Interpretation är en pedagogisk och kommunikativ metod för att genom delaktighet och interaktion med besökarna levandegöra natur- och kulturarv och skapa mening för dem som tar del av det.
– I förlängningen främjar metoden en respekt för allt natur- och kulturarv. Interpretation kan också bidra till reflektion och inspirera till förändrade levnadsvanor, för ett hållbart samhälle. I praktiken handlar det om att kommunicera med besökare genom exempelvis guidade turer, skyltar, audioguider eller olika typer av installationer. Dessa utformas och formuleras på ett sätt som väcker nyfikenhet och relaterar till besökarnas egen värld, för att stimulera till vidare reflektion. Det handlar med andra ord om att väcka känslor för att skapa engagemang, säger Jessica Bergström, som arbetar inom kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen.
Vad kan interpretation ge i fråga om att levandegöra natur och kulturarv? – Interpretation kan hjälpa oss komma närmare vårt kulturarv och skapa en egen relation till det. En plats bär inte bara på en berättelse, utan många olika. I interpretation jobbar man mycket med att ta fram tydliga teman, eller att hitta den röda tråden, för att underlätta för besökarna att ta till sig platsens berättelser. Det gör allt tydligare för såväl de som driver platsen som för besökarna. Och har man väl kommit i gång med metoden är det bara fantasin som sätter gränser för vilka teman man kan arbeta med, säger Jessica Bergström.
I samarbete med Linn Björk och Märta Gustafsson från Innovatum Science Center utbildar hon ideellt drivna besöksmål i interpretation.
– Vi kom i kontakt med interpretation 2017, då representanter från organisationen Interpret Europe presenterade metoden vid en konferens. Vi kände genast att detta var något för oss! Efter att ha gjort lite efterforskningar arrangerade vi 2020 deras kurs, Certified Interpretive Guide, tillsammans med Centrum för Naturvägledning vid SLU, som har arbetat med interpretation sedan länge, berättar Linn Björk.
Trion tog fram den egna kursen ”Från guidning till upplevelse” som de har gett i flera omgångar, både online och i form av fysiska träffar med sammanlagt ett 90-tal deltagare.
– Deltagarna kommer huvudsakligen från hembygdsföreningar, arbetslivsmuseer och andra ideellt drivna besöksmål, men även från exempelvis Textilmuseet och Saab Car Museum, berättar Märta Gustafsson.
Det gör allt tydligare för såväl de som driver platsen som för besökarna.
Ni riktar er framför allt till ideellt drivna besöksmål och föreningar. Vad kan man göra med små medel i fråga om interpretation? – Att arbeta med interpretation handlar väldigt lite om stora satsningar som kräver en stor budget. I stället handlar det om att sätta sig ner och reflektera över vad det är man vill att besökarna ska ta med sig när de lämnar besöksmålet. Vilka frågor vill vi att de ska reflektera kring? Vilka nya, och kanske överraskande, fakta kan de ha tagit till sig? Vad ska de prata om kring fikabordet med sin familj eller sina kollegor? På vilket sätt vill vi att de ska engagera sig i vår plats eller vår förening? Låt sedan svaren på de frågorna utgöra basen i era guidningar, skyltning och andra kommunikationsvägar, säger Linn Björk.
Den 23 april arrangerar ni en temadag på Rydals museum i Marks kommun. Berätta kort! – Tillsammans med några kollegor kommer vi presentera vad interpretation är, var det kommer ifrån och vad det kan användas till i praktiken. Efter lunch går vi sedan ut i miljön kring museet och genomför en lekfull workshop där vi utforskar hur vi skulle kunna använda metoden för att berätta de historier som just den här platsen bär på. Rydals museum håller som bäst på att arbeta om sin basutställning och kommer att öppna igen den 25 maj. Perspektivet i den nya utställningen utgår från platsen Rydal, samhället och människorna. Den övergripande målformuleringen lyder: ”Vi vill förklara samtiden genom vår lokala historia. Vi vill skapa förståelse för olika perspektiv och sammanhang och bidra till ett hållbart samhälle.” Förutom basutställningen visas även två nya tillfälliga utställningar; Nybyggaren och MAT – Mer än en måltid, säger Märta Gustafsson.
Hur kan man lära sig mer om interpretation utanför Västra Götalandsregionen? – I nuläget finns det oss veterligen ingen annan region i Sverige som arbetar med interpretation på det här viset. Centrum för naturvägledning arbetar nationellt med metoden, men riktar sig i första hand till naturvägledare. Vårt mål är att bli fler och kunna arbeta inte bara regionalt utan även nationellt och internationellt. Vill man veta mer går det bra att kontakta oss via mejl. [email protected], [email protected], [email protected].
