300 000 besöker varje år Hembygdsparken i Ängelholm

300 000 besöker varje år Hembygdsparken i Ängelholm

Hur kommer det sig, Susanne Jönsson, Ängelholms hembygdsförening?

– Parken är lugn. Barn och vuxna kan röra sig tillsammans utan störas av bilar. Du kan äta glass och våfflor och vi har en stor lekplats som är väldigt uppskattad. Dessutom har vi ett dock- och leksaksmuseum, och ett skolmuseum där man får uppleva hur det var att gå i skolan förr. Man kan även gå i Pytteskogen, som drivs av kommunens resurscenter. Där finns ett fort, en scen och Hans och Gretas hus. Vi har getter med killingar, och en gris som väntar kultingar, höns och kaniner. Hos kaninerna har barnen chans att lämna ifrån sig sina nappar. Vi har också ponnyridning och skattjakt. Teaterföreställningen om Pettson och Findus brukar vara väldigt populär. Vill man se den får man vara snabb – den brukar bli utsåld fort.

Fotnot: Läs mer här Engelholmshembygdspark.se.

Omtyckt kulturstig i Karleby

Omtyckt kulturstig i Karleby

Start och mål för Ullervad-Leksbergs hembygdsförenings kulturstig finns på hembygdsgården Persgården i Karleby utanför Mariestad. Kulturstigen i Karleby är 2,5 kilometer. För den som vill lära känna bygden på cykel eller i bil finns en längre sträckning. Och för den som tar sig fram med hjälp av rollator finns ett kortare alternativ: Gröna leden.

Sedan den anlades 2015 har kulturstigen blivit mycket omtyckt, berättar Åke Möller, aktiv i föreningen.

En av sevärdheterna är den unika Lorentzbergsladugården, som ägs av hembygdsföreningen. Den är namngiven efter den siste indelte soldaten som bodde på soldattorpet och utgör i dag ett ”museum över sig själv”.

Fotnot: Läs mer på föreningens hemsida.

Industrihistoriskt utomhusmuseum i Jonsered

Industrihistoriskt utomhusmuseum i Jonsered

Jonsereds fabriker är en av Sveriges bäst bevarade tidiga industrimiljöer. På fabriksholmen anlade man under 1830-talet en kanal från sjön Aspen, som gav vattenkraft till den skotske entreprenören William Gibsons mångfacetterade industriverksamhet. Bland annat tillverkades segelduk, brandslangar, snickerimaskiner, skogskranar och motorsågar.

Delar av verksamheten har knoppats av och drivs därigenom vidare, men den stora betydelse företaget Jonsered hade in på 1970-talet, är historia. Genom projektet ”Jonsered – en plats att upptäcka och mötas i” har nu Jonsereds hembygdsförening skyltat upp byggnaderna på fabriksholmen.

– Vi vill ge besökarna möjlighet att få information om Jonsered. Folk ska kunna gå runt och guida sig själva, säger Lars-Inge Stomberg ordförande i Jonsereds Hembygdsförening.

Med qr-teknik kan besökare via mobil eller läsplatta ta del av gamla bilder, texter, tidningsartiklar och i vissa fall även filmer – den äldsta inspelad redan 1917.

Fotnot: Läs mer på Jonseredshembygdsforening.com

Gammelvalas mångsidiga brukshantverk

Gammelvalas mångsidiga brukshantverk

Gammelvala har arrangerats av Brunskogs hembygdsförening och Brunskogs husmodersförening sedan 1963. Besökssiffran brukar landa på omkring 35 000 personer medan 500 bidrar ideellt till aktiviteten på området.

– Jag själv håller på med linberedning. Vi tänder också en kolmila, vi har slagtröskning, vi genomför växtfärgning, kardar och spinner ull. Vi stampar ull till vadmalstyg och vi har ett gammaldags kök där vi visar osttillverkning och messmörstillverkning och bakar bröd, berättar Anna Nyström, sammankallande i programkommittén för Gammelvala.

Mycket av det som i dag räknas som konsthantverk eller specialintressen var i bondesamhället rena brukssysslor, konstaterar hon. Mångsidighet var en nödvändighet för att kunna ställa mat på bordet, skaffa sig kläder till kroppen och verktyg att arbeta med.

– Vi har också maskiner, tändkulemotorer av alla slag, reptillverkning och dröprännetillverkning – nu pratar jag dialekt – hängrännor på svenska, där du hugger ur en granstam.

