Sverige behöver öka sin produktion av hållbar energi, därför har politiken beslutat att man ska se över möjligheten att öka etablering av nya vindkraftverk till havs. Havs- och vattenmyndigheten fick därför uppdraget att ändra havsplanerna för Sveriges kust. Det är nu gjort för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet.
Sveriges hembygdsförbund är en av de instanser som har tyckt till om planerna, men i ett sent skede. I det första skedet av planprocessen skickade Havs- och vattenmyndigheten inte remissen till Sveriges hembygdsförbund. Förbundets kulturmiljöstrateg Helena Rosenberg uppmärksammade den i ett av myndighetens nyhetsbrev. Olyckligt, konstaterar hon.
– Att lämnas sina synpunkter i det första skedet av planprocessen är särskilt viktigt eftersom man då kan få bättre gehör för sin ståndpunkt, ju senare man gör inspel desto färre ändringar görs av förslagen, säger Helena Rosenberg.
Sveriges hembygdsförbund får ofta nationella remisser från olika sektorsmyndigheter och departement i frågor gällande kulturlandskapet.
– Det visar att vi är en etablerad samrådspart. Det är också något vi uppskattar eftersom vi som folkrörelseorganisation kan företräda det allmännas intressen av kulturmiljön, vilket få miljöorganisationer har som fokus, säger Helena Rosenberg.
Vi som folkrörelseorganisation kan företräda det allmännas intressen av kulturmiljön, vilket få miljöorganisationer har som fokus.
För förslaget till ändrade havsplaner kom Sveriges hembygdsförbund in med ett remissvar på granskningsversionen där svarstiden löpte ut 30 augusti 2024. Även flera andra aktörer efterfrågade större hänsyn till kulturvärden i sina remissvar, berättar Helena Rosenberg.
– En av de handlingar som följer med granskningsversionen av planen, som alltså kommer efter samrådsversionen i en planprocess, är samrådsredogörelsen. I den redogörs för alla de synpunkter som kommit in under samrådet. Där kunde vi läsa att det var många myndigheter runt om i landet som påpekat att havsplanerna inte redogjorde för kulturmiljövärdena och hur de kommer påverkas av om vindkraften etableras till havs. Det var både länsstyrelser, som har anställd kompetens inom kulturmiljöområdet men även många kommuner som inte alltid har råd att anställa experter på det området inom myndigheten. Andra som pekat just på kulturmiljövärdena var Riksantikvarieämbetet, regioner, lärosäten, producentorganisation och privatperson, säger Helena Rosenberg.
I sitt yttrande hänvisade Sveriges hembygdsförbund till dessa uttalanden och uttryckte att man är mycket positiva att myndigheten i sitt granskningsförslag lyft in kulturmiljöperspektivet och även tagit med det i de alternativa placeringar som läggs fram i planerna.
– Om föreningar och förbund inom hembygdsrörelsen lämnat in yttranden hade även de besvarats och kanske hade Havs- och vattenmyndigheten även gjort ändringar efter synpunkter från oss, eftersom man inte gör skillnad på vem som framför synpunkterna, säger Helena Rosenberg.
För Sveriges hembygdsförbund, liksom för regionala förbund och lokala föreningar, är det centralt att ha ett proaktivt förhållande till planprocesser, säger Helena Rosenberg.
– Det är viktigt att hålla sig uppdaterad om vilka remisser som kommer ut och det kan man göra genom att prenumerera på nyhetsbrev från myndigheter men även ta reda på var de annonserar om remisser av planer på sin hemsida. Myndigheter är ansvariga att bevaka olika områden men de har inte alltid resurser eller mandat att bevaka alla intressen, därför är det viktigt att även civilsamhället håller koll på vad som är på gång och framför sina synpunkter.
Det är viktigt att även civilsamhället håller koll på vad som är på gång och framför sina synpunkter.
Eftersom det främst är de som bor eller besöker de kustnära miljöerna samt rör sig i kustbandet som kommer att påverkas av en vindkraftsproduktion i havet skickade Sveriges hembygdsförbund remissen vidare till de regionala förbunden, med uppmaningen att de i sin tur skickade den till berörda föreningar längs kusten.
