Högan kallas den hembygdsgård i Lekebergs kommun som ombesörjs av Västernärkes hembygdsförening. När Örebro län år 2023 drabbades av ihållande regnoväder blev det kraftig översvämning i föreningens gamla smedja.
– Smedjan ligger i utkanten av Fjugesta på en sluttning ned mot en liten bäck, berättar ordförande Jakob Englund.
– Eftersom det regnat så pass mycket och vi visste att smedjan ligger som den gör anade vi vad som hade skett.
Det var svårt att göra något i det akuta skedet. Vi var tvungna att vänta tills vattnet skjutit undan.
Efter ett telefonsamtal begav sig fem personer till den översvämmade hembygdsgården. Huvudbyggnaden som ligger längre upp i slänten var inte märkbart drabbad, men inne i smedjan stod vattnet en hel meter upp på väggen.
– Man blev lite uppstressad, kan jag säga. Men det var svårt att göra något i det akuta skedet. Vi var tvungna att vänta tills vattnet skjutit undan.
I stället enades föreningens medlemmar i en annan brådskande uppgift.
– Den lokala biodlarföreningen har ett hus precis i närheten och vi har ett pågående samarbete. Vi hjälptes åt att rädda bikuporna som höll på att flyta i väg i vattnet.
Därefter tog man genast kontakt med hembygdsförsäkringen, som skickade en skadetekniker. Försäkringen täckte återställandet av byggnaden men vad gäller lösöret blev självrisken högre än vad föreningen räknat med. I stället för att nyttja försäkringen på den punkten hjälptes man åt att laga den gemensamma utrustningen som skadats av vattnet.
– Någon lagade gräsklipparen, någon annan torkade stenkolet. Verktygen gick också att laga. Vi har goda ideella krafter här.
Finns det några spår från översvämningen I dag? – Nej, inte direkt. Som tur var har smedjan betonggolv och eftersom det är just en smedja blir den varm, vilket hjälpt byggnaden att torka.
Vad har ni gjort för att det inte ska hända igen? – Vi kan ju inte flytta huset, men vi hoppas att det inte ska bli lika allvarligt nästa gång. Nu när det är vår blir det tydligt att marken är mjuk. Kanske kommer vi att dränera kring byggnaden.
Hur kan man förebygga att en byggnad skadas vid översvämning? Hembygdsförsäkringen tipsar om att:
Inte förvara föremål direkt på golvet i källaren. Ställ dem i hyllor eller på lastpallar.
Rensa hängrännor, stuprör och dagvattenbrunnar och se till att leda bort vattnet. Kontrollera att takpannor och plåtar är hela och sitter på plats på taket.
Se till att marken runt byggnaden sluttar nedåt och att kantstenar på eventuell intilliggande gata inte saknas, eftersom det gör att vatten från rännstenen riskerar att rinna in på gården.
Kontrollera att tomtens dagvattenbrunnar och uppsamlingsbrunnar sväljer vatten bra. Slamsug vid behov. Kontrollera även närliggande brunnar i gator och vägar och meddela ansvariga om brunnarna inte fungerar. Vintertid är det vanligt att brunnar täcks av snödrivor vid snöröjning.
Om skadan redan är framme och översvämning pågår – gör så här:
Först och främst: Bryt strömmen! Vattnet kan vara strömförande.Täta igen ventiler och andra öppningar.
Försök att avleda vattnet genom att gräva ett enkelt dike.
Om vattnet kommer in via golvbrunnarna – tryck in en filt eller handduk i brunnen och lägg en rejäl tyngd på minst 10 kilo ovanpå.
Torka, pumpa eller ös ut vatten.
Dokumentera skadorna, börja avfukta och anmäl skadorna snarast möjligt.
På Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps hemsida Msb.se finns kartor där man kan ta reda på översvämningsrisken I sitt närområde. Ofta kan man även kommunens hemsida ge information om vilka de senaste översvämningarna varit och vilka konsekvenserna blev då.
