Riksantikvarieämbetet fördelar varje år stöd till bland annat hembygdsföreningar för kulturarvsarbete och, via Länsstyrelserna, stöd för kulturmiljövård.
Anslagen varierar i storlek, från 10–20 000 till över en halv miljon kronor. De största posterna finns bland ansökningarna för kulturmiljövård. 2024 var Vänge hembygdsförening, i Ekeby utanför Uppsala, en av de största mottagarna. Föreningen har därefter beviljats ytterligare bidrag för 2025 för att reparera timmerstommen i en väderkvarn de äger och ansvarar för. Totalt har projektet tilldelats närmare 1,1 miljoner kronor i kulturmiljöbidrag.
Ekeby by är en oskiftad radby med anor i medeltiden, som har mesta delen av gårdsbebyggelsen (manbyggnader och uthus) från 1700- och 1800-talen bevarad på sex gårdar, med en ringgata runtomkring. Byn byggnadsminnesförklarades 1997 i sin helhet och ägs i dag av Prästlönetillgångarna (PLT), Uppsala stift. Vänge hembygdsförening hyr en av gårdarna – Karlssongården – för kraftigt subventionerad hyra. Gården är centrum för föreningens verksamhet, bland annat arrangerar man kafé med hembakt på söndagar från mitten av maj till mitten av september och en välbesökt midsommarfest. Ägaren ansvarar för skötsel av gårdens byggnader och har också bekostat förbättringar, som installation av wc och varmvatten.
Totalt har projektet tilldelats närmare 1,1 miljoner kronor i kulturmiljöbidrag.
Väderkvarnen, av holländsk typ och byggd 1807, på byns mark köpte Vänge hembygdsförening för en symbolisk summa 1950.
– Dess vård och reparationer ansvarar vi alltså för, vi ordnar visningar där som är mycket uppskattade och efterfrågade, berättar Rosemarie Fiebranz, vice ordförande i Vänge hembygdsförening.
– Timmerstommen som aldrig renoverats i sin helhet var nu mycket rötskadad, Kvarnens stabilitet har bevarats över tid med invändiga stödbjälkar. Annars är kvarnen sedan 1950-talet satt i fint skick av våra medlemmar, med ett rekonstruerat, fungerande maskineri, inklusive mekanik för att vrida hättan med vingarna upp i vind.
Utgifterna fördelas mellan en mindre post för antikvarisk medverkan, vilket krävs på grund av byns byggnadsminnesstatus, och kostnaderna för de två timmermän som utför reparationerna.
– Det är inte helt säkert att nödvändiga reparationer kan slutföras inom ramen för årets bidrag, eller inom tillgänglig tid, det måste ske under augusti–oktober på grund av krav på vädret med mera, säger Rosemarie Fiebranz.
För att täcka de delar som inte kan bekostas med bidrag gör Vänge hembygdsförening insamlingar till sin Kvarnfond, med lotterier och annat.
Vänge hembygdsförening har även tidigare haft god utdelning vid bidragsansökningar genom Landsbygdsprogrammet, som pågick 2014 till 2020 finansierat av Europeiska fonden för landsbygdsutveckling. 2019 beviljades man 265 000 kronor för ett tillgänglighetsprojekt för ramper och liknande.
– Därtill räckte anslaget bland annat till ett antal informationsskyltar i tillgängligt format, samt översättning till flera språk av grundläggande informationstexter om Ekeby.
Det andra projektet som beviljades 2019 gav 228 000 kr för interiör restaurering av Karlssongårdens förstuga och kök, innanfönster samt husets pardörr, det vill säga främst målning av interiöra snickerier i huset som är byggt på 1780-talet. Detta utfördes av byggnadsvårdskunniga hantverkare och övervakades av byggnadsantikvarie.
Det tredje projektet, från samma program 2019, bekostade omläggning av väderkvarnens stickspåntak, restaurering av dess fönster samt rödfärgning av ytterpanelen. Bidraget uppgick till 267 000 kr. Totalt beviljades Vänge hembygdsförening alltså cirka 760 000 kronor från Landsbygdsprogrammet 2019.
Hur gör ni för att lyckas så bra med era ansökningar? – Närvaro på Länsstyrelsens informationsmöten samt god kontakt med handläggaren på Länsstyrelsen var en av förutsättningarna. Därtill har vi haft nytta av att jag som varit yrkesverksam som forskare i historia har vana vid att söka bidrag och därvid möta upp anslagsgivarens önskemål dels formellt, dels i text som tydliggör projektens syften och genomförande i relation till bidragets angivna syfte, säger Rosemarie Fiebranz.