– Vi känner bara till att ett förbund har svarat på remissen och det är Södermanlands hembygdsförbund. De framförde att ”den sörmländska östersjökusten utgörs av en skärgårdsmiljö som flitigt används av människor i alla tider. Detta innebär att både frilufts- och kulturmiljöperspektivet är väldigt påtagligt i hela området”. De framförde också att ”människor påverkas genom alla våra sinnen och vi upplever både våra kultur- och naturmiljöer genom dem. Människor kommer att påverkas även av en visuell förändring av sin levnadsmiljö”, säger Helena Rosenberg.
FAKTA Information om planprocesser och remissvar
Vill du lära dig mer om vad som kan vara relevant att leta efter i en plan och hur man besvarar en remiss gällande formalia finns information på Sveriges hembygdsförbunds hemsida om bebyggda landskap. Här finns en hel serie inspelade seminarier om detta men även litteratur om hur man värderar kulturmiljöer.
Regeringen beviljade i augusti 2024 Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset en miljon kronor för insatser för försoningsprocessen. Pengarna ska finansiera projektet ”Ensimäinen askel sovinthoon – Första steget till försoning” och genomförs i samarbete med Tornedalsteatern och ungdomsorganisationen Met Nuoret. – Det här har enorm betydelse för oss, säger Karin Keisu som tillträdde som Met Nuorets ordförande i våras och även är verksam konstnär. – Tidigare har vi arbetat ideellt allihop, men nu kan vi arbeta mer på jämna villkor och lägga mer tid på vårt jobb. Vi är färre medlemmar än vi önskar och nu hoppas vi på att bli fler.
Met Nuoret har funnits sedan 2015 och vänder sig till unga upp till 26 år som känner samhörighet med meänkieli och det ursprungliga språkområdets kultur och historia. Enligt Karin Keisu är majoritetssamhällets kunskapsnivån om tornedalingarnas historia låg. – Vi vill ha en mer självklar plats i historieskrivningen och i samtiden. Och vi vill ha chans att uttrycka vad vår minoritet behöver. Genom sin hemsida erbjuder Met Nuoret språkpaket som riktar sig till skolor, förskolor och föräldrar som vill föra vidare meänkieli till nästa generation. Nu planeras också workshops i skolor, kulturfestival och språkläger. – Vi jobbar för att skapa mötesplatser för språket. Vissa deltagare kan väldigt lite, medan andra pratar flytande. Det är tänkt att man ska kunna lära sig och luta sig mot varann. Alla som är nyfikna är välkomna.
Vi vill ha chans att uttrycka vad vår minoritet behöver.
En stor del av Met Nuorets arbete har hittills bestått i möten och kunskapsutbyte med Kulturdepartementet och Svenska kyrkan i samband med försoningsprocessen mellan tornedalingarna och den svenska staten. Sannings- och försoningskommissionen tillsattes av regeringen 2020 och var den första svenska i sitt slag. Kommissionen har genomfört intervjuer, arkivstudier och sammanställt forskning för att utreda svensk assimileringspolitik under 1800- och 1900-talen. I november 2023 lämnade kommissionen in sitt slutbetänkande med titeln ”Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset”, där man presenterar konkreta förslag på hur den svenska staten och andra samhälleliga aktörer kan gå vidare för att ge minoriteten upprättelse.
”Försvenskningspolitiken innebar att minoritetens språk, kultur och identitet nedvärderades och skambelagdes. Konsekvensen blev bland annat att meänkieli över generationer minskade i användning och blev hänvisat till att gömmas undan i familjen eller närmiljön. Efter hand fördes språket inte vidare till nästa generation annat än i begränsad utsträckning”, konstaterar kommissionen. Man skriver vidare att ”en central utgångspunkt för en försoningsprocess är att minoriteten tillförsäkras det skydd och de rättigheter den åtnjuter enligt Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Staten har även en moralisk förpliktelse att reparera skadan som har uppstått.”
– För många unga kan utredningen ge en förklaring till varför man själv inte kan språket, eller varför det bildats ett avstånd mellan generationer i en släkt för att man talar olika språk, menar Karin Keisu. – Samtidigt fungerar utredningen som ett underlag för oss som organisation i kontakt med myndigheter och andra delar av majoritetssamhället. Trots glädjeyran över de beviljade medlen understryker Karin Keisu att dessa räcker till att starta upp och genomföra projekt på kort sikt. – Pengarna gör en otrolig skillnad. Men bidraget gäller 2024, och därefter vet vi inte om vi beviljas något mer. För att upprätthålla försoningsprocessen behövs mer medel.
