Den 1 januari 2025 införs nya krav i plan- och byggförordningen att om att den som den som har en publik parkering med mer än 20 parkeringsplatser ska tillhandahålla minst en laddningspunkt för elfordon. Förslaget har kritiserats av bland annat Sveriges hembygdsförbund, eftersom det skulle ge begränsad nytta till hög kostnad för enskilda föreningar.
Nu meddelar Regeringskansliet att man vill utfärda ett undantag för ideella organisationer. Det innebär att hembygdsgårdar, bygdegårdar och idrottsföreningar och motsvarande verksamheter undantas från kravet att ha minst en laddningspunkt, även de har fler parkeringsplatser än 20.
Ändringen är välkommen, säger Sveriges hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordwall.
– Det är mycket bra att regeringen tagit till sig de argument som vi och andra organisationer framfört. Det är självklart viktigt att utveckla laddinfrastrukturen för elbilar men ideella föreningar som hembygdsföreningar skulle få mycket svårt att bära de kostnaderna. Det är också svårt att se behovet av laddstolpar på varenda parkeringsplats i mindre samhällen på landsbygden där parkeringsytor används mest av de närboende.
Det är mycket bra att regeringen tagit till sig de argument som vi och andra organisationer framfört.
Företrädare för den ideella sektorn genom Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker, Våra Gårdar, Riksidrottsförbundet och Sveriges Hembygdsförbund har arbetat hårt för att få till stånd undantaget, som beräknas beröra cirka 6 000 medlemsfastigheter. Bygdegårdarnas Riksförbund hade räknat på en kostnad om 70 000 kronor per bygdegård för installation, baserat på konsultbolaget Swecos kalkyler.
– För ideella fastighetsägare finns just nu inga finansieringslösningar, inga bidrag att söka. I värsta fall är 70 000 kronor allt en bygdegård omsätter, och då är det bara att kasta in handduken, sa Ulph Lundgren, verksamhetsutvecklare på Bygdegårdarnas Riksförbund, när Bygd och Natur uppmärksammade frågan i mars 2024.
Förslaget innebär också att ideella föreningar slipper de skattemässiga konsekvenser som elförsäljning kan leda till i en momsbefriad verksamhet.
För att lära känna det svenska päronsortimentet har pomologen Sven Plasgård genom åren samlat ihop runt 150 olika päronsorter, i stort sett alla han har hittat träd av i svenska trädgårdar. För att få plats med många sorter på en liten yta har han valt att låta träden växa i spaljéform. Träden blir mindre, och mängden frukt hanterbar, berättar Sven Plasgård. De första päronen mognar i slutet av juni, de sista i slutet av februari.
– Man får gå ut nästan varje morgon och titta.
Har du några favoriter? – De skiljer sig mycket åt i användning. Fram till början av 1800-talet var de flesta päron så kallade kokpäron, stora saker som kokades in i vin eller socker. Då förändras också smaken. Men det är inget man äter rakt upp och ned. I dag är nästan alla päron dessertpäron, som man äter råa. – Doyenné du Comice anses allmänt vara en av världens godaste päronsorter och visst är den god. Den mognar först mot slutet av oktober. Esperens Herre och Williamspäron tycker jag också är väldigt goda. Och så finns det en del sorter med mer syra, stora med grovt kött. De är roliga att använda i köket, baka med rotsaker i ugn till exempel.
Är 2024 ett äppel- och päronår? – Det är det. Jag kan i och för sig inte säga hur det är i hela Sverige, men när jag träffat folk är det intrycket jag har fått.
Hur går det till vid sortbestämning? – Jag sitter vid ett bord. Ofta har jag med mig lite sorter uppskyltade, och så kommer folk med sina okända sorter. Med päron känner jag mig extremt trygg, äpplen är lite mer utmanande. Det finns många fler sorter.
Hur många äppel- och päronsorter finns det i Sverige? – Det finns runt 400 sorters äpplen beskrivna. Därtill finns det sorter som inte är nedtecknade, men som kan ha ett folkligt namn på den gård där de odlas. För päron är antalet omkring 150.
Fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vilken roll har fruktträden när man pratar om byggnadsvård och kulturmiljöer? – De är ett levande material som ofta hamnar lite mellan stolarna. Många gånger är naturmiljön med de vilda växterna mer noggrant inventerad, medan det för odlade sorter kan stanna vid ett konstaterande om att där står ett äppelträd. Intresset för den historiska trädgårdsmiljön har dock ökat de senaste årtiondena. Det finns ju ofta fruktträd vid svenska hus, det är det första man sätter. Så är inte fallet i exempelvis Tyskland.