– Sammantaget är väl Vänge hembygdsförenings ägande av och underhållsansvar för dels väderkvarnen, dels interiört för Karlssongården, som båda är byggnadsminnesförklarade, ganska exceptionellt. Kulturmiljöstödet beviljas på grund av denna status, inte främst till oss som hembygdsförening, förmodar jag.
– Det har förstås också betydelse att vi klarar av att ta ansvar för att ta in offerter av kunniga hantverkare, sköta administrationen och få projekten i hamn på utsatt tid. Det tar en hel del tid, och därtill kommer bekymmer med likviditeten. För att få kulturmiljöstödet utbetalt måste fakturorna vara betalda – några förskott ges inte. Förra året klarade vi det med ett kortfristigt, privat lån, i år har vi ansökt hos vår bank om kontokredit för att kunna möta upp fakturorna. Länsstyrelsen bidrar å sin sida med snabb handläggning. Där underlättar en upparbetad kontakt med ansvarig handläggare.
Det har förstås betydelse att vi klarar av att ta ansvar för att ta in offerter av kunniga hantverkare, sköta administrationen och få projekten i hamn på utsatt tid.
FAKTA. Bidrag till kulturmiljövård
Riksantikvarieämbetet förfogar över och fördelar huvuddelen av anslaget för kulturmiljövård till länsstyrelserna. Stödet ligger totalt på cirka 270 miljoner kronor om året.
Söks via respektive länsstyrelse och är öppet för såväl enskilda personer som föreningar, kommuner, stiftelser och bolag som ska göra kulturmiljövårdande insatser.
FAKTA. Bidrag till kulturarvsarbete
Fördelas en gång om året, med ansökningsperiod mellan 1 december och 31 januari, och ligger på totalt cirka 17 miljoner kronor årligen.
Bidraget riktar sig till civilsamhällets organisationer och kan sökas av arbetslivsmuseer, hembygdsmuseer och ideella kulturarvsverksamheter som syftar till att bevara och utveckla kulturhistoriska värden, såväl fysiska som immateriella. Verksamheten ska vara tillgänglig för allmänheten eller avses att bli det. Får inte gå till löpande verksamhet eller drift och ges inte till privatpersoner eller kommersiella bolag.
Jonas Thorell är musiker, musiketnolog och har en bred bakgrund inom medieproduktion. Genom Youtube-kanalen HembygdsTV, med sändningsstart 28 maj 2025, hoppas han att fler ska hitta fram till kulturarvet som besöksmål i Stockholms län.
– Det här en idé jag har haft länge. Framför allt handlar det om formatet – att göra tiominutersavsnitt i ett bra tempo som utkommer regelbundet.
Inspirationen kom från Indy Neidell, en svensk-amerikansk mångsysslare inom kultur tillika Youtube-personlighet. Genom sina serier om första respektive andra världskriget har han fått miljontals följare.
– Det slog mig att om man bara hittar ett ämne med tillräckligt med innehåll och många intresserade går det här formatet att använda till nästan vad som helst.
Om man bara hittar ett ämne med tillräckligt med innehåll och många intresserade går det här formatet att använda till nästan vad som helst.
I nuläget finns det många hembygdsföreningar som publicerar material på Youtube.
– Det är ofta snyggt filmat, intressanta ämnen och väldigt kunniga programledare.
Men formen är inte alltid särskilt genomtänkt och ibland kan det bli lite långrandigt, konstaterar han. Därtill kan det gå lång tid mellan avsnitten. I HembygdsTV kommer ett nytt avsnitt publiceras varje vecka. Varje del innehåller detaljerade, konkreta tips på besöksmål i länet.
– När det handlar om exempelvis Postrodden mellan Grisslehamn och Åland berättar jag vilket klockslag det börjar, vad man kan se på vägen dit och var man kan äta en bra fisksoppa till lunch.
Jonas Thorell agerar själv programledare – eller ”ciceron och slav i hembygdens tjänst”. Till sin hjälp i produktionen har bland annat filmaren Michael Johansson. Även Indy Neidell medverkar i kanalen som sidekick.
– Eftersom han är amerikan men har bott i Sverige sedan 1990-talet kan han bidra med ett sorts utifrånperspektiv: Men vad är klinkbyggd egentligen? Och så förklarar jag.
Numera är Jonas Thorell medlem i Högalids hembygdsförening på Södermalm där han bor. Men erfarenheten av kulturarvsevenemang sträcker sig längre tillbaka. Under många år i barndomen arrangerade hans föräldrar bygdedagar i hemstaden Kungsör.