FAKTA. Hembygdsförsäkringen
Grundförsäkringen omfattar alla föreningar som är anslutna till Sveriges Hembygdsförbund och ingår i medlemsavgiften till respektive regionalt hembygdsförbund. Krav finns dock på att fylla i och skicka in blanketten ”Underlag till försäkringsteckning”. Grundförsäkringen omfattar ansvar, rättsskydd, förmögenhetsbrott och olycksfall. Därutöver finns tillvalsmöjligheter som bland annat byggnads- och verksamhetsförsäkring.
Maja Daniels fotobok ”Gertrud” är en av fem nominerade till Svenska Fotobokspriset, som delas ut 19 mars 2025.
– Det känns jätteroligt, säger Maja Daniels. Jag tror verkligen på den här boken.
Daniels har sin bas i Malmö samt i Göteborg, där hon undervisar på HDK-Valand. Men hon återkommer till Älvdalen – både fysiskt och konstnärligt.
– Min farmor och farfar bodde där. De tog hand om oss syskon mycket när vi var små.
I Älvdalen bodde även tolvåriga Gertrud Svensdotter. På 1600-talet anklagades hon för att valla sina getter genom att gå på vatten. Gertrud sa då att pigan Märet Jonsdotter fört henne till satan. Märet Jonsdotter blev det första offret för häxprocesserna – som alltså inleddes i Älvdalen.
– Genom den här boken vill jag återuppliva den kvinnokultur som häxprocesserna hade för avsikt att eliminera. Myten om Gertrud blir en väg in i den världen.
Genom den här boken vill jag återuppliva den kvinnokultur som häxprocesserna hade för avsikt att eliminera.
Fäbodkulturen som Gertrud Svensdotter var en del av blev en sorts fristad för flickor och kvinnor, berättar Maja Daniels.
– När djuren skickades ut i skogen var det givet att kvinnorna skulle med. Män var faktiskt förbjudna att valla enligt lag på grund av förekomsten av tidelag. De vallande kvinnorna rådde sig själva på fäbodvallen, tillsammans med djuren.
I en bild i ”Gertrud” dubbelexponeras en flock kor över en sjö. I en annan äntrar en killing ladugården. Många av bokens fotografier föreställer vad som verkar vara unga flickor och kvinnor med långt, utkammat hår. Och så massor av skog – mörk och gåtfull, dimmig.
– Jag är näst intill besatt av skogen. Men den är väldigt svår att fotografera. Allt är ju grönt och delarna flyter ihop i varann.
Hon beskriver känslan av att stå vid ett vattenfall – men i bild blir vattenfallet ”ingenting”.
– Ofta kan ett fotografi av naturen inte alls representera känslan av att uppleva den. Att försöka gestalta skogen genom den här boken har verkligen varit en utmaning.
I arbetet med debutboken ”Elf Dalia” kom hon för första gången i kontakt med Tenn Lars Perssons värv.
Persson var fotograf och uppfinnare, en så kallad tusenkonstnär. Det sades att han kunde laga allt i sin verkstad, där han också slipade linser, byggde kameror och teleskop. År 1911 var han med och grundade Elfdalens hembygdsförening.
I föreningens samlingar ingår i dag omkring 8 000 föremål, 200 000 foton, ett antal ljudband och en av Sveriges äldsta hembygdsfilmer från 1918.
– Alla Tenn Lars Perssons 5 000 glasnegativ, hela hans arkiv, finns bevarat hos Elfdalens hembygdsförening, berättar Maja Daniels.
Persson levde mellan 1878 och 1938 och bodde hela sitt liv i Älvdalen.
– Det finns en ambition i hans arbete att nå ut. Ibland stod små meddelanden inristade i glasplåtarna med information om hur han jobbat. Jag märkte att han ville kommunicera med någon och bestämde mig för att det var med mig.
