När Ryssland inledde sitt fullskaliga krig mot Ukraina i februari 2022 bodde mellan 2 300 och 2 500 personer i byn, varav omkring 200 hörde till den grupp svenskättlingar som utvandrade till området på 1700-talet. Sedan dess har nästan alla tvingats på flykt. Minst elva personer har dött i ryska anfall mot byn, berättar Sofia Hoas, ordförande i föreningen Svenskbyborna som har tät kontakt med boende i området och löpande uppdaterar om situationen på sin sajt.
– I dag bor mellan 60 och 90 personer i byn. Situationen är urdålig. Bostadhus bränns ner dagligen. När civilbefolkningen försöker släcka, bombas de av drönare. Drönare som ser sina mål. Så det är direkt brott mot internationella krigslagar. För ett par dagar sedan dödades en person och tre skadades av ryska drönare när de försökte släcka en brand. Räddningarbetet är också svårt, då det inte finns vatten. Och det går inte att komma ner med brandbilar för de bombas omedelbart. Vilket också är ett brott mot krigslagen. Det är civila fordon. Det finns inga militära mål i byn.
Hur håller ni kontakt med lokalbefolkningen? – Vi är en grupp i Sverige som håller kontakt. Sven som pratar ryska ringer och pratar med dem. Jag håller regelbunden kontakt med ett tiotal personer på plats via meddelandeappar eller mejl. Någon gång i månaden har vi digitala möten, med engelsk tolk och ibland på engelska.
När civilbefolkningen försöker släcka, bombas de av drönare.
Hur ser föreningens arbete ut i Sverige? – Vi sprider kunskap om Svenskbybornas historia, vi föreläser mycket och anordnar träffar för våra medlemmar i Sverige. Vi har museet i Roma och vi ger ut böcker. Vi har kontakt och samarbeten med andra föreningar som de estlandssvenska som har rötterna i Estland. Och så jobbar vi med nödhjälp i Ukraina sedan 1991. Sedan 2022 rapporterar vi om hur Rysslands anfallskrig påverkar byn och dess befolkning. Och driver en insamling för att hjälpa människorna från byn. Vi bedriver nödhjälpsarbete i byn och för dess befolkning, där vi har team i Sverige och på plats i Ukraina. Vi utgår alltid från deras behov. Vi köper in den mesta nödhjälp som mediciner, träbriketter och hygienprodukter på plats. Men kör en del från Sverige, både i egen regi, men också allt mer i samarbete med andra hjälporganisationer. Vilket blir effektivare och bättre.
Hur har sommaren på museet i Roma varit – hur påverkar kriget verksamheten i Sverige? – Vi har haft många besökare, intresset är stort hos både ättlingar och andra. Kriget gör att väldigt många fler svenskar vet vad Gammalsvenskby är och många är in intresserade och fascinerade av svenskbybornas historia. Vår insamling går fortsatt bra och många hör av sig och vill bidra på olika sätt. Med pengar eller kunskaper.
Hur jobbar ni med hjälpsändningar? – Som sagt köper vi in det mesta på plats. Det är bättre för Ukrainas ekonomi och mer praktiskt. Svenskbyn ligger 200 mil från Gdynia, så varje transport ner kostar cirka 30 000 kronor i transportkostnader som diesel och färjekostnader. Det vi kör från Sverige är sådant som inte går eller är svårt att få tag på i Ukraina, som högkvalitativ byggplast, presenningar, powerbanks och bättre begagnade bilar. Eller dyrbart material, skänkt material som sjukvårdutrustning, rullstolar, sjukhussängar, cyklar och varma kläder. – I snitt en gång i månaden det senaste året har Sven Bjerlestam kört ner. Men ofta samarbetar vi med andra organisationer eller personer. Nu senast gjorde vi en insamling till 310 powerbanks som familjer i byn behövde, för att kunna hålla kontakt med nära och kära vid längre elavbrott. Vi fick in pengar, kunde köpa dem med hjälp av Powerup Ukraine som ordnade ett mycket bra pris för högkvalitativa powerbanks. Och då organisationen Direct Ukraine hade plats för ett par pallar till i sin lastbil, kunde vi skicka med dem där. Direct Ukraine ordnade med allt pappersarbete som tulldeklarationer etcetera.