– Det var fårklippning, barkbrödsbaking, smörkärning och oxdans. Jag minns alltihop som väldigt roligt. De första åtta avsnitten av HembygdsTV är finansierade av Stockholms läns hembygdsförbund och Thorells egna produktionsbolag Porter och Thorells Syndrom.
– Men vi hoppas även att privatpersoner och föreningar ska bidra med en mindre månatlig summa via Patreon.
Hur många Patreon-prenumeranter krävs för att projektet ska kunna fortsätta? – Med 3-4000 Patreonstödjare skulle vi kunna göra riktigt bra HembygdsTV. Men om vi får finansiellt stöd från till exempel Visit Stockholm, Handelskammaren eller liknande organisation skulle det inte krävas fullt så många.
Redan innan starten har andra hembygdsregioner hört av sig och visat intresse för kanalen.
– Min förhoppning är att Stockholmskanalen får en vettig ekonomi och kan växa till en redaktion. Då skulle jag också kunna frigöra tid för att vara med och starta upp fler kanaler i andra regioner.
Ett eventuellt HembygdsTV Dalarna eller HembygdsTV Väst skulle alltså kunna programledas av passande personer med egen förankring i bygden, förklarar han.
– Serieformatet som jag har klurat fram går förstås att applicera på vilken region som helst. Den sortens mall kan många ha nytta av att använda eftersom en stor del av jobbet redan är gjort.
Vilka ämnen kan man se fram emot i HembygdsTV framöver? – Minst ett avsnitt kommer vara en runstenssafari i Stockholmsområdet. Tanken är att det ska finnas en runstensguide för bil och en för dem som rör sig via kollektivtrafiken. Och så kommer det finnas ett runstensquiz för barnen, säger Jonas Thorell.
Bygden berättar är korta filmer som lyfter fram Hallands lokala historia genom berättelser framtagna av hela 70 hembygdsföreningar runt om i länet. Totalt har 72 filmer producerats, från 2-3 minuter upp till 14 minuter långa. Filmerna finns samlade på Youtube men kan också aktiveras genom QR-koder på de platser de anknyter till, i tryckta broschyrer och på flera olika hemsidor, inklusive samlingssidan Bygdenberättar.se/halland.
Bygden berättar har genomförts i samarbete mellan den halländska hembygdsrörelsen och Studieförbundet Vuxenskolan, där Reine Johansson är regional kontaktperson.
– Vi hittar ofta gemensamma projekt. Vi har bland annat haft samarbeten kring arkivering och torpinventeringar samt att försöka få upp intresset och kunskapen kring digitala verktyg hos hembygdsrörelsen. I samband med att föreningarna började aktivera berättelser om torpen via qr-koder kände vi: Varför inte göra något större? Varför inte förmedla fler berättelser?
Tankarna fick draghjälp av pandemin och det intresse för närområdet som uppstod till följd av uteblivna långresor. Hösten 2021 påbörjades insamlingsarbetet; de sista filmerna färdigställdes våren 2025. Även turistbyråer i Halland och kulturarv- och landsbygdsutvecklare på regional och kommunal nivå är involverade.
– Syftet med Bygden berättar är att aktivera och tillgängliggöra kulturarvet som besöksmål. Vår finansiering har kommit via Jordbruksverket och Leader, och de ser gärna ett entreprenörstänk. Det har varit självklart att turistbyråerna ska vara en del av detta. Vi har bland annat kopplat på vandringsleder och cykelleder i vårt material och länkat till andra besöksmål och sevärdheter inom filmernas närområde eller ämnesområde, säger Reine Johansson.
Det har varit självklart att turistbyråerna ska vara en del av detta.
Vad har du lärt dig om din halländska hembygd genom projektet? – Jag lär mig någonting av varje film. Jag har fått en otrolig respekt för gammalt hantverk och för hur man tog till vara naturresurser i äldre tider. En hel del om fornminnen och de historiska stenar som finns här omkring, och mycket om hembygdsgårdar. Något som är givande är de levnadsöden som det berättas om, genom dem får man också den stora bilden, det är till exempel flera filmer som berör emigrationen till Amerika.
Föreningarna har levererat text och i vissa fall även bildmaterial. I några fall har materialet tagits fram i grupp, i studiecirkelform. Men vanligare har varit att det skett som ensamarbete. En projektgrupp med professionell kompetens att filma, spela in ljud och redigera har stått för den tekniska biten. I några fall har illustratörer bildsatt berättelserna.
