Den 1 januari 2025 införs nya krav i plan- och byggförordningen att om att den som den som har en publik parkering med mer än 20 parkeringsplatser ska tillhandahålla minst en laddningspunkt för elfordon. Förslaget har kritiserats av bland annat Sveriges hembygdsförbund, eftersom det skulle ge begränsad nytta till hög kostnad för enskilda föreningar.
Nu meddelar Regeringskansliet att man vill utfärda ett undantag för ideella organisationer. Det innebär att hembygdsgårdar, bygdegårdar och idrottsföreningar och motsvarande verksamheter undantas från kravet att ha minst en laddningspunkt, även de har fler parkeringsplatser än 20.
Ändringen är välkommen, säger Sveriges hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordwall.
– Det är mycket bra att regeringen tagit till sig de argument som vi och andra organisationer framfört. Det är självklart viktigt att utveckla laddinfrastrukturen för elbilar men ideella föreningar som hembygdsföreningar skulle få mycket svårt att bära de kostnaderna. Det är också svårt att se behovet av laddstolpar på varenda parkeringsplats i mindre samhällen på landsbygden där parkeringsytor används mest av de närboende.
Det är mycket bra att regeringen tagit till sig de argument som vi och andra organisationer framfört.
Företrädare för den ideella sektorn genom Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker, Våra Gårdar, Riksidrottsförbundet och Sveriges Hembygdsförbund har arbetat hårt för att få till stånd undantaget, som beräknas beröra cirka 6 000 medlemsfastigheter. Bygdegårdarnas Riksförbund hade räknat på en kostnad om 70 000 kronor per bygdegård för installation, baserat på konsultbolaget Swecos kalkyler.
– För ideella fastighetsägare finns just nu inga finansieringslösningar, inga bidrag att söka. I värsta fall är 70 000 kronor allt en bygdegård omsätter, och då är det bara att kasta in handduken, sa Ulph Lundgren, verksamhetsutvecklare på Bygdegårdarnas Riksförbund, när Bygd och Natur uppmärksammade frågan i mars 2024.
Förslaget innebär också att ideella föreningar slipper de skattemässiga konsekvenser som elförsäljning kan leda till i en momsbefriad verksamhet.
– Med utmärkelsen vill vi uppmärksamma den kulturhistoriska litteratur som våra medlemsföreningar gör tillgänglig för en bred publik. Årets pristagare är verkligen en värdig vinnare, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
Prisutdelningen går av stapeln i november i samband med en lokalhistorisk konferens.
Redaktör för Gästriklands Kulturhistoriska Förenings årsböcker är Barbro Sollbe. ”En ambitiös utgivning som speglar Gästriklands kultur, samhällsliv, personhistoria och företagsamhet. Varje årsbok håller en imponerande hög och jämn kvalitet i den litterära och språkliga gestaltningen. Innehållet är visuellt tilltalande och källförteckningar vittnar om ett gediget forskningsarbete. Årsböckerna inspirerar läsaren till vidare utforskning och inte minst till besök i landskapet”, lyder juryns motivering.
Årsböckerna inspirerar läsaren till vidare utforskning och inte minst till besök i landskapet.
Utmärkelsen Årets hembygdsbok har instiftats av Sveriges hembygdsförbund för att uppmärksamma hembygdslitteraturen. Varje år ger landets 2 000 hembygdsföreningar ut runt 1 300 skrifter som på olika sätt berättar om lokalsamhällenas människor, miljöer och utveckling.
Förutom att utse en vinnare har juryn gett hedersomnämnanden till följande böcker inom 2023 års utgivning:
”Varberg – en tusenårsresa” av Lars Grimbeck och Stefan Gustafsson. Utgiven av Hembygdsföreningen Gamla Varberg.
”Från Smålands skogar till Sveriges riksdag. 100 år av möbelindustri i Sandslätt och Alsterbro/Bäckebo” av Stig Erixon. Utgiven av Bäckebo hembygdsförening.
”Örsundaåns dalgång under 6 000 år. Ett skyltsystem i bokform.” Redaktör är Monica Andreasson. Utgiven av Lagunda Hembygdsförening.
I mitten av september samlades 25 deltagare från olika skånska hembygdsföreningar i Perstorps hembygdsgård. I fokus stod brandförebyggande insatser.