FAKTA. Meänkieli betyder ”vårt språk”
Meänkieli (meänkieli: ”vårt språk”), eller tornedalska, är ett finsk-ugriskt språk som sedan år 2000 är ett officiellt minoritetsspråk i Sverige.
Det talas av de tre folkgrupperna tornedalingar, kväner och lantalaiset som lever i delvis överlappande områden i de nordligaste delarna av Sverige och i viss mån även i Norge och Finland.
40 000 till 70 000 personer beräknas behärska meänkieli.
Läs mer om ungdomsorganisationen Met Nuoret här. Källa: Wikipedia, Met Nuoret
FAKTA. Läs utredningen här: ”Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset” går att ta del av på regeringens hemsida.
Den stora flykten från Baltikum för 80 år sedan uppmärksammas på Gotland i höst.
– Det är viktigt att både minnas de som flydde och de som tog emot flyktingarna, säger Kerstin Blomberg på Fårö.
I överlastade farkoster lyckades nästan 40 000 ester, letter och litauer fly över Östersjön till Sverige i samband med den sovjetiska ockupationen under andra världskriget. Drygt 11 000 av dem kom till Gotland. Flyktingströmmen kulminerade under några veckor i september och oktober 1944, då cirka 7 000 kvinnor, män och barn nådde fram till den gotländska kusten.
– De flesta flyktingar kom hit till norra Gotland, berättar Riina Noodapera under en minnesceremoni i slutet av augusti 2024 i Slite.
Riina Noodapera är andra generationen est i Sverige och Estlands honorärkonsul på Gotland.
– Det är viktigt att inte glömma balternas flykt på 1940-talet, och det är ju förfärligt att historien upprepar sig även i vår tid, säger Riina Noodapera.
– Nu lider människorna i Ukraina av rysk aggression och behöver vårt stöd.
Under andra världskriget kom Riinas far som 15-årig flykting från Estland till Gotska Sandön, medan hennes mor kom till Dalarö i Stockholm.
Det är ju förfärligt att historien upprepar sig även i vår tid. Nu lider människorna i Ukraina av rysk aggression och behöver vårt stöd.
Vid minnesceremonin i Slite uppmärksammades 80-årsminnet med tal av flera anhöriga till de som flydde till Sverige på 1940-talet. Besökarna i Sliteparken bildade en symbolisk mänsklig kedja både till stöd för Ukraina, och för att minnas den stora baltiska manifestationen år 1989. Det var då cirka två miljoner ester, letter och litauer längs en 60 mil lång sträcka höll varandras händer, för att manifestera de baltiska ländernas vilja att bli fria från Sovjetunionen.
Han är initiativtagare till Estlandssvenskarnas släktforskargrupp.
Tack vare gruppen finns sedan förra året QR-koder vid 51 gotländska kyrkor, med länkar till information om begravda estlandssvenskar på ön och till estlandssvenskarnas historia.
– Jag har själv först som vuxen börjat lära mig mer om min egen släkts bakgrund i Estland och på Gotland, säger Christopher Thiele.
– När jag var barn och tonåring så tänkte jag att att de äldre kvinnorna i min släkt nog inte visste så mycket mer om världen, än att plocka rovor. Som jag misstog mig! De har varit i världshändelsernas centrum i Estland och tvingats uppleva avrättningar, massdeporteringar och svält.
Hösten minnesåret 2024 håller Kerstin Blomberg från Fårö föredrag på flera olika platser på Gotland. Hon har intervjuat både flyktingar från Baltikum, men också många av de som hjälpte till och tog emot dem.
– På Fårö, Fårösund, Slite, Gotska Sandön och över hela Gotland gjorde kustbefolkningen fantastiska insatser, säger Kerstin Blomberg.
– Ett exempel var tant Klara i Skär nära fyren här på Fårö. Hon berättade att det alltid gällde att vara beredd, att det kunde komma flyktingar på natten och knacka på hennes dörr. Därför hade hon alltid kaffe hemma och bordet dukat.
På Gotland byggdes ett imponerande mottagningssystem upp för att kunna ge flyktingarna bostad, mat, vård och sysselsättning, berättar Kerstin Blomberg.
– En del flyktingar kom i stora båtar som tog 400 personer. Andra kom ensamma i små roddbåtar och en del var illa däran. Det är också okänt hur många som dog där ute på havet.
Kerstin Blomberg tror att det som hände för 80 år sedan påverkar Gotland och Fårö fortfarande i dag.