Stora delar av Gammelsvenskby brann ner den 21 juli 2024. Svenskbymuseet i Gammmelsvenskby ödelades någon vecka senare, den 4 augusti. Museet var ett projekt i samarbete med föreningen Svenskbyborna. – Under ett projekt mellan Region Gotland och Gammalsvesnkby, kom idén från byborna att de ville ha ett eget svenskbymuseum, för att kunna berätta om Gammalsvenskbys historia. Det var ju svenskar som grundade byn 1782. De ville kunna berätta för sina barn och barnbarn, men också för besökare. Föreningen Svenskbyborna sökte pengar för att kunna duplicera utställningen i Roma och byborna översatte texterna till ukrainska. Vi började tillsammans med byborna samla in bildmaterial i byn och gjorde upprop om att få äldre föremål från svenskbyfamiljerna. Vi köpte in ett hus, med hjälp av sponsorn Carl Sturén. Det var den gamla kolchoskrogen, som vi renoverade och förberedde för att kunna ha ett museum där. Lokalen var klar och invigningen planerad till 1 maj 2020. Men så kom pandemin och sedan kriget. Och i augusti 2024 brändes museet ner av ryska attacker. Som tur var fanns där ingen inredning, föremål eller originalbilder. Vi räknar med att öppna museet så snart kriget är över och Ryssland har blivit utdrivna ur Ukraina, säger Sofia Hoas.
FAKTA. Kriget har slagit hårt mot Gammelsvenskby
Sedan den fullskaliga ryska invasionen 2022 har situationen i Gammalsvenskby varit mycket svår. 80–90 procent av byn har ödelagts av Rysslands terrorbombningar. Humanitär hjälp attackeras av ryska drönare och hittills har elva civila dödats i byn. Tunga glidbomber har förstört skola, vårdcentral, dagis, kulturhus, kommunhus och bostäder. Sommaren 2024 totalförstördes både den tyska och svenska kyrkan av bränder orsakade av rysk. Det finns ingen el och brunnarna har sinat. Sommaren 2024 var det endast 60-90 bybor kvar, rapporterar föreningen Svenskbyborna.
Det började redan för 15 år sedan, berättar Monika Åhlund.
– Vi startade studiecirklar där vi träffades hemma hos varandra. Det var äldre personer, och så jag som var lite yngre då. Flera av dem som var med på studiecirklarna är borta i dag, så där kan man tänka att man har gjort något bra, när detta har bevarats.
Hur lade ni upp samtalen under studiecirklarna? – Vi gick igenom olika yrkesgrupper och letade efter gamla ord som är försvunna i dag. Ute på landsbygden var det mycket med jord och skog och jordbruk. Vi spelade in, men vi hade så dålig apparatur, en gammal kassettbandspelare. Vi tänkte först att vi skulle göra en skiva men nu är ju inte skivor modernt det heller, så det fick bli en bok.
Grattis till nomineringen! – Tack. Det var helt oväntat, det är en synnerligen enkel bok. Inga bilder eller någonting.
Vad utmärker Stenebydialekten? – Det är inte bara själva Steneby vi fokuserar på, utan hela trakten här i nordvästra Dalsland. Vi ligger ganska nära norska gränsen, så dialekten här är uppblandad med mycket norska. Mycket ö eller ô, och så pratar vi lite grann på i, så som de gör i Bohuslän. Grammatiken är också egen i vissa fall. Vi säger exempelvis ett apelsin, det är helt naturligt här. Men det är inte många som pratar så här i dag, det har blinats bort av all tv och sånt.
Blinats bort? – Ja, vad ska vi översätta det med? Det har blivit förvanskat, eller finns inte längre.
Vi säger exempelvis ett apelsin, det är helt naturligt här.
Hur presenteras de dialektala orden och uttrycken i boken? – Vi har en inledande förklaring med grammatik. Sedan följer en ordlista från a till ö. Vi har också en del meningar som förklarar orden och små berättelser som vi skapat på det här målet. Lekar som man lekte förr i tiden har vi också med, och matordningen.
Vad åt man i nordvästra Dalsland förr om åren? – Man åt mycket på landsbygden. Man arbetade ju hårt. Det började på morgonen med ”möra”, en brödbit och en kaffeskvätt. Efter ladugården blev det frukost eller ”daggel”, när daggen torkat upp. Sedan fortsatte det med olika måltider ända till ”kvel”, som man åt efter att kvinnorna mjölkat kväll vid sex-sjutiden.
Hur har boken nått ut? – Bra. Vi tryckte först 200 exemplar, som sålde slut nästan på en gång. Då tryckte vi 200 till, där vi har en del kvar i nuläget. Jag har också fått åka ut till olika föreningar och prata om det här.
