För att lära känna det svenska päronsortimentet har pomologen Sven Plasgård genom åren samlat ihop runt 150 olika päronsorter, i stort sett alla han har hittat träd av i svenska trädgårdar. För att få plats med många sorter på en liten yta har han valt att låta träden växa i spaljéform. Träden blir mindre, och mängden frukt hanterbar, berättar Sven Plasgård. De första päronen mognar i slutet av juni, de sista i slutet av februari.
– Man får gå ut nästan varje morgon och titta.
Har du några favoriter? – De skiljer sig mycket åt i användning. Fram till början av 1800-talet var de flesta päron så kallade kokpäron, stora saker som kokades in i vin eller socker. Då förändras också smaken. Men det är inget man äter rakt upp och ned. I dag är nästan alla päron dessertpäron, som man äter råa. – Doyenné du Comice anses allmänt vara en av världens godaste päronsorter och visst är den god. Den mognar först mot slutet av oktober. Esperens Herre och Williamspäron tycker jag också är väldigt goda. Och så finns det en del sorter med mer syra, stora med grovt kött. De är roliga att använda i köket, baka med rotsaker i ugn till exempel.
Är 2024 ett äppel- och päronår? – Det är det. Jag kan i och för sig inte säga hur det är i hela Sverige, men när jag träffat folk är det intrycket jag har fått.
Hur går det till vid sortbestämning? – Jag sitter vid ett bord. Ofta har jag med mig lite sorter uppskyltade, och så kommer folk med sina okända sorter. Med päron känner jag mig extremt trygg, äpplen är lite mer utmanande. Det finns många fler sorter.
Hur många äppel- och päronsorter finns det i Sverige? – Det finns runt 400 sorters äpplen beskrivna. Därtill finns det sorter som inte är nedtecknade, men som kan ha ett folkligt namn på den gård där de odlas. För päron är antalet omkring 150.
Fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vilken roll har fruktträden när man pratar om byggnadsvård och kulturmiljöer? – De är ett levande material som ofta hamnar lite mellan stolarna. Många gånger är naturmiljön med de vilda växterna mer noggrant inventerad, medan det för odlade sorter kan stanna vid ett konstaterande om att där står ett äppelträd. Intresset för den historiska trädgårdsmiljön har dock ökat de senaste årtiondena. Det finns ju ofta fruktträd vid svenska hus, det är det första man sätter. Så är inte fallet i exempelvis Tyskland.
Hur ser äppel- och päronträdens svenska historia ut? – Historiskt sett var fruktodling något adeln ägnade sig åt, från 1500-talet och framåt. Till allmogen kom fruktträden under andra hälften av 1800-talet. Tidigt 1900-tal hade många bönder fruktodling som en binäring till lantbruket. Dessa mindre odlingar blev olönsamma på 1950-talet, men vissa bondgårdar kan ha 20-30 träd kvar. Andelen päron i förhållande till äpplen var större förr, fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vad var äpplenas fördel? – Äpplen är lättare att odla i Sverige. Det finns fler äppelsorter som fungerar att odla på våra breddgrader. Kommer man uppåt södra Norrland är sortimentet av päronsorter ganska smalt, medan det är brett för äpplen.
Sven Plasgård, till vänster, med kollegor sortbestämmer. Foto: Privat
FAKTA Hantverk, byggnadsvård och trädgård på Bötterumsmässan
Lördag 7 september arrangeras 2024 års Bötterumsmässa i Bötterum hembygdspark. Inträdet är gratis. På plats finns en lång rad utställare och experter som ger råd och svarar på frågor kring bland annat återbruk, hantverk, fönsterrestauraering, energieffektivisering i gamla hus – med mera. Pomolog Sven Plasgård medverkar och sortbestämmer medhavda äpplen och päron.
Läs mer om Sven Plasgård och hitta fler datum för sortbestämning på https://plasgard.se/
Första söndagen i augusti, i år den 4 augusti, har av Sveriges hembygdsförbund utnämnts till Hembygdsgårdens dag. Många föreningar har extra öppet med guidade visningar och evenemang. Grythyttans hembygdsförening firar på hembygdsgården Skräddartorp med musikunderhållning, visning av gården och traditionsenligt kakkalas modell större.
Birgitta Granberg är kassör i föreningen.