Jag märkte att han ville kommunicera med någon och bestämde mig för att det var med mig.
I ”Gertrud” varvas Maja Daniels och Tenn Lars Perssons bilder. Åskådaren kan aldrig vara helt säker på ur vilket århundrade fotografiet är taget.
– Jag vill leka med fotografiets föreställningar kring dokumentation och historieskrivning.
Hon har beskurit Tenn Lars bilder kraftigt, valt delar ur dem.
– Men ingenting har lagts till sedan de togs – förutom möjligen dammet på glasplåtarna.
Vem som får Fotobokspriset 2025 avgörs den 19 mars. Utmärkelsen delas ut av Svenska Fotografers Förbund.
Maja Daniels har gjort fotoboken ”Gertrud”. Foto: Nisse Schmidt
Träd med symboler inristade i stammarna har hittats i naturreservat och nationalparker i norra Skandinavien. Enligt en ny studie från Sveriges Lantbruksuniversitet härstammar symbolerna från samiska religiösa ritualer och har även används för att markera viktiga platser. Men en stor del av de märkta träden utanför skyddad skog har redan huggits ned. – Skogsskövlingen under de senaste 50 åren har varit aggressiv i hela Sápmi, säger Lars Miguel Utsi, renskötare och ordförande i Luokta-Mávas sameby.
Inskriptionerna har gjorts på tallstammar och är i form av kryss och geometriska mönster. Trots att de enligt uppgift är ”väldigt gamla” är det först nu man kunnat visa på dess betydelse. – Det fanns inga tidigare studier av dem och det väckte vår nyfikenhet, berättar Lars Östlund, professor i skogshistoria vid SLU i Umeå. Tillsammans med Olle Zackrisson, tidigare professor i skoglig vegetationsekologi vid SLU och Ingela Bergman, docent i arkeologi, har han författat studien ”X-marked trees: carriers of Indigenous Sámi traditions” som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Antiquity.
Det fanns inga tidigare studier av dem och det väckte vår nyfikenhet.
Ett hundratal tallar har undersökts och inristningarna har jämförts med välkända samiska symboler, arkeologiska lämningar och tidigare etnografisk forskning. – Att rita eller skära kryss hade en rituell betydelse i den samiska tron. Träden kunde säkert betraktas som heliga i sig och ibland markerade de platser som var heliga och inte fick beträdas, berättar Lars Östlund. Men märkena kunde också ha mer vardaglig prägel och berätta om ägande. – Kryssmarkeringar på träd kunde markera en familjs territorium och samtidigt fungera som en andlig kontakt till landskapet, säger Ingela Bergman.
Studien ämnar även att undersöka vilken sorts hot som finns mot den här sortens kulturella kvarlämningar. Forskarna menar att traditioner och kunskap kring den här sortens symboler gått förlorad delvis till följd av att samisk religion och kultur har undertryckts. Man beskriver träden som ”tysta vittnen”. – Sett till deras kulturella och historiska värden är det viktigt för oss som samhälle att fortsätta att dokumentera, tolka och skydda de kvarvarande träden, säger Ingela Bergman.
Lars Miguel Utsi är renskötare och ordförande i Luokta-Mávas sameby i Norbottens län. – De här märkena finns i markerna där vi vistas årligen. Men att karva inskriptioner i träd är inte bara en gammal sed i samisk kultur, utan något som fortsatt har en funktion i dag, berättar han. – Vi fäster information som vi behöver i skogen. Till exempel kan det handla om i vilken riktning man ska färdas. Märken gjorda med yxa eller kniv i ett träd kan visa riktningen på en stig. Jämfört med skogsbolagens sätt att märka upp träd med platstband tycker jag det här är ett bättre alternativ.
