiljöer och lokalt inflytande. Det är de huvudområden där riksdagspartiernas kandidater i EU-valet har fått tycka till i Sveriges hembygdsförbunds omfattande enkät.
– Många beslut i EU påverkar de svenska natur- och kulturlandskapen. Vi menar att dessa beslut måste vara möjliga att anpassa efter lokala och regionala förhållanden, oavsett om det handlar om våra landskap, våra näringar eller det civila samhället. Det står inte i motsättning till en kraftfull klimatpolitik, säger Jan Nordwall, generalsekreterare vid Sveriges hembygdsförbund.
På Hembygd.se/euvalet2024återges partiernas hållning kring skogslandskapet, odlingskapet, sjö- och vattenlandskapet samt det bebyggda landskapet. Varje svar paras med analyser av hur partiets ställningstagande förhåller sig till Sveriges hembygdsförbunds hållning.
Partierna har olika syn på EU:s inflytande, om brukande kontra bevarande samt kulturmiljö i förhållande till den av människan mer opåverkade miljön. Det finns också skillnader när det gäller hur man ser på finansiering och möjlighet till lokal påverkan.
Inom skogspolitiken fick politikerna svara på om det behövs mer skydd eller mer reglerat brukande. Tidöpartierna värnar äganderätten och den nuvarande inriktningen på skogspolitiken med frihet under ansvar. Miljöpartiet vill ha en helt ny skogspolitik som ställer om till ett naturnära och hyggesfritt skogsbruk som skyddar och återställer mer skog. Både Vänsterpartiet och Centerpartiet föreslår ersättningar för ökat skydd av skog som incitament för skogsbrukarna.
Ett annat område där meningarna går isär är frågan om EU:s vattendirektiv. Tidöpartierna har valt att pausa den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraft, något som har fått betydelse för kulturmiljöer vid vatten. Det välkomnas av Sveriges hembygdsförbund.
– I fallet med miljöanpassning till fria flöden i vattendrag befarar vi att viktiga kulturhistoriska värden riskerar att gå förlorade. Vi välkomnar därför att omprövningen har pausats eftersom samråden helt enkelt inte har fungerat; de åtgärdsplaner som togs fram gick i praktiken inte att ta ställning till efter som svarstiden var ytterst begränsad och förfarandet alltför komplicerat för gemene man, säger Jan Nordwall.
Den europeiska landskapskonventionen borde vara vägledande för alla beslut som påverkar natur- och kulturlandskapet.
Flera av kandidaterna pekar på vikten av finansiering för vård av viktiga kulturmiljöer. Uppfattningarna går dock isär om det är EU eller svenska staten som ska bidra med detta. I EU:s tidigare landsbygdsstöd fanns medel för nationella insatser, bland annat investeringsbidrag för hembygdsgårdar. Detta saknas i EU:s nya landsbygdsstöd.
– Vi har påtalat för riksdagens kulturutskott att förlusten av de nationella stödåtgärderna i landsbygdsstödet innebär ett stort avbräck för alla som arbetar med att bevara kulturmiljöer som är viktiga för förståelsen av hur landskapet har brukats historiskt, säger Jan Nordwall.
Samtliga EU-kandidater lyfter i olika ordalag fram vikten av lokalt inflytande. Miljöpartiet är ensamma om att nämna EU:s landskapskonvention, som togs fram på initiativ av Europarådet år 2000 och som lyfter fram landskapens många värden och vikten av att främja allmänhetens och lokalsamhällets delaktighet i hur landskapen bevaras och utvecklas. Sverige ratificerade konventionen 2010.
– Den europeiska landskapskonventionen borde vara vägledande för alla beslut som påverkar natur- och kulturlandskapet, men i Sverige har man inte tillmätt den någon större vikt. Det är synd och tyder snarare på att man från myndighetshåll inte ser konventionen som viktig, något som vi är mycket kritiska mot, säger Jan Nordwall.
Ta del av riksdagspartiernas svar och Sveriges hembygdsförbunds analyser på Hembygd.se/euvalet2024.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