4 besöksmål som utvecklats med interpretation
Svältornas Fornminnesförening Deltog i vår kurs våren 2023 och har tagit fram helt nya guidningar på sin hembygdsgård och i Ornunga gamla kyrka.
Föreningen allmogebåtar och båtsamlingen på Bassholmen Har tänkt om kring sina guidningar och berättar inte bara om själva båtarna och hur de är byggda, utan även om människorna bakom dem och livsvillkoren i kustbandet.
Derome trä- och nostalgimuseum Arbetar med att låta besökarna undersöka föremålen i utställningarna och leta efter mänskliga spår.
Sundsby säteri Här har Tjörns kommun och föreningslivet gått samman för att ta ett gemensamt helhetsgrepp om platsen och hur dess berättelser kan förmedlas till besökare genom exempelvis olika evenemang, guidning, skyltar och broschyrer.
Ornunga kyrka där Svältornas fornminnesförening deltog i en interpretationskurs 2023. Foto: PrivatGuidekurs på Sundsby säteri 2024. Foto: Privat
Kersti Ingeborn är aktuell med boken ”Ödenäs och bastabinnet – från gran till sillakass” där hon genom anteckningar, intervjuer, arkivstudier, tidningsartiklar och annat berättar om bastabinnet och dess betydelse i Ödenäs. Bastabinne? Det är en textil teknik som utförs i trä – i form av ”bast” från gran eller tall som öglebinds. Ett enkelt men samtidigt krävande hantverk som i årtusenden varit en del av livet i trakten. Nu utövas det inte längre.
– Det finns fortfarande några som är uppvuxna med binnet, de vet hur man gör men kan inte själva. Ingen producerar längre någonting för att sälja, och vad jag vet inte ens till sig själva, säger Kersti Ingeborn.
Hon har intresserat sig för och arbetat med bastabinnet i över 50 år. 1969 skrev Kersti Ingeborn sinfilosofie kandidat uppsats i folklivsforskning om bastabinne, på 2000-talet medverkade hon till att bygga upp arbetslivsmuseet Centrum för bastabinne i Ödenäs i Alingsås kommun.
Vad vill du förmedla i boken ”Ödenäs och bastabinnet – från gran till sillakass”? – Jag var bara tvungen att föra vidare all den kunskap jag samlat på mig under åren. När vi samlade in berättelser för att bygga upp Centrum för bastabinne 2005 var det nog i sista stund för att bevara kunskapen om bastabinnet och dess betydelse till eftervärlden. Vi bjöd in till binneminnekaffen som blev välbesökta av många som själva hade bunnit med minnen från hela livet. Det var mycket som berättades runt kaffeborden. Allt var inte bara roligt!
Hur går bastabinne till? – Man använder ”bast” av mestadels gran, men också fur. Från cirka 70 cm långa kubbar skär man upp bast tvärsöver träets årsringar. Först bara ”lossas” basten och sedan drar man dem utefter hela träets längd. Så egentligen är det tunna tunna spån, så tunna att de kallas bast.
Vad är en sillakass? Vilka andra anvädningsområden har bastabinne? – Att det kallas sillakass eller fiskekass är efter kassens främsta användningsområde att ”ösa” upp fisk vid de stora sillfiskena på västkusten.
Hur använder du själv bastabinneprodukter? Har du några favoriter? – Kassar, dörrmattor, mjärdar, rep som tillverkades i stoooooora mängder är så sällsynta i dag, så för min del är det som utsmyckning i hemmet. Ibland också när jag berättar om bastabinne.
Hur är hållbarheten hos bastabinne? Torkar produkterna med tiden eller håller de länge? – De mörknar när de står för ljust. Basten torkar. Händer det: blöt föremålet med vatten.
Jag var bara tvungen att föra vidare all den kunskap jag samlat på mig.