FAKTA. Årets hembygdsbok – det gäller
Priset Årets hembygdsbok är instiftat av Sveriges hembygdsförbund för att synliggöra, stimulera och lyfta statusen på hembygdslitteratur. Varje regionalt förbund har rätt att nominera en bok eller årsbokserie. Pristagaren utses av en jury bestående av Lars Grimbeck, Owe Norberg och Monica Lembke.
Priset tilldelas föreningen om det är en antologi pch författaren om det är en enskild författare.
Förutom äran och den extra uppmärksamheten får vinnaren ett diplom och 10 000 kr.
2024 är de nominerade böckerna och årsboksserierna: ”Smaka på Marstrand” (Bohusläns hembygdsförbund), ”Stenebydialekten, Så tarte de föör i vala” (Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund), ”Etelhem, En sockenbok” (Gotlands hembygdsförbund), Från Gästrikland 2021, 2022, 2023 (Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund), ”Varberg – en tusenårsresa” (Halländska hembygdsrörelsen), ”På brukets tid” (Jönköpings läns hembygdsförbund), ”Från Smålands skogar till Sveriges riksdag” (Kalmar läns hembygdsförbund), Ängelholmsboken, 2021, 2022, 2023 (Skånes hembygdsförbund), ”Försvunna hus på Lidingö” (Stockholms läns hembygdsförbund), Nyköping under 300 år 2021, 2022, 2023 (Södermanlands hembygdsförbund), ”Örsundaåns dalgång under 6 000 år” (Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund), ”Kartor från Götlundabygden” (Västmanlands hembygdsförbund och fornminnesförening), ”Acklinga socken i ord och bild” (Västergötlands hembygdsförbund), Karlskoga bergslag 2020, 2021, 2022 (Örebro läns hembygdsförbund).
Vad gör ni under Arkeologidagen 2024? – Vi arrangerar en utflykt till södra Gillberga socken i sydvästra Värmland. Vi planerar fem-sex nedslag under eftermiddagen, där vi bland annat ska titta på gravhögar från järnåldern, en hällkista från yngre stenålder eller yngre bronsålder och en populär hälsobrunn. Vi vandrar genom årtusendena. Våra föreningar har samarbetat kring arkeologidagen i ganska många år. Det brukar vara ett 30-tal deltagare, berättar Peter Olausson, ordförande i Föreningen Vikingaleden.
Vad betyder Arkeologidagen för er som förening? – Det är ett trevligt arrangemang och betyder därigenom ganska mycket. För oss är det avslutet på sommaren som brukar innebära intensiv verksamhet. Under säsongen håller vi vårt besökscenter öppet, vi arrangerar en vikingamarknad under två dagar och försöker använda våra vikingaskepp så mycket som möjligt.
Hur ser arkelogiintresset ut hos era besökare? – Det är stort skulle jag säga. Många är intresserade av att se verkliga rester från vikingatiden. Det händer också att professionella arkeologer besöker oss, det är intressant att höra deras tolkningar av det de ser.
Många är intresserade av att se verkliga rester från vikingatiden.
Och hur ser historieintresset ut för er som är medlemmar i föreningen? – Vi förenas av en vilja att förstå genom att uppleva. Man behöver inte vara historiskt kunnig för att bli medlem, det finns utrymme att också leka med historien.
Har ni märkt något ökat tryck efter SVT:s Historien om Sverige? – Inte besöksmässigt tyvärr. Men det var en bra satsning tycker jag, personligen. Våra två vikingaskepp användes vid en inspelning och flera av våra medlemmar medverkade med som statister.
Hur är det att ha ett vikingaskepp på 2020-talet? – Det ska som alla träbåtar skötas om ordentligt. Det måste vara funktionsdugligt och inte bara enligt vikingatida normer, det måste vara sjösäkert. Det allra största jobbet är dock att få ihop en tillräckligt stor samövad besättning, det är den riktigt stora utmaningen för alla oss som har vikingaskepp.
Hur är det att framföra ett vikingaskepp egentligen? – Till skillnad från mer moderna skepp har man bara ett enda råsegel, och kan därför inte reglera med småsegel. Du blir utsatt för plötsliga vindilar och måste parera på ett säkert sätt i förväg. Det går inte heller att vända lika fort som med ett modernt skepp. Framför allt ros skeppen, och seglas när det går. Även då har man med sig årorna som en säkerhetsåtgärd.