– Här finns fortfarande en stark vilja att ställa upp för människor som flytt från krig, svält och oroligheter, säger hon.
Riina Noodapera är andra generationen est i Sverige och Estlands honorärkonsul på Gotland. Christopher Thiele, initiativtagare till Estlandssvenskarnas släktforskargrupp som försett gotländska kyrkor med QR-koder med länkar till information om begravda estlandssvenskar på ön och till estlandssvenskarnas historia. Hösten 2024 föreläser Kerstin Blomberg om den stora flykten från Baltikum 1944.
För att lära känna det svenska päronsortimentet har pomologen Sven Plasgård genom åren samlat ihop runt 150 olika päronsorter, i stort sett alla han har hittat träd av i svenska trädgårdar. För att få plats med många sorter på en liten yta har han valt att låta träden växa i spaljéform. Träden blir mindre, och mängden frukt hanterbar, berättar Sven Plasgård. De första päronen mognar i slutet av juni, de sista i slutet av februari.
– Man får gå ut nästan varje morgon och titta.
Har du några favoriter? – De skiljer sig mycket åt i användning. Fram till början av 1800-talet var de flesta päron så kallade kokpäron, stora saker som kokades in i vin eller socker. Då förändras också smaken. Men det är inget man äter rakt upp och ned. I dag är nästan alla päron dessertpäron, som man äter råa. – Doyenné du Comice anses allmänt vara en av världens godaste päronsorter och visst är den god. Den mognar först mot slutet av oktober. Esperens Herre och Williamspäron tycker jag också är väldigt goda. Och så finns det en del sorter med mer syra, stora med grovt kött. De är roliga att använda i köket, baka med rotsaker i ugn till exempel.
Är 2024 ett äppel- och päronår? – Det är det. Jag kan i och för sig inte säga hur det är i hela Sverige, men när jag träffat folk är det intrycket jag har fått.
Hur går det till vid sortbestämning? – Jag sitter vid ett bord. Ofta har jag med mig lite sorter uppskyltade, och så kommer folk med sina okända sorter. Med päron känner jag mig extremt trygg, äpplen är lite mer utmanande. Det finns många fler sorter.
Hur många äppel- och päronsorter finns det i Sverige? – Det finns runt 400 sorters äpplen beskrivna. Därtill finns det sorter som inte är nedtecknade, men som kan ha ett folkligt namn på den gård där de odlas. För päron är antalet omkring 150.
Fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vilken roll har fruktträden när man pratar om byggnadsvård och kulturmiljöer? – De är ett levande material som ofta hamnar lite mellan stolarna. Många gånger är naturmiljön med de vilda växterna mer noggrant inventerad, medan det för odlade sorter kan stanna vid ett konstaterande om att där står ett äppelträd. Intresset för den historiska trädgårdsmiljön har dock ökat de senaste årtiondena. Det finns ju ofta fruktträd vid svenska hus, det är det första man sätter. Så är inte fallet i exempelvis Tyskland.
Hur ser äppel- och päronträdens svenska historia ut? – Historiskt sett var fruktodling något adeln ägnade sig åt, från 1500-talet och framåt. Till allmogen kom fruktträden under andra hälften av 1800-talet. Tidigt 1900-tal hade många bönder fruktodling som en binäring till lantbruket. Dessa mindre odlingar blev olönsamma på 1950-talet, men vissa bondgårdar kan ha 20-30 träd kvar. Andelen päron i förhållande till äpplen var större förr, fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vad var äpplenas fördel? – Äpplen är lättare att odla i Sverige. Det finns fler äppelsorter som fungerar att odla på våra breddgrader. Kommer man uppåt södra Norrland är sortimentet av päronsorter ganska smalt, medan det är brett för äpplen.
Sven Plasgård, till vänster, med kollegor sortbestämmer. Foto: Privat
FAKTA Hantverk, byggnadsvård och trädgård på Bötterumsmässan
Lördag 7 september arrangeras 2024 års Bötterumsmässa i Bötterum hembygdspark. Inträdet är gratis. På plats finns en lång rad utställare och experter som ger råd och svarar på frågor kring bland annat återbruk, hantverk, fönsterrestauraering, energieffektivisering i gamla hus – med mera. Pomolog Sven Plasgård medverkar och sortbestämmer medhavda äpplen och päron.