– Föreningarna måste fundera över hur man använder levande ljus och marschaller. Kanske borde de gå över till batteriljus, säger Carolina Svensson från Hembygdsförsäkringen, som ledde utbildningen.
Under dagen avhandlades risker för brand, vattenskador och inbrott.
– Vi besiktigade hembygdsgården och diskuterade förebyggande åtgärder. Jag hade önskat ännu fler deltagare, för det finns ju många fler hembygdsföreningar i Skåne, säger Carolina Svensson.
Ann-Sofie Ludvigsson från Perstorps hembygdsförening deltog i konferensen.
– Här vet vi betydelsen av att arbeta förebyggande, säger hon.
Sommaren 2020 drabbades Perstorps hembygdsgård och flera andra skånska hembygdslokaler av dramatiska bränder. Övervåningen på huvudbyggnaden från 1500-talet totalförstördes. Tack vare effektiva och omfattande släckningsinsatser räddades bottenvåningen.
– Vi hade ett fungerande skalskydd med larm som löstes ut, vilket innebar att brandmännen kom i tid för att klara delar av huset, säger Anders Werner.
Han är styrelseledamot och fastighetsansvarig för Perstorps hembygdsförening.
Sedan dess har byggnaden brandsäkrats ytterligare, bland annat med fler larm och branddukar.
Sommaren 2020 drabbades Perstorps hembygdsgård och flera andra skånska hembygdslokaler av dramatiska bränder.
Under pandemin genomförde Hembygdsförsäkringen många webbsända kostnadsfria utbildningar på temat Säker föreningsgård.
– Besiktningskonferensen som vi höll i Perstorp är en fortsättningskurs, där vi identifierar risker och går igenom förebyggande insatser rent praktiskt, berättar Carolina Svensson.
Många föreningar behöver arbeta mer med att identifiera riskerna för brand, anser hon.
– Bränder är det mest allvarliga, eftersom de riskerar att ödelägga hela fastigheter. Så det gäller att se över detta med släckutrustning och utrymningsvägar.
– Föreningar som är uthyrare måste vara särskilt noggranna med att den som hyr lokalen får ordentlig information.
– Föreningar som har fina spetsgardiner i fönstren måste tänka över ordentligt var man ställer sina levande ljus. Det gäller att fundera på om man måste ha marschaller och hur dessa kan placeras på ett säkert sätt, säger Carolina Svensson.
Vecka 39 är den årliga nationella beredskapsveckan i Sverige. Kan hembygdsföreningarna spela större roll i framtiden för beredskapen för samhället i stort, till exempel som samlingsplats vid händelse av större kris?
– Det kan ju bli så. De här frågorna diskuteras alltmer. Men det gäller att tänka på att förutsättningarna mellan olika hembygdsgårdar skiljer sig mycket åt. Exempelvis har ju en del hembygdsgårdar tillgång till el och vatten, medan andra inte har det, säger Carolina Svensson från Hembygdsförsäkringen.
FAKTA. 9 tips på brandskyddsåtgärder för hembygdsföreningar
• Kontrollera att utrymningvägar är skyltade, väl synliga och inte blockerade.
• Se till att det finns brandtrappa, utrymningsstege.
• Kontrollera att utrymningsplanen stämmer med verkliga förhållanden.
• Kontrollera att släckutrustning finns på markerade platser och ej är blockerade.
• Brandfilt.
• Kontrollera så att inget saknas i förbandslåda/tavla.
Det första som hörs på Ebban Kcch:s kommande album ”Domus” är en färja i Norra Kvarken.
– Det är klaffen som smäller till när färjan angör Holmön, berättar Jorik Otterbjörk, rapartist från Västerbotten. Det loopas om och om igen sen genom den första låten. Jag tycker om att bygga musiken kring ett enda ljud.
”Jag har ett roligt, fritt och omväxlande jobb. Affären har många stamkunder och jag tycker mycket om att packa upp varor. Det är liksom primitivt, hetsigt, kul. Men framför allt är det skönt att känna att jag jobbar med något som är bra för byn”.
Förutom matbutik fungerade lanthandeln också som bensinmack, apotek, bibliotek, systembolag och lantbrevbärarombud. Men vardagen på ön präglades ständigt av Trafikverkets skötsel av den allmänna färjeleden mellan Umeå och Holmön. Vintertid kunde ön isoleras i veckor.