FAKTA. Arkeologidagen söndag 25 augusti 2024
Den nationella temadagen för arkeologi som arrangeras sista söndagen i augusti varje år. 2024 är datumet söndag 25 augusti. För aktiviteterna står lokala föreningar och arrangörer.
Föreningen grundades år 1993 och har bland annat byggt det egna vikingaskeppet Glad av Gillberga som används för rodder och seglatser.
2008 invigdes besökscentrumet Värmlands Vikingacenter i en byggnad som ägs av Säffle kommun men disponeras av Föreningen Vikingaleden. Här finns bland annat utställningar och kafé. Varje sommar arrangerar man den två dagar långa historiska marknaden Vikingating.
Medlemsantalet i föreningen ligger på cirka 200 personer.
Myndigheten för kulturanalys följer årligen upp svenskarnas kulturkonsumtion. Rapporten Kulturvanor 2023 visar att kulturvanorna till största del återhämtat sig från det tapp som uppstod i och med coronapandemin.
– Det är tydligt att restriktioner om maxantal för publik och besök samt rekommendationer om social distansering under pandemin begränsade kulturutbudet och kulturutövandet. Nu kan vi dock konstatera att under 2023 nådde de flesta kulturaktiviteter åter upp till nivåerna vi hade före pandemin, säger Mari Nilsson, utredare på Myndigheten för kulturanalys.
De vanligaste kulturaktiviteterna var sådana som går att göra hemma. 96 procent lyssnade på musik minst någon gång under året, 94 procent såg på tv-serier, 92 procent såg på film och 81 procent läste en eller flera böcker under året. När det gäller att ta del av kulturutbudet, besökte 62 procent historiska sevärdheter, 55 procent gick på bio och 54 procent besökte bibliotek.
Biobesök hör till de aktiviteter som ligger på en lägre nivå än innan pandemin. Det gäller även museibesök, utställningar och hemslöjdsmarknader.
För hembygdsrörelsen är tappet tydligt. Från att ha snittat runt totalt 4,5 till 5 miljoner besök årligen innan pandemin landade 2023 års totala besökssiffra på 3,5 miljoner besök, enligt statistik från Sveriges hembygdsförbund. Det är en upphämtning sedan 2022 och betydligt bättre än bottennoteringen år 2020, men likväl betydligt mindre än innan pandemin.
Coronapandemin tog många hembygdsföreningar hårt, och återhämtningen tar tid.
– Tyvärr minskade ju aktiviteterna under pandemin, men de och även besökarna verkar sakta men säkert vara på väg tillbaka. Förra året var det fortfarande lite mindre besökare på aktiviteterna men bättre än året innan, säger Jan Klingberg, ordförande i Kumla-Sannahed hembygdsförening, nominerade till utmärkelsen Årets hembygdsförening 2024.
Tack vare det här projektet tror vi på en förnyelse av medarbetargänget!
Anna-Karin Andersson är ordförande i likaledes nominerade Grangärde hembygdsförening, samt ordförande för Sveriges hembygdsförbund.
– Tyvärr valde flera av våra trognaste medhjälpare att kliva av i samband med pandemin. Det blev för långt uppehåll och de kände tröttheten komma tror jag.
Men det finns förutsättningar för tillväxt på sikt, säger Anna-Karin Andersson. Föreningen har startat projektet Nyfikenhet möter erfarenhet där de äldre handfast lär de yngre hur man gjorde förr, med inriktning mat.
– Vi har konserverat, rökt kött och stoppat korv än så länge. Tack vare det här projektet tror vi på en förnyelse av medarbetargänget!
När det gäller aktivititer riktade särskilt till barn och unga ser det bättre ut för landets 2 060 hembygdsföreningar. 2023 års totala besökssiffra på 235 000 personer ligger inte långt efter 2019 års toppnotering.
Något som också varit en draghjälp för vissa föreningar är det stora intresset för att semestra på hemmaplan.
– När det väl ”släppte” fick vi lite av en boom med alla som skulle ”hemestra”, plus att vi var laddade i föreningen inför alla gäster återkomst. 2022 hade vi cirka 14 500 besökare, vilket är vårt rekord, berättar Anders Modig, ordförande i Åsle, Mularp & Tiarps Hembygdsförening, även de nominerade till utmärkelsen Årets hembygdsförening 2024.
– Det blev även uppenbart inom föreningen hur man han saknat umgänget med varandra under pandemin. Vi hade fullt på alla event och alla kunde träffas och ”tjöta” igen.