Hur ser äppel- och päronträdens svenska historia ut? – Historiskt sett var fruktodling något adeln ägnade sig åt, från 1500-talet och framåt. Till allmogen kom fruktträden under andra hälften av 1800-talet. Tidigt 1900-tal hade många bönder fruktodling som en binäring till lantbruket. Dessa mindre odlingar blev olönsamma på 1950-talet, men vissa bondgårdar kan ha 20-30 träd kvar. Andelen päron i förhållande till äpplen var större förr, fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vad var äpplenas fördel? – Äpplen är lättare att odla i Sverige. Det finns fler äppelsorter som fungerar att odla på våra breddgrader. Kommer man uppåt södra Norrland är sortimentet av päronsorter ganska smalt, medan det är brett för äpplen.
Sven Plasgård, till vänster, med kollegor sortbestämmer. Foto: Privat
FAKTA Hantverk, byggnadsvård och trädgård på Bötterumsmässan
Lördag 7 september arrangeras 2024 års Bötterumsmässa i Bötterum hembygdspark. Inträdet är gratis. På plats finns en lång rad utställare och experter som ger råd och svarar på frågor kring bland annat återbruk, hantverk, fönsterrestauraering, energieffektivisering i gamla hus – med mera. Pomolog Sven Plasgård medverkar och sortbestämmer medhavda äpplen och päron.
Läs mer om Sven Plasgård och hitta fler datum för sortbestämning på https://plasgard.se/
Bygd och Natur skrev 2022 om Ströms hembygdsförening i Jämtland, som sedan 2018 erbjudit ställplatser vid vattnet längs E45 i centrala Strömsund. För föreningen innebär ställpatserna ett viktigt ekonomiskt tillskott. 2021 var intäkterna över 70 000 kronor.
Ströms hembygdsförening har skapat ett enkelt betalsystem som bygger på att husbilsägarna själva får fylla i namn, land, registreringsnummer och datum på ett registreringskort som läggs i ett kuvert tillsammans med 100 kronor, alternativt ett intyg om swishbetalning. Kuvertet läggs sedan i en anvisad postlåda, som regelbundet töms av föreningspersonalen. Gästerna har tillgång till hembygdsgårdens toaletter dygnet runt. Sommartid finns även ett kafé med lunchservering på hembygdsgården. Men eftersom husbilsägarna sköter sig själva märks många av dem knappt av, berättadeAnna Gillgren, vice ordförande i Ströms hembygdsförening och turismstrateg på Strömsunds kommun.
Har du några tips till andra hembygdsföreningar som vill börja erbjuda ställplatser? – Ha en dialog med kommunen, om det till exempel behöver upprättas en ny parkeringsplats krävs bygglov. Det är också viktigt att det finns bra information, gärna även på engelska och tyska. Vi har satt upp en skylt med telefonnummer till oss på hembygdsgården och information om var de kan tömma och fylla på vatten och var de kan slänga sopor, men också information om var turistbyrån, affärer och restauranger finns.
– Det fanns lokalbor som befarade att vi skulle konkurrera ut campingen i Strömsund, men många husbilsägare ställer sig hellre på någon skogsbilväg än en camping om det inte finns ställplatser. Samverkar man med kommunen, lokala handlare och campingplatser så blir alla vinnare.
– Sedan är det viktigt att lyssna på husbilsägarna. Eftersom vi ligger så centralt har vi haft en del problem med bilburna ungdomar som har spelat hög musik. De flesta har accepterat det, men det finns de som har klagat och då har de inte behövt betala.
FAKTA. FÖRENINGARNA SOM ERBJUDER STÄLLPLATS
Sveriges hembygdsförbund har en karta över medlemsföreningarnas ställplatser och matnyttig information för föreningar som vill börja med ställplatser, se här.
Husbilsdestination Sverige har tagit fram en checklista för hur ställplatser kan utformas i enlighet med nätverket Hållbar besöksnärings kriterier. Se Husbilsdestinationsverige.se
Interpretation är en pedagogisk och kommunikativ metod för att genom delaktighet och interaktion med besökarna levandegöra natur- och kulturarv och skapa mening för dem som tar del av det.
– I förlängningen främjar metoden en respekt för allt natur- och kulturarv. Interpretation kan också bidra till reflektion och inspirera till förändrade levnadsvanor, för ett hållbart samhälle. I praktiken handlar det om att kommunicera med besökare genom exempelvis guidade turer, skyltar, audioguider eller olika typer av installationer. Dessa utformas och formuleras på ett sätt som väcker nyfikenhet och relaterar till besökarnas egen värld, för att stimulera till vidare reflektion. Det handlar med andra ord om att väcka känslor för att skapa engagemang, säger Jessica Bergström, som arbetar inom kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen.