På 1940-talet kallade Nordiska museets John Granlund bastabinne ”ett ändamålsenligt livslevande forntidsarv”. Berätta kort om hantverkets historia! – Ändamålsenligt är det eftersom produkterna är användbara i det vardagliga livet. Livslevande, för att det fortsatt levde i Ödenäs. Det fanns inte ett ställe i socknen där man inte band. En del bara till husbehov. Andra för att livnära sig. Under slutet av 1800-talet var det svält i Sverige. I Alingsås startade en slöjdskola för att främja den slöjd som förekom i Ödenäs, kassar och mattor av träbast men även för slöjden i Hemsjö där man tillverkade kolkorgar till SJ. Hushållningssällskapet hade många utställningar där slöjdare premierades för goda och nyttiga produkter. Ett sätt för samhället att främja slöjd som försörjningskälla. ”Vi hade aldrig överlevt om vi inte hade haft binnet”, är en ofta återkommande kommentar när man pratar om bastabinne.
Är det verkligen forntida? – Så här formulerar professor Granlund det: ”Den textila teknik i vilken föremålen med nätvägg, i första hand mjärdarna är utförda avslöjar den konservatism, som endast vår äldsta näringsform förmår bevara. De som redan under stenåldern nått sin fulländning. Av förhistoriska nät, bundna av bast överensstämmer med det från Ordrup Mose i Danmark, daterat till stenåldern, fullständigt med tekniken på våra träbastmjärdar. Denna urgamla teknik har även överflyttats till andra föremålsgrupper. Speciellt i Ödenäs ha tillverkats ett slags kassar och dörrmattor av träbast.” – Anna-Maja Nylén, som skrivit den omfattande boken ”Hemslöjd”, skriver att ”bastarbetena är med avseende på material och teknik gengångare från tiden före de odlade textilfibrerna”.
Hur ser kopplingen till Ödenäs ut, vilken betydelse har bastabinnet haft på just denna plats? – Ödenäs är mycket nära knutet till slöjdområdena i Sjuhäradsbygden. Man tillverkade produkter till försäljning. I Ödenäs lämnades slöjd i massor till affärerna och i första hand fick man varor i utbyte. Denna byteshandel kunde förekomma ännu på 1970-talet. Handlarna i sin tur fraktade slöjden till grossister i Göteborg för vidare transport ut i vida världen.
Vad är det viktigaste att behärska i hantverket? – Att hitta träd som går att använda. Skogen sköts annurlunda i dag så det är inte lätt att hitta ”bastaträ”. Materialet i form av bast kräver också en hantverksskicklighet att tvinna trä och binna öglor är inte det enklaste även om det är enkelöglor som ska binnas. Tekniken är egentligen väldigt enkel. Det svåra är att öka tåtten allteftersom man binner.
Du har varit med och byggt upp Centrum för bastabinne i Ödenäs. Vad kan man se där? – Vi utgår från skogen med ett stort foto på skog med bastaträn. Sedan kan du ta till dig information om, material, teknik, föremål, historia, betydelse för människorna i Ödenäs.
Här kan du läsa mer om Centrum för bastabinne. Och här finns mer information om Kersti Ingeborns bok ”Ödenäs och bastabinnet – från gran till sillakass”.
.
Kassar, mattor, rep i utställningen på Centrum för bastabinne. Foto: Kersti Ingeborn
– Hembygdsföreningar i Sverige har så mycket kunskaper om matkultur och matkulturarv. Det vill vi jobba med, säger Carolin Vallgren, projektledare för Hembygdens smaker som drivs av Hushållningssällskapet till och med april 2025.
Hur kan hembygdsföreningar verka inom Hembygdens smaker? – Det kan se väldigt olika ut. Vi har ett antal aktiviteter inbokade, bland annat receptinsamling till en kokbok och digitala föreläsningar. Den första äger rum 5 mars 2024. Då håller Richard Tellström i seminariet Smaken av en plats, som handlar om vad det är som gjort att den svenska matkulturen utvecklats till det den är i dag. Han tar bland annat upp vilka maträtter och tillagningar som är unika och speciella för Sverige och vad gästande turister tycker om dem. Föreläsningen är gratis och öppen för alla.
Måste man ha ett aktivt arbete kring lokal matkultur för att delta? – Nej. Man kan också vara intresserad av att starta.
Vad får man mer lära sig inom Hembygdens smaker? – Vi kommer bland annat att ha ett digitalt kurstillfälle kring livsmedelshygien. Ett annat tillfälle handlar om att skapa event kring besöksnäring, mat och måltidsturism. Hur attraherar man nya besökare? Hur kan man kombinera måltidsturism med kulturarv?
Ni har en särskild satsning på Hembygdsgårdens dag, den 4 augusti 2024. Berätta. – Vi kan erbjuda hembygdsföreningar att göra event på hembygdsgårdens dag, på tema lokal mat. Vi kan hjälpa till med att ta dit lokala matproducenter ur vårt stora nätverk, och även bidra med föreläsare. Vi söker föreningar som kan vara intresserade av att delta i detta och som vill knyta kontakt med matproducenter i sitt närområde.