Att de historiska inskriptionerna bara finns i naturreservat och nationalparker förvånar inte Lars Miguel Utsi. – Utanför de skyddade skogarna är träden här max 50 år gamla. Utöver fläckvist kvarlämnade träd är allt skogsplantage. Utöver de kulturella lämningarna hotar skövlingem även renskötseln – särskilt i Luokta-Mávas. – Jämfört med andra samebyar har vi relativt lite vinterbetesmarker – det vill säga lite skogsmark. Det innebär att intrång i skogen påverkar oss starkt. För ett par år sedan ställde samebyn hårda krav på skogsbolagen. – Vi förklarade samebyns betesmarker är såpass trängda att vi inte kan acceptera att man hugger ned mer. I dag har vi lyckats sakta ned skövlingen men processerna kräver mycket resurser.
I dag har vi lyckats sakta ned skövlingen men processerna kräver mycket resurser.
I Luokta-Mávas sameby finns inga konkreta planer på att uppmärksamma träden och inskriptionerna som lyfts fram i och med studien. Men nyligen inleddes ett projekt för att på egen hand sammanställa alla kulturella lämningar man stöter på i skogen. – I till exempel Vattme finns oerhört mycket fornlämningar – barktäkter och ristningar bland annat. Eftersom det framför allt är vi samer som rör oss i de här skogarna har vi börjat dokumentera allt vi ser.
Fokus ligger på bevarande – men också på att förklara för utomstående varför spåren i landskapet i hög grad har försvunnit, säger Lars Miguel Utsi. – I slutändan handlar det om att också kunna säga till skogsbolag – här är samisk kulturmark och här kan man inte fara fram hur som helst.
Lars Miguel Utsi, renskötare och ordförande i Luokta-Mávas sameby. Foto: Carl Johan Utsi
Viby by, som ägs av kungen och förvaltas av Statens fastighetsverk, ska säljas. Byn är en oskiftad klungby i Venngarn i Sigtuna kommun, bevarad i stort sett som den såg ut för i slutet av 1800-talet. Här förde generationer av torpare en kamp för överlevnad under flera hundra år. Varje gård har flera hus för skilda funktioner, typiskt för det gamla allmogesamhället. Viby by är i dag ett besöksmål, bland annat finns här kafé och en skrivarstuga som kan lånas av den som för en stund eller en dag vill sitta ned och skriva. Den tidstypiska byn har genom åren också använts för flera filminspelningar, inklusive ”Emil i Lönneberga”.
Sedan några år ingår Viby by på Statens fastighetsverks lista över potentiella försäljningsobjekt. Nu har representanter för såväl opposition som styre i Sigtuna kommun aviserat att man vill att kommunen köper byn.
– Det är ett kulturarv som behöver bevaras och finnas tillgängligt för kommuninvånarna. Det finns inte många sådana byar kvar i landet, säger oppositionsrådet Marie Axelsson (S) till nättidningen Märsta.nu.
– Jag vill inte se kommersiella intressen som tar inträde för att besöka Viby by. Hellre att den är del av Sigtuna museum, fast med fri entré, tillägger Axelsson.
Jag vill inte se kommersiella intressen som tar inträde för att besöka Viby by. Hellre att den är del av Sigtuna museum, fast med fri entré.
Olov Holst (M), kommunstyrelsens ordförande, skriver i ett inlägg på Märsta.nu att kommunen redan förhandlar med Statens fastighetsverk. Styret i kommunen består av Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Sigtunapartiet Samling för Sigtuna. De har gett kultur- och fritidsförvaltningen i uppdrag att ta fram en idéskiss över vad Viby by skulle kunna användas till, med inriktning på att bevara befintliga kulturvärden och att göra den till en tydligare del av del av besöksupplevelsen i Sigtuna kommun. ”Under åren som gått har kommunen kontinuerligt återkommit till Statens fastighetsverk med vår begäran men intern byråkrati inom Statens fastighetsverk har gjort att ärendet dragit ut på tiden”, skriver Holst.
På grund av Viby bys höga kulturhistoriska värde måste en eventuell försäljning först godkännas av Riksantikvarieämbetet.