– Den första stora kakfesten ägde rum 26 juli 1998. Det var några av föreningens damer, som jobbade i kaffestugan, som kom på idén att ordna med ”gästabud på Skräddartorp”. Det blev en stor fest, väldigt många kaksorter. Det var bara småkakor, alltså inga mjuka kakor. Recepten sammanställdes också i skriften ”Gästabud på Skräddartorp”. Där finns recept på cirka 20 sorters kakor.
– Gästabudet blev succé och ett återkommande evenemang, men under namnet Kakkalaset. Det var inte Hembygdsgårdarnas dag som firades då, utan det har blivit på senare tid.
Vad innebär Stora kakkalaset? – Det innebär att vi har MASSOR med kakor och fina gamla kaffedukar på serveringsborden. Vi ställer fram våra allra finaste brödfat, både höga och låga, fyllda med kakor. Vit duk, ljusstakar och blommor på kakbordet. Man tar sig kakor – så många man vill – sedan får man kaffe i koppen och det är bara att njuta. Påtår får man också så många gånger som önskas och man får även ”backa” på kakorna.
Hur många sorters kakor bjuds det? – Förra året hade vi 54 sorters kakor, inklusive de glutenfria.
Påtår får man också så många gånger som önskas och man får även ”backa” på kakorna.
Vem bakar allt detta? – Det är hjälpsamma damer i föreningen som hjälper till att baka.
Finns det några favoriter? – Kerstins toscabitar tar slut först varje år. Även nougatrutor går åt snabbt, jitterbuggare också.
Hur ser personalstyrkan ut i övrigt? – Vi behöver vara ganska många, vi måste fylla på kakorna hela tiden. Kaffebryggarna måste också vara i gång hela tiden. En person sköter kassan. Någon hjälper gäster till exempel med att att bära brickor. Diskar för hand gör vi, alltså krävs minst en person i köket. Vi använder porslinskoppar.
Vad händer mer på Hembygdsgårdens dag? – Underhållning har vi varje år med spelmän, trubadurer, vissångare och andra spelemän. Under dagen har håller vi våra museer och bergsmansgården öppen, vi har guide på plats som visar och berättar.
Vad händer annars i föreningen under sommaren? – Skräddartorp hålls öppet lördag-söndag kl 13-17 till och med 25 augusti. Även Kulturarvsdagen 7 september håller vi öppet. Vi hade en stor loppis i början av juli med servering, hembakt bröd och våfflor och i slutet av juli ordnade vi motorkväll. Det är populärt, gamla och nya bilar, motorcyklar, mopeder med mera. Då serverar vi ”motorsmörgås”, hembakta tekakor med gubbröra. Den 17 augusti planeras en dahlia-utställning i Skräddartorp. Våra servitriser, Ann och Anna, gillar dahlior. De ordnar en utställning, och önskar att gästerna har med sig dahliablommor som sedan ingår i utställningen.
FAKTA. Här firas Hembygdsgårdens dag
Det är ett omfattande kulturarv som hembygdsrörelsen bevarar och gör tillgänglig för allmänheten. Förutom de 1 400 hembygdsgårdarna förvaltar landets 2 060 hembygdsföreningar tillsammans runt 11 000 byggnader.
Loppisar, marknader, guidade turer, musikunderhållning, allsång, våfflor, kolbullar, mopedrally och veteranbilsträffar – hembygdsföreningar över hela landet satsar extra på Hembygdsgårdens dag. På Hembygd.se hittar du evenemang nära dig.
Vilka verktyg har man som förening i arbetet med en överklagan, och vilken information kan stärka ens case? Helena Rosenberg är certifierad sakkunnig av kulturvärden. Hon har tidigare arbetat vid ett flertal länsstyrelser och är numera Sveriges Hembygdsförbunds kulturmiljöstrateg.
– Det finns tre sorters beslut som kan vara aktuella för en hembygdsförening att överklaga – detaljplan, bygglov och rivningslov.
En detaljplan tas fram av kommunen och reglerar hur mark och vatten ska användas, och hur bebyggelsen ska se ut.
Ett exempel på när en hembygdsförening motsatt sig en sådan är när föreningen Gamla Varberg år 2022 överklagade planen på den nya stadsdelen Västerport, som bland annat innebar ett nytt hotell med 14 våningar.
Enligt plan- och bygglagen måste en detaljplan anslås på kommunens hemsida.
– Som förening kan man även be om att få ärendena på remiss, förklarar Helena Rosenberg.