Likt tidigare år visar Myndigheten för kulturanalys rapport Kulturvanor 2023 på skillnader i invånarnas kulturvanor. Kvinnor är mer kulturellt aktiva än män och de flesta kulturaktiviteterna är vanligast bland storstadsbor och personer med hög utbildning. Några kulturaktiviteter är åldersövergripande, men yngre förefaller vara mest kulturellt aktiva och personer över 65 år ägnar sig i mindre utsträckning åt kultur.
– Studier av kulturvanor är ett viktigt stöd för kulturpolitik på olika nivåer för att belysa läget i relation till det nationella kulturpolitiska målet om att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet, säger Mats Granér, myndighetschef på Myndigheten för kulturanalys.
Första söndagen i augusti, i år den 4 augusti, har av Sveriges hembygdsförbund utnämnts till Hembygdsgårdens dag. Många föreningar har extra öppet med guidade visningar och evenemang. Grythyttans hembygdsförening firar på hembygdsgården Skräddartorp med musikunderhållning, visning av gården och traditionsenligt kakkalas modell större.
Birgitta Granberg är kassör i föreningen.
– Den första stora kakfesten ägde rum 26 juli 1998. Det var några av föreningens damer, som jobbade i kaffestugan, som kom på idén att ordna med ”gästabud på Skräddartorp”. Det blev en stor fest, väldigt många kaksorter. Det var bara småkakor, alltså inga mjuka kakor. Recepten sammanställdes också i skriften ”Gästabud på Skräddartorp”. Där finns recept på cirka 20 sorters kakor.
– Gästabudet blev succé och ett återkommande evenemang, men under namnet Kakkalaset. Det var inte Hembygdsgårdarnas dag som firades då, utan det har blivit på senare tid.
Vad innebär Stora kakkalaset? – Det innebär att vi har MASSOR med kakor och fina gamla kaffedukar på serveringsborden. Vi ställer fram våra allra finaste brödfat, både höga och låga, fyllda med kakor. Vit duk, ljusstakar och blommor på kakbordet. Man tar sig kakor – så många man vill – sedan får man kaffe i koppen och det är bara att njuta. Påtår får man också så många gånger som önskas och man får även ”backa” på kakorna.
Hur många sorters kakor bjuds det? – Förra året hade vi 54 sorters kakor, inklusive de glutenfria.
Påtår får man också så många gånger som önskas och man får även ”backa” på kakorna.
Vem bakar allt detta? – Det är hjälpsamma damer i föreningen som hjälper till att baka.
Finns det några favoriter? – Kerstins toscabitar tar slut först varje år. Även nougatrutor går åt snabbt, jitterbuggare också.
Hur ser personalstyrkan ut i övrigt? – Vi behöver vara ganska många, vi måste fylla på kakorna hela tiden. Kaffebryggarna måste också vara i gång hela tiden. En person sköter kassan. Någon hjälper gäster till exempel med att att bära brickor. Diskar för hand gör vi, alltså krävs minst en person i köket. Vi använder porslinskoppar.
Vad händer mer på Hembygdsgårdens dag? – Underhållning har vi varje år med spelmän, trubadurer, vissångare och andra spelemän. Under dagen har håller vi våra museer och bergsmansgården öppen, vi har guide på plats som visar och berättar.
Vad händer annars i föreningen under sommaren? – Skräddartorp hålls öppet lördag-söndag kl 13-17 till och med 25 augusti. Även Kulturarvsdagen 7 september håller vi öppet. Vi hade en stor loppis i början av juli med servering, hembakt bröd och våfflor och i slutet av juli ordnade vi motorkväll. Det är populärt, gamla och nya bilar, motorcyklar, mopeder med mera. Då serverar vi ”motorsmörgås”, hembakta tekakor med gubbröra. Den 17 augusti planeras en dahlia-utställning i Skräddartorp. Våra servitriser, Ann och Anna, gillar dahlior. De ordnar en utställning, och önskar att gästerna har med sig dahliablommor som sedan ingår i utställningen.
FAKTA. Här firas Hembygdsgårdens dag
Det är ett omfattande kulturarv som hembygdsrörelsen bevarar och gör tillgänglig för allmänheten. Förutom de 1 400 hembygdsgårdarna förvaltar landets 2 060 hembygdsföreningar tillsammans runt 11 000 byggnader.
Loppisar, marknader, guidade turer, musikunderhållning, allsång, våfflor, kolbullar, mopedrally och veteranbilsträffar – hembygdsföreningar över hela landet satsar extra på Hembygdsgårdens dag. På Hembygd.se hittar du evenemang nära dig.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