Läs mer om Sven Plasgård och hitta fler datum för sortbestämning på https://plasgard.se/
Som diktare har Jimmy Alm medverkat i en samhällsplaneringsprocess i Frövi, i Lindesbergs kommun i Örebro län. I sex veckor bodde och verkade han på orten.
– Jag visste ingenting om Frövi innan det här uppdraget. Bakgrunden är att jag föreläste på en konferens för regionala utvecklare utifrån mina erfarenheter som kommunpoet. Efter min föreläsning kom Mirja Mattson och Johanna Berglund från Region Örebro fram. De berättade om Frövi och frågade om jag var intresserad av att dikta orten, samt att mitt arbete skulle vara kopplat till en samhällsplaneringsprocess. Det tyckte jag lät spännande, berättar Jimmy Alm.
Hur ser din bild av Frövi ut nu? – Min bild av Frövi i dag är att det är ett samhälle som är i förändring. Det är fortfarande en bruksort men bruket har inte en lika central roll som det en gång i tiden hade. Det finns en framtidstro i Frövi, förkroppsligad av att Sveriges största tomatodling just färdigställts. Människor trivs rätt bra, men ungdomar önskar att det skulle finnas mer att göra, säger Jimmy Alm.
Mitt arbete skulle vara kopplat till en samhällsplaneringsprocess. Det tyckte jag lät spännande.
Jimmy Alm blev riksbekant när han för något år sedan verkade som kommunpoet i Tranemo kommun, ett projekt finansierat av Konstnärsnämnden. Den här gången är det Region Örebro, Lindesbergs kommun och Frövifors pappersbruksmuseum som är samarbetspartners. Jimmy Alm har gjort studiebesök på pappers- och förpackningsföretaget Billerud och den nya tomatodlingen. Han har pratat med människor i åldrar från tre till 90 år och bland annat djupintervjuat diakonen på kvinnofängelset Hinseberg och kanslisten på Frövi IK. Mötena och samtalen har sedan blivit poesi.
– I mina ögon är alla platser poetiska. Det finns alltid något som bryter av mot det förväntade, eller bär på en stark berättelse, säger Jimmy Alm.
Sammanlagt har det blivit tolv dikter om människor och verksamheter i Frövi samt diktsviten ”Jag går i högstadiet i Frövi”, baserad på 200 högstadieelevers tankar om sig själva och sin hemort.
Till och med 28 september 2024 visas utställningen Frövi poesi på Frövifors Pappersbruksmuseum. Där ingår även en nyproducerad runsten, en historia i sig.
– Det började med att jag skrev rent mina anteckningar om brukets historia. Jag noterade då att väldigt många ord inte kändes igen av Microsoft Word och tanken slog mig att det kunde bli en dikt. Dagen därpå träffade jag Staffan Blixt som sedan barnsben varit intresserad av runor och som i dag hugger egna runstenar. Resultat av blev en runsten av min dikt ”Tio ord som inte finns i Microsoft Word”. Det första ordet i dikten är osmundjärn. Vill man läsa resten är man välkommen till utställningen, säger Jimmy Alm.
Hur ska insikterna förvaltas i den vidare samhällsutvecklingen? – Nästa vecka kommer jag möta representanter från Lindesbergs kommun och Region Örebro för att överlämna mina dikter och dela mina tankar om vad Frövi är för en plats. Hur mitt arbete kommer att användas återstår att se, men de på Lindesbergs kommun som arbetar med samhällsutvecklingen i Frövi har varit entusiastiska under våra avstämningsmöten och jag upplever att de är genuint nyfikna på att prova ett nytt sätt att samla in barn och ungdomars tankar i arbetet med samhällsplaneringen.
Vad ska du göra nu? – Efter det här projektet kommer jag att ta det lugnt ett tag. Jag har bara varit ledig två veckor i sommar så det får bli en höstsemester i år. När batterierna är laddade får vi se vad jag kommer dikta härnäst.
Jimmy Alm med kartongbruket i Frövi i bakgrunden. Foto: Simon Tullstedt
FAKTA. Var tidigare kommunpoet i Tranemo kommun
Som poet verkar Jimmy Alm under manteln Dikta dig, som han beskriver som en diktens motsvarighet till att teckna ett porträtt. Läs mer på https://www.diktadig.se/
Utställningen Frövi poesi pågår 31 augusti-28 september 2024 på Frövifors pappersbruksmuseum. Vernissage 31 augusti kl 11-14.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.