Vissa detaljplaner kan man också ta del av i tidningen. Oftast har man möjlighet att yttra sig över remissen i tre veckor.
Bygglovsärenden går att ta del av via kommunens diarieförda offentliga handlingar, vilka är möjliga att begära ut. Ansökan om rivningslov anslås inte heller på kommunens hemsida, utan man behöver själv höra av sig till kommunen.
– I plan- och bygglagen står det att när man ändrar och underhåller en kulturhistoriskt värdefull byggnad måste man göra det utan att värdena minskar. Därför behöver fastighetsägaren själv ta reda på om de byggnader hen äger har kulturhistoriska värden innan man börjar renovera, och ta reda på vilka material och metoder som är lämpliga för just dessa.
Det finns tre sorters beslut som kan vara aktuella för en hembygdsförening att överklaga – detaljplan, bygglov och rivningslov.
2022 överklagade Hägerstens hembygdsförening rivningsbeslutet av den K-märkta Nitrolackfabriken i södra Stockholm till Länsstyrelsen – och vann.
I sitt beslut om att häva rivningslovet medgav Länsstyrelsen att byggnaden hade höga historiska, kulturhistoriska och miljömässiga värden.
För att motivera en överklagan behöver man just lära känna platsens historia.
– Berättelsen ger anläggningen eller byggnaden ett värde. Man kan börja med att skriva ned allt man redan vet. Vem föddes i huset i fråga? Vad finns det för historia på platsen? Varför byggdes huset just där? Vem ritade och lät uppföra byggnaden? Och så vidare.
Genom historiska kartor från Lantmäteriet går det att ta del av förändringar i landskapet över tid. På dessa kan man se hur länge byggnaden funnits på den platsen.
– Kanske är huset i fråga det första i bygden, och uppfördes innan allt annat kom till? Kartor kan var ett sätt att förstå byggnaders värde.
Värdet på eller byggnad kan också handla om vad man använt för material, hur man byggt huset eller vilken metod som använts.
– Kanske har man använt en viss sorts sten, eller en byggteknik som är unik eller representativ för området?
Det högresta nybygget i Varberg som överklagades av den lokala hembygdsföreningen var planerat i stadskärnan, i närheten av Varbergs fästning.
– Där pekade föreningen på att hotellet kunde förta upplevelsen av fästningen som räknas som ett riksintresse för kulturmiljövården.
Vid ett förslag till detaljplan har en förening rätt att yttra sig vid två tillfällen – samråd respektive granskning.
En ideell organisation eller intresseförening har alltid rätt att yttra sig om ett beslut, men för att kunna överklaga i samrådsprocessens första skede behöver föreningen räknas som miljöorganisation.
Århuskonventionen är en FN-konvention som reglerar allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Enligt den måste tre kriterier uppfyllas för att en förening ska räknas som en miljöorganisation.
– Föreningen behöver ha över hundra medlemmar och det behöver stå i de gemensamma stadgarna att man värnar om miljön – vilket också kan innefatta kulturmiljöer. Föreningen behöver också ha funnits i minst tre år, förklarar Helena Rosenberg.
Vad mer är viktigt att tänka på som förening när man engagerar sig i ett bygg-, rivningslov eller planärende där det är kommunen som beslutar? – Det är bra att ha en dialog redan från början med både tjänstemän och politiker som kan påverka beslutet. Om det är ett planärende är det viktigt att yttra sig redan i samrådsskedet för att sedan kunna påpeka om de fortfarande inte tagit hänsyn till era synpunkter i granskningsskedet.
Om kommunen inte vill hörsamma yttrandet är det viktigt att man överklagar inom den tid man har möjlighet till det.
– Sedan är det bara att slipa argumenten, läsa på och motivera.
De senaste åren har efterfrågan på näver ökat i Sverige. Hur kommer det sig? – Vi har varit lite lata i Sverige och halkat efter vad gäller hantverk och kunskaper om underhåll. Vår näver har vi främst köpt in från Ryssland, som har stora björkskogar, säger Christer Åsentorp.
Fram till mitten av 1800-talet användes näver i hög grad i svenska tak. Därefter tog spån- och tegeltak över, och nävern fasades ut.
– Nu när det är importförbud på varor från Ryssland behöver vi damma av gamla kunskaper och skörda från svenska skogar. Numera finns ett stort behov av näver bland de som lagar tak på ett tidsenligt vis med gamla metoder och gamla material.