Vad kan interpretation ge i fråga om att levandegöra natur och kulturarv? – Interpretation kan hjälpa oss komma närmare vårt kulturarv och skapa en egen relation till det. En plats bär inte bara på en berättelse, utan många olika. I interpretation jobbar man mycket med att ta fram tydliga teman, eller att hitta den röda tråden, för att underlätta för besökarna att ta till sig platsens berättelser. Det gör allt tydligare för såväl de som driver platsen som för besökarna. Och har man väl kommit i gång med metoden är det bara fantasin som sätter gränser för vilka teman man kan arbeta med, säger Jessica Bergström.
I samarbete med Linn Björk och Märta Gustafsson från Innovatum Science Center utbildar hon ideellt drivna besöksmål i interpretation.
– Vi kom i kontakt med interpretation 2017, då representanter från organisationen Interpret Europe presenterade metoden vid en konferens. Vi kände genast att detta var något för oss! Efter att ha gjort lite efterforskningar arrangerade vi 2020 deras kurs, Certified Interpretive Guide, tillsammans med Centrum för Naturvägledning vid SLU, som har arbetat med interpretation sedan länge, berättar Linn Björk.
Trion tog fram den egna kursen ”Från guidning till upplevelse” som de har gett i flera omgångar, både online och i form av fysiska träffar med sammanlagt ett 90-tal deltagare.
– Deltagarna kommer huvudsakligen från hembygdsföreningar, arbetslivsmuseer och andra ideellt drivna besöksmål, men även från exempelvis Textilmuseet och Saab Car Museum, berättar Märta Gustafsson.
Det gör allt tydligare för såväl de som driver platsen som för besökarna.
Ni riktar er framför allt till ideellt drivna besöksmål och föreningar. Vad kan man göra med små medel i fråga om interpretation? – Att arbeta med interpretation handlar väldigt lite om stora satsningar som kräver en stor budget. I stället handlar det om att sätta sig ner och reflektera över vad det är man vill att besökarna ska ta med sig när de lämnar besöksmålet. Vilka frågor vill vi att de ska reflektera kring? Vilka nya, och kanske överraskande, fakta kan de ha tagit till sig? Vad ska de prata om kring fikabordet med sin familj eller sina kollegor? På vilket sätt vill vi att de ska engagera sig i vår plats eller vår förening? Låt sedan svaren på de frågorna utgöra basen i era guidningar, skyltning och andra kommunikationsvägar, säger Linn Björk.
Den 23 april arrangerar ni en temadag på Rydals museum i Marks kommun. Berätta kort! – Tillsammans med några kollegor kommer vi presentera vad interpretation är, var det kommer ifrån och vad det kan användas till i praktiken. Efter lunch går vi sedan ut i miljön kring museet och genomför en lekfull workshop där vi utforskar hur vi skulle kunna använda metoden för att berätta de historier som just den här platsen bär på. Rydals museum håller som bäst på att arbeta om sin basutställning och kommer att öppna igen den 25 maj. Perspektivet i den nya utställningen utgår från platsen Rydal, samhället och människorna. Den övergripande målformuleringen lyder: ”Vi vill förklara samtiden genom vår lokala historia. Vi vill skapa förståelse för olika perspektiv och sammanhang och bidra till ett hållbart samhälle.” Förutom basutställningen visas även två nya tillfälliga utställningar; Nybyggaren och MAT – Mer än en måltid, säger Märta Gustafsson.
Hur kan man lära sig mer om interpretation utanför Västra Götalandsregionen? – I nuläget finns det oss veterligen ingen annan region i Sverige som arbetar med interpretation på det här viset. Centrum för naturvägledning arbetar nationellt med metoden, men riktar sig i första hand till naturvägledare. Vårt mål är att bli fler och kunna arbeta inte bara regionalt utan även nationellt och internationellt. Vill man veta mer går det bra att kontakta oss via mejl. [email protected], [email protected], [email protected].
4 besöksmål som utvecklats med interpretation
Svältornas Fornminnesförening Deltog i vår kurs våren 2023 och har tagit fram helt nya guidningar på sin hembygdsgård och i Ornunga gamla kyrka.
Föreningen allmogebåtar och båtsamlingen på Bassholmen Har tänkt om kring sina guidningar och berättar inte bara om själva båtarna och hur de är byggda, utan även om människorna bakom dem och livsvillkoren i kustbandet.
Derome trä- och nostalgimuseum Arbetar med att låta besökarna undersöka föremålen i utställningarna och leta efter mänskliga spår.