FAKTA: OM HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPET OCH HEMBYGDENS SMAKER
Hushållningssällskapet har 15 lokalavdelningar i Sverige. Man jobbar med mat och inom de gröna näringarna och har ett stort kontaktnät och kunskap inom mat- och livsmedelsfrågor.
Projektet Hembygdens smaker pågår till 5 april 2025. De utbildningstillfällen som ingår i satsningen kommer att sammanfattas i en gratis digital kurs som kan genomföras på Hushållningssällskapets lärplattform.
Hembygdens smaker ska också generera en kulturhistorisk kokbok med betoning på enkla recept och reportage från matproducenter och hembygdsföreningar som berättar om de lokalproducerade livsmedel de använder i sin verksamhet. Här söker man material! Har du ett eller flera recept med historia och anknytning till din bygd? Bröd, smörgåsar, kaffebröd, sötsaker, varma rätter, mjöler och gryner – välkommen att höra av dig till [email protected]!
Ett hundratal forskare och experter har bidragit till den tio avsnitt långa serien som sändes säsongen 2023-2024. Vid flera tillfällen har hembygdsföreningar och hembygdskonsulenter kunnat bistå med kunskap och expertis. Ersk-Matsgården i Hassela är en av många gårdar som fått agera inspelningsplats.
– Tv-teamet var ute och letade efter passande gårdar, och en dag dök de upp här, berättar Barbro Björklund som är kultursamordnare i Nordanstig kommun.
– De tyckte att det var en perfekt miljö, eftersom Ersk-Matsgården är en gammal finngård som är helt intakt.
SVT har även bjudit in till samarbeten med museer, bibliotek, hembygdsföreningar och andra aktörer som på ett eller annat sätt kan tänkas vilja koppla innehållet i serien till sin egen verksamhet. På Ersk-Matsgården har man dock inte gjort någon egen satsning med anknytning till den nygamla vurmen för det förgångna.
– Å andra sidan är det ju precis vad vi alltid gör – förvaltar intresse för historia, menar Barbro Björklund.
I Kyrkefalla hembygdsförening i Tibro kommun har man samverkat med Tibro museum i årtionden. Men i år var första gången man bjöd in till ett gemensamt arrangemang med utgångspunkt i ett tv-program.
Eva Thörn är sekreterare i Kyrkefalla förening, och vet hur svårt det kan vara att locka besökare till evenemang.
– Men den här gången blev vi säkert 50 personer. Vi blev överraskade över att det kom så mycket folk.
Evenemanget ägde rum i Balteryds hembygdsgård och kretsade kring hur livet på gården sett ut genom tiderna, och vilka människorna varit som levt just där. Medelåldern bland besökarna i den fullsmockade storstugan var lägre än vad den brukar, noterade arrangörerna.
– Jag tror att det dels hade att göra med att museet annonserat på Facebook. Men kanske finns det också en koppling till att man sett tv-programmet?
Serien påminde oss om att den lokala historien är en viktig del av vårt arbete.
Även i Långared hembygdsförening i Alingsås kommun planeras en kväll med utgångspunkt i tv-serien och den lokala historien. Den 18 april berättar pedagog Marie Schmidt från Lödöse museum om Loholmen i sjön Anten. På ön finns ruinerna från Lo slott, som restes på medeltiden.
– Där bodde bland andra Margareta Leijonhufvud, som kom att bli Gustav Vasas andra fru. Från ön finns också arkeologiska fynd, som numera visas på Lödöse museum, berättar Ingela Lindahl som är ordförande i Långareds hembygdsförening.
Föreningen tog intiativ till kvällen efter att man via Sveriges hembygdsförbund mottagit extramaterial i form av klipp från serien, fritt att använda som inspiration eller som en del i en utställning.
– Är man med i en hembygdsförening är man intresserad av kulturarv. Serien påminde oss om att den lokala historien är en viktig del av vårt arbete, konstaterar Ingela Lindahl.
Fullsatt hos Balteryds hembygdsförening. Foto: Elof Johansson
Samarbeten mellan hembygdsföreningar och museer är förstås ingen ny företeelse understryker Ulf Dernevik som är generalsekreterare för Sveriges länsmuseer.