Vilka är näverns främsta egenskaper? – Den är flexibel, naturlig och kostar ingenting om man har egna björkar att ta av. Nävern går att forma – till exempel efter olika former på tak om den används vid takläggning.
Därtill har nävern lång hållbarhet – mellan 70 och 90 år om taket sköts på rätt vis.
– Oftast är inte nävern det slutgiltiga taket, utan används som ett fuktspärrande lager. Näver är helt vattentät, så länge den inte har sprickor eller hål.
Nu när det är importförbud på varor från Ryssland behöver vi damma av gamla kunskaper och skörda från svenska skogar.
En hållbar näverskörd bör ske precis när björken savar.
– Det är på senvåren när de nya, ljusa löven nyss precis spruckit ut. Saven stiger upp i barken under nävern. Det är viktigt att inte förstöra den, utan bara ta det yttre lagret.
Det är också viktigt att inte ta för torra partier av björken, förklarar Christer Åsentorp.
– När vi tar bort barken blir det ett stresspåslag i trädet. Det krävs sav och vätska för att björken ska kunna bilda ny bark.
Den nya barken liknar tall- eller granbark och går inte att skörda på nytt. Men den hjälper björken att skydda sin inre bark – och att leva vidare.
Finns det något annat man bör tänka på när man skördar näver? – Att inte ta den del av stammen som inte har kvistar, för då blir det hål i nävern. Man ska heller inte ta för stora näversjok. De håller inte lika bra, och är svårare att använda vid takläggning.
Vilken björkart passar bäst till tak? – I själva nävern har alla arter samma egenskaper, det spelar ingen roll om det är masurbjörk, glasbjörk och vårtbjörk. Skillnaderna sitter i träet och i bladen.
Förutom takläggning – finns det något annat du gärna använder näver till? – Min farfar var väldigt näverkunnig och arbetade mycket med hantverk. När jag var 12-13 år lärde han mig göra näveraskar. Det är en vana jag gärna tar upp igen.
FAKTA. Nävertak i ropet Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet arrangerar kurser i bland annat näverskörd för talkäggning. Detta eftersom det finns ett stort behov av näver inom byggnadsvårdssektorn vid omläggning av ved- och torvtak samt som fuktspärr mellan syll och grund.
Utbudet är dock begränsat och därför behöver fler skogsägare och hantverkare börja skörda näver, konstaterar man. För kommande tillfällen, håll utkik på Hantverkslaboratoriets evenemangssida
1 300 av landets cirka 2 000 identifierade runstenar ingår vid lansering i appen Svenska runstenar. Det gäller runstenar i Norrland (Gästrikland, Medelpad och Hälsingland) och Svealand (Uppland, Södermanland, Västmanland, Värmland och Närke). Hösten 2024 kommer även Götaland. Utöver stenarnas exakta position anges även information om vilket skick stenen är i och om den är uppmålad.
Svenska runstenar är framtagen av Sofia Pereswetoff-Morath, runforskare vid Stockholms universitet, tillsammans med företaget Hi-Story. Till universitetets sajt Su.se säger Sofia Pereswetoff-Morath att drivkraften var att göra runstenar mer tillgängliga.
– Det är svårt att hitta runstenar även om man är jätteintresserad. Många stenar är flyttade på och står inte kvar på sina ursprungliga platser. Andra stenar har försvunnit och jag har varit med om att folk försöker hitta dem trots att stenarna inte längre är där. Det kan bli förvirrande.
Hur lång tid har det tagit att utveckla appen? – Projektet pågick i ett och ett halvt år och finansierades av Familjen Kamprads stiftelse och Åke Wibergs stiftelse. Jag är väldigt tacksam för deras stöd. Projektet kommer dock att fortsätta – under hösten 2024 kommer Götaland och därefter en engelsk version av appen.
Svenska runstenar kommer även inkludera en rapporteringsfunktion där användare kan rapportera om något inte stämmer, och komplettera befintliga uppgifter.
– Bidra gärna med ditt eget fotografi av runstenar till appen, uppmanar Sofia Pereswetoff-Morath.
Bidra gärna med ditt eget fotografi av runstenar till appen.
FAKTA. Ladda ner och använd appen
Sök på ”Runstenar” i App Store eller Google Play och leta efter ikonen med ett rött runstens-R. Ladda ner appen.
Klicka på en av guiderna, exempelvis Uppland, och ladda ner den.