Sundsby säteri Här har Tjörns kommun och föreningslivet gått samman för att ta ett gemensamt helhetsgrepp om platsen och hur dess berättelser kan förmedlas till besökare genom exempelvis olika evenemang, guidning, skyltar och broschyrer.
Ornunga kyrka där Svältornas fornminnesförening deltog i en interpretationskurs 2023. Foto: PrivatGuidekurs på Sundsby säteri 2024. Foto: Privat
Kersti Ingeborn är aktuell med boken ”Ödenäs och bastabinnet – från gran till sillakass” där hon genom anteckningar, intervjuer, arkivstudier, tidningsartiklar och annat berättar om bastabinnet och dess betydelse i Ödenäs. Bastabinne? Det är en textil teknik som utförs i trä – i form av ”bast” från gran eller tall som öglebinds. Ett enkelt men samtidigt krävande hantverk som i årtusenden varit en del av livet i trakten. Nu utövas det inte längre.
– Det finns fortfarande några som är uppvuxna med binnet, de vet hur man gör men kan inte själva. Ingen producerar längre någonting för att sälja, och vad jag vet inte ens till sig själva, säger Kersti Ingeborn.
Hon har intresserat sig för och arbetat med bastabinnet i över 50 år. 1969 skrev Kersti Ingeborn sinfilosofie kandidat uppsats i folklivsforskning om bastabinne, på 2000-talet medverkade hon till att bygga upp arbetslivsmuseet Centrum för bastabinne i Ödenäs i Alingsås kommun.
Vad vill du förmedla i boken ”Ödenäs och bastabinnet – från gran till sillakass”? – Jag var bara tvungen att föra vidare all den kunskap jag samlat på mig under åren. När vi samlade in berättelser för att bygga upp Centrum för bastabinne 2005 var det nog i sista stund för att bevara kunskapen om bastabinnet och dess betydelse till eftervärlden. Vi bjöd in till binneminnekaffen som blev välbesökta av många som själva hade bunnit med minnen från hela livet. Det var mycket som berättades runt kaffeborden. Allt var inte bara roligt!
Hur går bastabinne till? – Man använder ”bast” av mestadels gran, men också fur. Från cirka 70 cm långa kubbar skär man upp bast tvärsöver träets årsringar. Först bara ”lossas” basten och sedan drar man dem utefter hela träets längd. Så egentligen är det tunna tunna spån, så tunna att de kallas bast.
Vad är en sillakass? Vilka andra anvädningsområden har bastabinne? – Att det kallas sillakass eller fiskekass är efter kassens främsta användningsområde att ”ösa” upp fisk vid de stora sillfiskena på västkusten.
Hur använder du själv bastabinneprodukter? Har du några favoriter? – Kassar, dörrmattor, mjärdar, rep som tillverkades i stoooooora mängder är så sällsynta i dag, så för min del är det som utsmyckning i hemmet. Ibland också när jag berättar om bastabinne.
Hur är hållbarheten hos bastabinne? Torkar produkterna med tiden eller håller de länge? – De mörknar när de står för ljust. Basten torkar. Händer det: blöt föremålet med vatten.
Jag var bara tvungen att föra vidare all den kunskap jag samlat på mig.
På 1940-talet kallade Nordiska museets John Granlund bastabinne ”ett ändamålsenligt livslevande forntidsarv”. Berätta kort om hantverkets historia! – Ändamålsenligt är det eftersom produkterna är användbara i det vardagliga livet. Livslevande, för att det fortsatt levde i Ödenäs. Det fanns inte ett ställe i socknen där man inte band. En del bara till husbehov. Andra för att livnära sig. Under slutet av 1800-talet var det svält i Sverige. I Alingsås startade en slöjdskola för att främja den slöjd som förekom i Ödenäs, kassar och mattor av träbast men även för slöjden i Hemsjö där man tillverkade kolkorgar till SJ. Hushållningssällskapet hade många utställningar där slöjdare premierades för goda och nyttiga produkter. Ett sätt för samhället att främja slöjd som försörjningskälla. ”Vi hade aldrig överlevt om vi inte hade haft binnet”, är en ofta återkommande kommentar när man pratar om bastabinne.
Är det verkligen forntida? – Så här formulerar professor Granlund det: ”Den textila teknik i vilken föremålen med nätvägg, i första hand mjärdarna är utförda avslöjar den konservatism, som endast vår äldsta näringsform förmår bevara. De som redan under stenåldern nått sin fulländning. Av förhistoriska nät, bundna av bast överensstämmer med det från Ordrup Mose i Danmark, daterat till stenåldern, fullständigt med tekniken på våra träbastmjärdar. Denna urgamla teknik har även överflyttats till andra föremålsgrupper. Speciellt i Ödenäs ha tillverkats ett slags kassar och dörrmattor av träbast.” – Anna-Maja Nylén, som skrivit den omfattande boken ”Hemslöjd”, skriver att ”bastarbetena är med avseende på material och teknik gengångare från tiden före de odlade textilfibrerna”.