När Jorik Otterbjörks äldsta dotter nått skolpliktig ålder blev familjen till slut tvungen att flytta. Då hade han drivit butiken i åtta år.
– Jag trodde på fullaste allvar aldrig jag skulle byta jobb. Mitt arbete krävde en del förställd framtidstro, och jag smittades av den. Jag trodde att allt skulle bli bra, på något vis. Men det fungerar inte att ett barn ska vara iväg hemifrån i tio, tolv timmar per dag.
Även om flytten till Umeå var en sorg var den också en anledning till att skivan till slut blev möjlig.
– Jag fick en sorts distans: Vad har man hållit på med?
Jag köper en vara, vi kan säga att det är ris
som jag säljer till en granne för ett lite högre pris
än vad jag köpte den för och på detta enkla vis
tjänar jag hop några kronor så jag själv kan köpa ris
”Domus” är på inget vis en fullständig beskrivning av platsen Holmön, understryker han.
– Det är inte heller en poetisk redogörelse om… urkraften i skären. Men låtarna är väldigt avgränsade i tid och rum. Det är ett sätt att paketera de där åren.
”Jag vet du väver men vet inte vad” är den första gången jag hör väven besjungas. Vad har du för relation till väv? – De startade en vävstuga på ön under vårt sista år där, och jag tyckte det var det sista genuint bra som hände ön. Jag har svårt för ordet mötesplats, men det är väl just det som all sorts föreningsliv är? Man träffas och man donar. Jag har följt vävandet lite från sidan via min fru, och egentligen var låten tänkt som en kärlekslåt till henne.
För Jorik Otterbjörk är väven och vävandet fortsatt en gäckande gåta.
– Det är så komplext. Materialet bara loopas runt i evighet. Man tar tyg, river sönder det, och gör nytt? Tekniken har så otroligt många steg och moment. Jag undrar: har vi blivit väldigt dumma i den här senaste generationen? Hur kunde vävstolen alldeles nyss vara en så självklar del i allas hem?
2021 beskrev Otterbjörk hur ölivets premisser formar relationerna bland de bofasta:
”Gemenskaper finns förstås i städerna också. Men jag tror att gemenskap blir tydligare när man har gränser omkring sig, och ingenstans är väl gränserna så tydliga som kring en ö. Här finns inget diffust gränsland, inga problem som man kan påstå inte har med oss att göra. Det är ju faktiskt bara vi här, och allt här är vårt gemensamma.”
Man skulle kunna kalla ”Domus” för en tätt befolkad skiva. Här nämns Joar, Bert, Stor-Sven, Lovisa, Benny, Rune, Constance, Ulla och den forne ishockeyspelaren Lars Briell. Men det finns ett särskilt skimmer kring Elise. Hon framstår som en fyr, ett slags rättesnöre: ”Vad skulle hända om vi ba drog? Vad skulle Elise tro?”
Vem är Elise? – Hon är Holmöns äldsta, och har bott där i 92 år, hela sitt liv. En sorts monark.
I rekryteringsprocessen till jobbet som butiksföreståndare hölls först en anställningsintervju per telefon. Därefter kallades Jorik och hans fru hem till Elises köksbord, trots att hon saknade en formell roll i butiken.
– Det fanns nog en dubbel funktion i det. Ingen annanstans på ön kunde men få ett så fullt dukat fikabord. Men jag tolkade det också som att hennes godkännande krävdes. Sen var det en slump att vi flyttade in i gården bredvid. Hon har varit en väldigt viktig del av mitt liv.
Vad sa Elise när ni drog? – Det skedde inte från en dag till en annan, att det plötsligt var mörkt hos oss. Men jag tror hon förstod att det var oundvikligt.
Trots allt har Jorik Otterbjörk och hans familj har fortsatt en fot på ön.
– Vi har kvar gården och är där på helger och lov. Holmön är fortfarande mitt hem.
En natt i januari 1849 slår någon ihjäl Karna Larsdotter i hennes eget hem i Revinge utanför Lund. Hennes båda små barn, tre och sex år gamla, blir vittnen till mordet. Varför måste Karna dö och vem är mördaren?