– Många av länsmuseerna, som jag i första hand företräder, har ofta hembygdsförbunden som medstiftare. De härrör inte sällan från olika hembygdsorganistationer, fornminnesföreningar och liknande och har ofta personer ur hembygdsförbunden i sina styrelser. Men förhoppningsvis kan SVT:s satsning stärka banden mellan museer och föreningar ytterligare.
Vid sidan av de stora politiska linjerna har SVT:s serie också skildrat det vanliga livet och hur man faktiskt levde förr, inflikar han.
– Förmodligen leder det till att intresset för historiskt vardagsliv ökar. Och just de antroprologiska delarna av historien är ju både hembygdsföreningar och länsmuseer duktiga på att berätta mer om.
Styrkan i ”Historien om Sverige” är att serien ger kunskap om hela landet, menar Ulf Dernevik.
– De institutioner som är bäst lämpade att bidra i en sådan rörelse är just länsmuseer som finns överallt, i samverkan med lokala och regionala hembygdsförbund runtom i landet.
Här kan du ta del av Sveriges hembygdsförbunds information om ”Historien om Sverige”, inklusive ett inspelat webbinarium om satsningen utifrån hembygdsföreningars pespektiv.
Under hösten leder du kursen Brännässlan i människans tjänst. Vad kan brännässlan göra för oss? – Den till synes alldagliga brännässlan är en historiskt viktig kulturväxt och utgör en fantastisk resurs för hobbyodlare och självhushållare. Brännässlan är näringsrik och klassades som en viktig läkeväxt redan under Hildegard av Bingens tid på 1100-talet. I trädgården är den till nytta för både växter och djur då daggmaskar och tvestjärtar gärna övervintrar i brännässlans välutvecklade rotsystem eller i dess ihåliga stam.
Kursdeltagarna får prova nässelspånad, vad är det? – Ordet nässla härrör sannolikt från tyskans ord för nät och redan under vikingatiden användes brännässlans starka fibrer till båttåg och fiskenät. Allmogen kände väl till hur man tog tillvara växtfibern som nyttjades både till säckväv och klädtyg, men de finaste, silkesliknade nässelfibrerna förädlades till nättelduk, nässeltyg.
Finns det något tips om man bränner sig? – Brännässlor kallas dialektalt för nällor och när man blir nällad, bränner man sig på brännässlor. Då kan det faktiskt lindra om man baddar utslagen med brännässlans växtsaft. Om man däremot är nellad, så är man entusiastisk, intresserad, nyfiken och något otålig.
Vilka är Sällskapet Nellorna? – Textilkonstnärinnan och trädgårdsentusiasten Kristina Ignestam är initiativtagare till Sällskapet Nellorna, som sedan hösten 2005 har utformat egna praktiska experiment utifrån de nedtecknade källor och recept vi fått tillgång till. Sällskapet består i dag av sju kvinnor och är ingen regelrätt förening, utan vi delar frikostigt med oss av våra kunskaper om denna stingsliga ört, som vi också presenterar i vår gemensamma bok ”Brännässla – en älskad kulturväxt”.
Alfred Bexell var en halländsk godsägare och riksdagsman med förkärlek till aforismer. I slutet av 1800-talet lejde han två stenhuggare att göra inskriptioner på klippväggar och stenblock i Torstorpsskogen i närheten av hans hem. Precis varför vet man inte säkert, men förmodligen ville Bexell dela sitt stora intresse för filosofi och historia med kommande generationer.
När Alfred Bexell dog år 1900 föll stenarna i glömska och täcktes med tiden av mossa. Men i dag kan du återigen vandra genom skogen och begrunda citat som ”Om Gud ej funnes skulle man nödgas uppfinna honom” eller ”En apa är och förblifver en apa även om hon prydes med gyllene smycken”.
Hittills har 160 tänkespråk hittats, samt 560 namn på mer eller mindre betydelsefulla personer. Och förmodligen finns många flera oupptäckta inskriptioner att finna för en envis flanör.
Torstorpsskogen ligger i Åkulla bokskogar som är ett av Sveriges största bokskogsområden. Här finns också 20 sjöar, vandringsleder och en mängd skyddade arter.
För att komma till Bexells talande stenar i Torstorps skog i Grimeton – kör till Varbergs östra golfbana, fortsätt några kilometer tills vägen tar slut vid en parkeringsplats, där informationstavla finns.
Fotnot: Grimetons hembygdsförening erbjuder guidade visningar ett par gånger per år. För mer information se Grimetons hembygdsförenings sajt.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