Olov Holst menar att underhållet av Viby by är kraftigt eftersatt. ”Stora åtgärder kommer krävas för att återställa och bevara byn i ett acceptabelt skick. Det gör att kommunens vilja att betala stora summor för området är begränsat men att vi i utbyte mot en symbolisk köpesumma är villiga att ta på oss det fulla ansvaret för upprustning, drift och bevarande av den unika kulturhistoriska miljön”, skriver han.
FAKTA. Fler fastigheter som kan säljas Statens fastighetsverks aktuella avyttringsplan finns att ta del av på Sfv.se.
– Nu måste regeringen kliva in och rädda denna unika kulturmiljö! säger Birgitta Johansen, chef för Örebro läns museum.
Vid Järle kvarn illustreras svensk järnframställning från 1200-talet och framåt. Området är klassat som naturreservat för att bevara både unika natur- och kulturvärden. Det ägs av Naturvårdsverket, som vill riva kvarndammen för att fisk ska kunna vandra uppströms i Järleån.
Hembygdsrörelsen och rad andra föreningar, företagare och privatpersoner är mycket kritiska till detta. Den juridiska striden om kvarnen har pågått sedan år 2020. Sommaren 2023 gav mark- och miljööverdomstolen klartecken till Naturvårdsverkets och länsstyrelsens planer vid Järle kvarn. Hembygdsföreningen Noraskog, Örebro läns hembygdsförbund, Nora kommun och flera andra överklagade beslutet till Högsta Domstolen, HD.
– Det dröjde så länge med besked från HD att vi började hysa förhoppningar om att till slut få rätt. Särskilt med tanke på diskussionen i Sverige kring säkerhetsfrågor, att skydda dammar och att trygga tillgången till framtida elproduktion, säger Eva Järliden som är ordförande i Noraskogs hembygdsförening.
Det dröjde så länge med besked från HD att vi började hysa förhoppningar om att till slut få rätt.
Nu har Högsta Domstolen beslutat att inte lämna prövningstillstånd. Mark- och miljööverdomstolens beslut om att tillåta en rivning av dammen ligger därmed fast.
– Vi är mycket besvikna och oroliga, säger Eva Järliden.
Det produceras i dag ingen el vid Järle kvarn. Enligt Naturvårdsverket påverkar kvarndammen djurlivet negativt. ”Provfisken och inventeringar visar att Järleån i dag inte har förutsättningar för långsiktigt, livskraftiga bestånd av strömlevande fisk och musslor”, skriver Naturvårdsverket bland annat. ”Vi måste därför vidta åtgärder för att skydda de arter och livsmiljöer som ska bevaras och skyddas”.
Dammluckorna ska tas bort för att återskapa en fors där luckorna har suttit. Bron över dammen ska renoveras och kvarnbyggnaden får vara kvar, förklarar Naturvårdsverket.
Birgitta Johansen, chef för Örebros läns museum, är besviken efter Högsta Domstolens besked.
– Naturvårdsverket hänvisar till EU-direktiv, men inget annat land tolkar reglerna så hysteriskt så man gör i Sverige. Man verkar vilja bygga vattenvägar och riva dammar överallt, så att det ska se ut som det gjorde innan det ens fanns några människor här, säger Birgitta Johansen.
– Så klart finns det plats för undantag, och ett sådant borde vara Järle kvarn. Här är det kulturmiljöer som funnits i tusen år som ska förstöras.
Så klart finns det plats för undantag, och ett sådant borde vara Järle kvarn.
Birgitta Johansen tycker att det är hög tid för regeringen att gripa in och skydda dammen vid Järle kvarn.
– Det kan regeringen göra eftersom det handlar om en statlig egendom som behöver skyddas. Naturvårdsverket ska inte kunna agera hur som helst, säger hon.
Trots HD:s beslut har gruppen av motståndare till en rivning av kvarndammen ännu inte helt gett upp, förklarar Eva Järliden från Noraskogs hembygdsförening.