Det är premissen för ”Missgärningar”, Petra Nybergs debutroman från 2021 där berättelsen om Karna och det rättsliga efterspelet är baserat på verkliga händelser. Uppföljaren ”Edsvurna” är planerad att ges ut hösten 2024. Petra Nyberg föreläser också om både historiska företeelser och om arkivforskning som utgångspunkt för skönlitterärt skrivande.
– Allt finns i arkiven. Det gäller bara att ha tålamod och nyfikenhet. Ett tips är att aldrig ge upp. Tänk på att det finns många fler arkiv än de mest kända, som Riksarkivet och stadsarkiven.
Hur börjar man och var börjar man? Finns det några särskilda arkiv som är värda att söka sig till för uppslag och underlag? – Var man börjar beror helt på vilka intressen man har. Själv är jag osunt intresserad av mord och elände så jag började i databasen ”Avrättade”. Annars kanske man stött på någon spännande historia eller något intressant människoöde i sin släkt- eller hembygdsforskning.
– Är man, som jag, intresserad av mordhistorier är ett tips att skärskåda död- och begravningsböcker och husförhörslängder. Det står ofta någon notis som väcker nyfikenhet.
– Det behöver förstås inte vara mord men om man tänker sig att skriva skönlitterärt så ska det gärna vara någon konflikt eller gåta som väcker läsarens nyfikenhet. Kanske hittar du något människoöde, en ogift mor med flera oäkta barn som till slut utbildar sig till barnmorska eller ärver en stor summa pengar. Bara fantasin sätter gränser.
Allt finns i arkiven.
Var började du i den trilogi som inleddes med ”Missgärningar” och därefter ”Edsvurna”? – Idén till ”Missgärningar” fick jag som sagt av en kort notis i databasen avrättade. Där fanns uppgifter om att en dragon vid namn Nils Grahn avrättats 1850 på Dalby galgbacke för mord på sin hustru. När jag letade efter mer information om fallet nystades en helt otrolig historia upp. Den äldsta av de två berättelserna i min kommande roman ”Edsvurna” hittade jag också i avrättade-forumet. I båda romanerna har jag också en nutida ramberättelse där man får följa arkivarien Emma och hennes familjs historia.
Domen för mordet på Karna 1849 har jag förstått att du hittade i en dombok. Det är ett bortglömt mord, till skillnad från flera andra kända skånska mord. Vad var det som fångade ditt intresse för fallet – som fick dig att se att här finns en historia? – Det innehöll så otroligt mycket, både en passionerad kärlekshistoria, mord, otrohet, utsatta barn men framförallt var det ovanligt då så många personer var inblandade. Hela fem stycken, två män och tre kvinnor, blev dömda till döden för inblandning i mordet på Karna.
De uppgifter som finns i arkiven, hur nära eller långt ifrån en roman är de? Är det som gnistor till en berättelse? Hur går man vidare, var hittar du scener, miljöer och dåtida ord och begrepp? – Berättelserna i domböckerna passar ofta som underlag för en roman, men det krävs en hel del fantasi. Det som intresserar mig är människors motiv, tankar och känslor. Detta är oftast inte så framträdande i domstolsprotokollen, utan man får använda sin föreställningsförmåga och bygga på med andra källor såsom minnesuppteckningar och tidningsartiklar. Just i det här fallet är rättegångsprotokollen som ”Missgärningar” bygger på ovanligt detaljerade och innehåller många oväntade detaljer som jag tagit med i min roman. Till exempel berättar en av huvudpersonernas mor att hon och dottern klättrade upp i kyrktornet till Torna Hällestads kyrka för att hämta fett från kyrkklockans kläpp då hon hört att detta ämne var otroligt giftigt. De bakade sedan in fettet i bullar som de skulle bjuda Karna på för att förgifta henne!
Säg att man har blivit varse en spännande historia, i sin egen släkt eller socken, som man vill göra något av. Hur går man tillväga? Finns det kurser att gå, något att läsa eller annan hjälp för att komma framåt? – Jag har alltid skrivit, redan som barn skrev jag små böcker och tidningar. Jag har också arbetat som skribent på en tidning plus att jag skriver mycket i jobbet, så att någon gång skriva en roman har alltid funnits med mig. Sedan tog min första bok ungefär tio år att skriva så det krävs en hel del arbete, speciellt om man, som jag, arbetar heltid. Startpunkten för mitt romanskrivande var när jag gick en kurs i att skriva historiska romaner vid Linnéuniversitetet.