Hungern kan stillas med nävgröt, en rätt som kom till värmlandsskogarna med invandringen från Finland på 1500- och 1600-talet. Gröten kokas på skrädmjöl från rostade havrekärnor och serveras med stekt fläsk och lingonsylt. Den är så torr att klumparna går att äta utan sked, därav namnet.

– Det är skogsarbetarmat ursprungligen. Man tog en näve och doppade i flottet.

Nävgröt på Gammelvala. Foto: Brunskogs hembygdsförening

En annan, än mer lokal, specialitet är klengås. En större bit brödkaka smöras ordentlig och strös sedan med sandost (torkad och riven mesost) innan den serveras, gärna till kaffe.

Hela sommaren driver husmodersföreningen kaffeservering och

både en smed och en keramiker är aktiva på området, som också rymmer en handelsbod.

Utöver Gammelvala är hembygdsföreningens slagauktioner en populär programpunkt.

– Det är live, riktiga, hederliga bonnauktioner, säger Anna Nyström.

Fotnot: Läs mer på Brunskogs hembygdsgårds sajt.

Selånger: Startpunkt för återupptäckt pilgrimsled

Selånger: Startpunkt för återupptäckt pilgrimsled

Selånger var under århundraden känt som startpunkten för världens då tredje största pilgrimsled, S:t Olavsleden. Den avslutas 58 mil nordväst, i Trondheim.

Med reformationen tidigt 1500-tal förbjöds all pilgrimsvandring. Först på 1950-talet återupptogs traditionen och när Världens kristna råd utsåg år 2000 till ett pilgrimsår exploderade verksamheten, berättar Laila Grubb, ordförande för Selångers hembygdsförening. Intresset har bestått.

– Folk kommer hit från hela världen och går.

Leden går förbi hembygdsgården men den gör det så tidigt, efter bara 400 meter, att de flesta vandrare passerar innan verksamheten hunnit öppna för dagen. Däremot har föreningen ett mångårigt projekt i samarbete med Selångers församling där man arrangerar dagsvandringar utmed leden i juni/juli.

Fotnot: Se aktuell information på Hembygd.se/selangers-hembygdsforening.

Hisnande utsikt och levande fäbodar utmed stigen

Hisnande utsikt och levande fäbodar utmed stigen

Det började för 25 år sedan, när ett skogsbolag aviserade planer på att slutavverka skog i det område där Per-Olov Alderbacks jaktlag var aktiva.

– Där fanns en gammal fäbodstig där kullorna brukat gå med sina djur, som vi använde på väg ut på våra pass. Vi måste märka upp den, insåg jag, för att den skulle finnas kvar.

Första märkningen följde den tidens rekommendation, med vit färg på träden. Det uppdaterades senare till blå. Nu är stigen ommärkt till kulören för dagen: Orange.

Snart kom Per-Olov Alderback i kontakt med Envikens hembygdsförening, där han i dag är aktiv i styrelsen med särskilt ansvar för vandringslederna. De senaste åren har föreningen samarbetat med Falu kommun och fått stöd för upprustning av leder genom det regionala projektet Vandringslyftet. Totalt har över 150 kilometer vandringsled rustats. Populära stopp utmed lederna inkluderar Falu kommuns högsta punkt, utsiktsplatsen på Spjärshällens topp 506 meter övre havet. Där finns ett litet vindskydd och ett utsikstorn. Många söker sig också till Grejsans fäbod där djur går i skogen från och med midsommar och där det ibland finns möjlighet att köpa fäbodprodukter.

– Det är en jättefin levande fäbod med utsikt från toppen av berget, säger Per-Olov Alderback.

Under det gångna året har Envikens hembygdsförening rustat Kurbergets fäbod för att skapa en ny övernattningsmöjlighet. På platsen finns grillplats och en större nyrenoverad timrad stuga med sovloft.

– Vi har invigning 11 juni, med en vandring till platsen. Det ska inte gå att boka stugan, utan den ska stå öppen jämt. Den är ganska stor. Med lite god vilja kan flera gäng bo där samtidigt.

Sommartid arrangerar Envikens hembygdsförening flera guidade gruppvandringar. Se hemsida eller Facebook för närmare information.

Fotnot: Läs mer hos Envikenshembygdsforening.se.

Det är en jättefin levande fäbod med utsikt från toppen av berget.