– Vi undersöker olika möjligheter, för vi vill ju verkligen behålla dammen säger hon.
Läs mer. Sveriges hembygdsförbunds samlade material om Järle kvarn och konflikten kring kulturmiljön finns att ta del av på http://Hembygd.se/shf/jarle-kvarn.
– Fisket har alltid varit en viktig del av vår kultur som vi måste minnas, bevara och utveckla, säger Thommy Edlund från Helgums hembygdsförening.
Han ingår i Hembygd Norr, ett nätverk för ordföranden i hembygdsföreningar i Norrland. Förslaget från regeringen till omprövning av vattenkraftverkens miljötillstånd har diskuterats livligt i gruppen på senare tid.
– Vårt perspektiv är att man ska följa EU-direktiven, som lägger stor vikt vid fria vandringsvägar för levande organismer, säger Thommy Edlund.
– Det här är en inriktning som gett oss inom hembygdsrörelsen i Norrland nytt hopp. Vi ser att det har resulterat i nya initiativ för att främja fisket i våra vattendrag.
– Men med regeringens linje riskerar vi att gå i annan riktning. Det är i alla fall så vi uppfattar förslaget till omprövning av miljötillstånden för vattenkraften.
Vårt perspektiv är att man ska följa EU-direktiven, som lägger stor vikt vid fria vandringsvägar för levande organismer.
Thommy Edlund är ordförande i Helgums hembygdsförening. Helgum ligger i Sollefteå kommun i Västernorrland, ett av de län i Sverige där vattenkraften är som mest utbyggd.
– Fisket har alltid varit en viktig del av vår kultur och vårt sätt att leva, även om förutsättningarna försämrades när alla kraftverken byggdes i våra älvar i början på 1900-talet.
Vid flera av vattenkraftverken i Thommy Edlunds hemtrakter finns planer på att bygga nya vandringsvägar, så kallade omlöpen, för öring, lax och andra fiskarter.
– Här i Sollefteå kommun finns en bred politisk diskussion kring denna fråga. Det handlar också om att få med sig bolagen som driver kraftverken, säger Thommy Edlund.
– Nu vet vi inte vad som kommer att hända. Om regeringens förslag blir verklighet riskerar en rad planerade vandringsvägar att prioriteras bort av kraftbolagen.
Genom nätverket Hembygd Norr brukar deltagarna träffas på en digital mötesplattform för att diskutera aktuella frågor inom hembygdsrörelsen.
– De som deltar är representanter för hembygdsföreningar från Gästrikland och norrut, upp till Jämtland, Västerbotten och Norrbotten, berättar Thommy Edlund.
– Det är ett stort geografiskt område men vi har upptäckt att vi har mycket gemensamt.
Vattenkraftverken i Norrland är överlag betydligt större än de är i Götaland och Svealand. Därför finns det olika perspektiv inom hembygdsrörelsen på förslagen om förändrade miljöregler för vattenkraften.
– Längs Norrlandsälvarna är det inga kulturmiljöer som riskerar att förstöras som en följd av EU-direktiven, säger Thommy Edlund.
– För oss är det mycket viktigt att få tillbaka fisken till våra älvar, eftersom det gynnar naturturismen, friluftslivet och lokalbefolkningen.
I närheten av Helgum finns en av få fritt strömmande delar av Ångermanälvens, Faxälvens och Fjällsjöälvens vattensystem, och en välkänd plats för fritidsfiskare. Thommy Edlund önskar att många andra vattensystem i Norrland fick utvecklas på ett liknande sätt. En rad vandringsvägar för fisk borde kunna bli verklighet i till exempel Ljungan, Ljusnan, Indalsälven och Ångermanälven, anser han.
– För i de norrländska älvarna har det i alla tider funnits ett livaktigt fiske. Det är helt enkelt en del av vår kultur, säger Thommy Edlund.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