I den interaktiva kartan klickar du på den röda runsten som du är intresserad av och därefter på runstenens namn som visas.
Du får upp en informationssida med bild och text. När du backar tillbaka till kartan är runstenen grön, så du vet att du har besökt den. Dina besökta runstenar går att nollställa via menyn.
Om du råkar veta vilket signum en runsten har (t.ex. U 121), men inte vet exakt var den står, finns det en sökfunktion överst i kartan: sök på U 121 (eller bara 121).
Det går att växla mellan karta och satellitvy och så småningom kommer en funktion med vägbeskrivning att finnas (Hitta hit).
Hur vill vi att våra framtida begravningsplatser ska se ut? Begravningsplatser är inte bara platser för sorg och reflektion, utan också berättelser om vårt samhälle. De visar vår arkitektur och viktiga gröna rum, och de handlar om människor. De visar vilka som levde i vårt lokalsamhälle, hur deras liv såg ut, var de kom ifrån och hur de levde. Något som kan förmedlas genom berättelser och kyrkogårdsvandringar. Det handlar även om hur vi själva vill bli ihågkomna efter vår död.
Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkoinventarier och begravningsplatser skyddas av kulturmiljölagstiftningen. Begravningsplatser ska vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde bevaras. Men hur står det till med detta i dag? Hur påverkar den nuvarande utvecklingen av begravningsplatser bilden av vårt samhälle?
Gravstenar från 1970-, 80- och 90-talet tas nu bort i snabb takt. En gravrätt är vanligtvis bara 25 år. Om ingen gravrättsinnehavare finns kvar efter den tiden tas stenen bort och förstörs, vilket lämnar gapande luckor bland gravarna. Dessutom förändras begravningssederna, och de flesta begravningar sker nu med urna, ofta i en askurnlund. Kistbegravningar minskar dramatiskt, vilket gör att luckorna efter de borttagna stenarna blir kvar för alltid, och ihåligheten ökar.
Det handlar även om hur vi själva vill bli ihågkomna efter vår död.
Vi kan tala om ”förvanskningsbegreppet” – återlämnade gravrätter ökar och antalet kistbegravningar minskar. Detta skapar ett glapp som gör att våra kyrkogårdar snabbt riskerar att bli mer som parker än begravningsplatser. Frågan är om detta är en utveckling eller avveckling. Det är troligen en kombination av båda och en trend i samhällets förändring. När gravstenarna tas bort, förändras även kulturväxtligheten. Kyrkogårdsförvaltningens ansvar omfattar gemensamma planteringar med träd, häckar, prydnadsbuskar, rosor och barrträd, samt underhåll av gräs- och grusytor.
Allt detta skapar en helhet: Växtlighet, planteringar, gravstenar, kyrkogårdstomter och kyrkobyggnader. Denna helhet visar det öppna arkiv som begravningsplatsen utgör. Vi väntar nu på vägledande domar om hur våra kyrkogårdar ska förvaltas eller skyddas. Rättsväsendet tar tid, kanske för att det är svårt att tolka lagstiftningen. De flesta avgjorda mål har dock varit positiva och upprätthållit begravningsplatsernas skydd. Vi hoppas att detta fortsätter, så att kyrkogårdsförvaltningarna kan stoppa den pågående förvanskningen.
Under tiden rekommenderar vi alla hembygdsföreningar och andra intresserade att fotografera så många gravstenar som möjligt. Ladda upp bilderna till hembygdsportalen (se din förenings hemsida på hembygd.se) eller till Sveriges släktforskarförbunds databas Gravstensinventeringen på Rötter.se.
Vi ses på kyrkogården med kameran i hand i sommar!
Sif Eklund, före detta stadsträdgårdsmästare och ordförande Karlskoga Bergslags hembygdsförening Jan Klingberg, ordförande Kumla-Sannaheds hembygdsförening och Kumla släktforskarklubb Conny Sandberg, ordförande Lokalhistoriska sällskapet i Örebro län Artikelförfattarna är styrelseledamöter i Örebro läns hembygdsförbund
FAKTA. Läs mer! Bygd och Natur har tidigare rapporterat om:
Denna fågel har sjungit färdigt för den gravsatte. Nu på väg till evighetens soptipp. Snavlunda kyrkogård (Närke). Foto: Conny Sandberg Gravstenar på Snavlunda kyrkogård (Närke) på väg till destruktion. Foto: Conny Sandberg
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