– Men man måste inte ha som mål att skriva och ge ut en roman. Det är en ganska hög tröskel för att få ge ut böcker. Man kan skriva ner sin berättelse och kanske ge ut på egen hand via Book on demand eller någon annan självpubliceringstjänst. Det finns också många andra sammanhang där man kan berätta sin historia, kanske skriva en artikel till tidskrifter som Släkthistoria eller Släkthistoriskt forum, eller hålla föredrag.
Du håller just historiska föredrag, bland annat ”Olivia Sandberg – barnamörderska” och ”Om moderns oförvitliga klemande” – om Malmö hospital. Vad är skillnaden, i stora drag, mellan att gestalta historiska öden i romanform och i föreläsningsform? – Bakom både föredrag och skönlitterärt skrivande ligger min nyfikenhet. Jag hittar historier i arkiven som jag bara måste få veta mer om. Barnamörderskan Olivia hittade jag en bild på i en fångrulla. Hennes utseende fångade mig. Hon skulle kunnat vara en modern ung kvinna, bilden var så levande. Jag forskade i hennes öde som visade sig vara både fruktansvärt och gripande. Om henne har jag både gjort en utställning, en webbsida och föredrag.
– Föredraget ”Om moderns oförvitliga klemande” handlar om hospitalsarkiv och meningen är en beskrivning av orsaken till en av patienternas sjukdom kombinerad med ”faderns orimliga stränghet.” Intresset för hospitalsarkiv kommer sig av att jag hittade en rulla över patienterna på Malmö hospital 1841 och i den kan man läsa de mest fantastiska beskrivningar av de intagna patienterna, en helt annan och djupare bild än den man får av vanlig släktforskning. Den ger samtidigt en bild av tiden och samhället då den kom till.
Varifrån kommer ditt historieintresse, och hur tog det denna berättande form? – Jag har så länge jag kan minnas haft ett stort intresse för historia och det förflutna, av att läsa historiska skildringar och vara i historiska miljöer. Som tioåring tog jag ofta själv bussen till stan och gick i flera timmar på Malmö museum. Mina favorit-tv-program och filmer var historiska, som ”Huset Silfvercronas gåta” där två barn reste i tiden. Som jag nämnde tidigare har jag alltid också tyckt om att skriva och att kombinera dessa två intressen har kommit naturligt.
I ”Missgärningar” skildras inte bara historiska miljöer, utan även dagens Lund och Revinge. Och inte minst Landsarkivet där huvudpersonen Emma jobbar. Hur ser din relation till arkiven ut? – Jag tillbringar åtta timmar om dagen på arkiv eftersom jag arbetar där, på Riksarkivet i Arkivcentrum Syd. Huvudpersonen Emma bygger på mina egna erfarenheter som arkivarie även om hon inte är jag. I mitt skrivande har jag använt mig av många andra arkiv, en favorit är Folklivsarkivet, som också finns på Arkivcentrum Syd och Dialekt- och ortnamnsarkivet också det en del av Arkivcentrum. Annars vill jag också tipsa om Kungliga bibliotekets tidningsarkiv där man via deras hemsida kan söka i digitaliserade dagstidningar från hela Sverige och från första utgivningsdag fram till 1924 (äldre än hundra år gamla).
Vad gör du just nu? – Jag har precis avslutat min andra roman ”Edsvurna” som kommer ut under hösten. Jag kommer att ha ett föredrag på Malmö stadsarkiv om arbetet med den i november och jag föreläser också om arkivkällor som underlag för romanskrivande. Det föredraget går också att lyssna på via Riksarkivets youtubekanal, under ”lunchföredrag”. När jag samlat kraft ska jag sätta i gång att skriva på del tre i min trilogi.
FAKTA. Användbara tips för att skriva om historia från Petra Nyberg • Nationell arkivdatabas (NAD) • Kungliga bibliotekets digitaliserade dagstidningar • Svenska dagbladets historiska arkiv 1884 – idag (prenumeration krävs) • Svenska akademins ordbok SAOB • ISOFF – Institutet för språk- och folkminnen (inkl. receptkarta) • Folklivsarkivets samlingar – uppteckningar och fotografier • Malmö Stadsarkivs bildarkiv • Stockholmskällan • Digitalt museum
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