Hur ser kopplingen till Ödenäs ut, vilken betydelse har bastabinnet haft på just denna plats? – Ödenäs är mycket nära knutet till slöjdområdena i Sjuhäradsbygden. Man tillverkade produkter till försäljning. I Ödenäs lämnades slöjd i massor till affärerna och i första hand fick man varor i utbyte. Denna byteshandel kunde förekomma ännu på 1970-talet. Handlarna i sin tur fraktade slöjden till grossister i Göteborg för vidare transport ut i vida världen.
Vad är det viktigaste att behärska i hantverket? – Att hitta träd som går att använda. Skogen sköts annurlunda i dag så det är inte lätt att hitta ”bastaträ”. Materialet i form av bast kräver också en hantverksskicklighet att tvinna trä och binna öglor är inte det enklaste även om det är enkelöglor som ska binnas. Tekniken är egentligen väldigt enkel. Det svåra är att öka tåtten allteftersom man binner.
Du har varit med och byggt upp Centrum för bastabinne i Ödenäs. Vad kan man se där? – Vi utgår från skogen med ett stort foto på skog med bastaträn. Sedan kan du ta till dig information om, material, teknik, föremål, historia, betydelse för människorna i Ödenäs.
Här kan du läsa mer om Centrum för bastabinne. Och här finns mer information om Kersti Ingeborns bok ”Ödenäs och bastabinnet – från gran till sillakass”.
.
Kassar, mattor, rep i utställningen på Centrum för bastabinne. Foto: Kersti Ingeborn
– Hembygdsföreningar i Sverige har så mycket kunskaper om matkultur och matkulturarv. Det vill vi jobba med, säger Carolin Vallgren, projektledare för Hembygdens smaker som drivs av Hushållningssällskapet till och med april 2025.
Hur kan hembygdsföreningar verka inom Hembygdens smaker? – Det kan se väldigt olika ut. Vi har ett antal aktiviteter inbokade, bland annat receptinsamling till en kokbok och digitala föreläsningar. Den första äger rum 5 mars 2024. Då håller Richard Tellström i seminariet Smaken av en plats, som handlar om vad det är som gjort att den svenska matkulturen utvecklats till det den är i dag. Han tar bland annat upp vilka maträtter och tillagningar som är unika och speciella för Sverige och vad gästande turister tycker om dem. Föreläsningen är gratis och öppen för alla.
Måste man ha ett aktivt arbete kring lokal matkultur för att delta? – Nej. Man kan också vara intresserad av att starta.
Vad får man mer lära sig inom Hembygdens smaker? – Vi kommer bland annat att ha ett digitalt kurstillfälle kring livsmedelshygien. Ett annat tillfälle handlar om att skapa event kring besöksnäring, mat och måltidsturism. Hur attraherar man nya besökare? Hur kan man kombinera måltidsturism med kulturarv?
Ni har en särskild satsning på Hembygdsgårdens dag, den 4 augusti 2024. Berätta. – Vi kan erbjuda hembygdsföreningar att göra event på hembygdsgårdens dag, på tema lokal mat. Vi kan hjälpa till med att ta dit lokala matproducenter ur vårt stora nätverk, och även bidra med föreläsare. Vi söker föreningar som kan vara intresserade av att delta i detta och som vill knyta kontakt med matproducenter i sitt närområde.
FAKTA: OM HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPET OCH HEMBYGDENS SMAKER
Hushållningssällskapet har 15 lokalavdelningar i Sverige. Man jobbar med mat och inom de gröna näringarna och har ett stort kontaktnät och kunskap inom mat- och livsmedelsfrågor.
Projektet Hembygdens smaker pågår till 5 april 2025. De utbildningstillfällen som ingår i satsningen kommer att sammanfattas i en gratis digital kurs som kan genomföras på Hushållningssällskapets lärplattform.
Hembygdens smaker ska också generera en kulturhistorisk kokbok med betoning på enkla recept och reportage från matproducenter och hembygdsföreningar som berättar om de lokalproducerade livsmedel de använder i sin verksamhet. Här söker man material! Har du ett eller flera recept med historia och anknytning till din bygd? Bröd, smörgåsar, kaffebröd, sötsaker, varma rätter, mjöler och gryner – välkommen att höra av dig till [email protected]!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