Hemsidan är byggd för att kunna flerfaldigas.
– En stor utmaning har varit att bygga hemsidan och skapa mallar för allt. Nu finns det. Vi har lagt till /halland i adressen för att fler delar av landet ska kunna kopplas på, säger Reine Johansson.
En annan förhoppning är att knyta studiecirklar till utflyktsmålen i filmerna.
Det är en fin film om hur man tillverkar smörtunnor, eller drittlar. En oväntad indiehit.
Ett par-tre filmer har i skrivande stund nått över 2 000 visningar. Den som har allra flest, Drittelfabriken i Knobesholm av Asige hembygdsförening, är uppe i nästan 4 000 visningar. Succén var oväntad, konstaterar projektledaren.
– Det är en fin film om hur man tillverkar smörtunnor, eller drittlar. En oväntad indiehit i filmvärlden, får man säga. Utan någon som helst marknadsföring fick den 3 000 visningar på två-tre veckor.
I början av maj 2025 uppdagades det att Sveriges största gravhög, fornlämningsområdet Anundshög utanför Västerås, utsatts för systematisk plundring med metalldetektor. I skrivande stund har över 60 gropar hittats, de flesta i skeppssättningar.
Vad som har gått förlorat är okänt, eftersom det var lämningar som inte inventerats.
– Vi är alla otroligt chockade över händelsen vid Anundshög. Många känner en maktlöshet och ilska över hur man kan göra något sådant mot vårt gemensamma kulturarv. Många har också förvånats över att det grävts så lite vid Anundshög, alltså professionella grävningar. En allmän uppfattning har visat sig vara att många tror att alla våra kända fornlämningar är väl genomsöka och dokumenterade. Så är det ju inte, säger Susanne Cassé, hembygdskonsulent för Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.
Många tror att alla våra kända fornlämningar är väl genomsöka och dokumenterade. Så är det ju inte.
Diskussionerna som följt på händelsen visar på ett stort engagemang och intresse för länets fornlämningar hos allmänheten. Nu ska ett nätverk med civila ”fornvårdsfaddrar” arbeta med att bevaka länets fornlämningar. Nätverket bildades av Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförenings arkeologigrupp redan innan plundringen vid Anundshög.
– Uppdraget för våra fornvårdsfaddrar är att en eller två gånger om året åka ut till ”sin/sina” tilldelade fornlämningar och pricka av en checklista och ta bilder att sedan skicka in till mig. På checklistan finns frågor om tillgänglighet, parkeringsmöjligheter, om det är lätt att hitta, finns det informationsskyltar och hur relevanta är de, samt vilket skick är skyltarna i. De kollar också av att allt ser bra ut med fornlämningen. Våra medlemmar inom Arkeologigruppen styrgrupp har under åren kunnat rapportera in murar som rasat, stenrösen som använts för att bygga stenfigurer med mera, berättar Susanne Classé.
– Vi ser att vårt arbete gör stor nytta redan idag, säger Annica Brehmer, ordförande i förbundets arkeologigrupp. Statusen på länets fornlämningar förändras över tid och länsstyrelsen har begränsade resurser att arbeta med vårt äldsta kulturarv. Det är här vi kommer in som en ideell förening. Kulturarvet är allas ansvar och vi tror att fler än vi brinner för våra fornlämningar.
Vad behöver en fornvårdsfadder kunna? – Det som krävs av faddrarna är att de kan ta sig fram vid den/de fornlämningar de valt. Om de har lite dålig balans ska de inte klättra på fornborgar till exempel. Någon förkunskap om fornlämningar behövs inte, men de faddrar som anmält intresse i dag är mycket intresserade från början, säger Susanne Classé.
Arbetet utgår från länsstyrelsens prioriterade lista som har cirka 85 fornlämningar utprickade. De finns i länets alla kommuner. De rapporter som inkommer till Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening gås igenom och skickas vidare till länsstyrelsen.
– Några faddrar kommer dock att bevaka fornlämningar som inte finns på listan, men som de brinner lite extra för. Vi hoppas med projektet kunna uppdatera listan tillsammans med Länsstyrelsen, så att fler fornlämningar får högre status, som allmänheten brinner för, säger Susanne Classé.
– Vi hoppas också kunna väcka kommunernas intresse för fornlämningarna. När vi i början av projektet försökte få en kontaktperson i varje kommun för projektet visade det sig att många kommuner inte visste vem som hade ansvaret för detta inom sin kommun. Vi lyckades sedan få till ett webbmöte med länsstyrelsen och representanter från alla länets tio kommuner för att informera om vårt projekt. Deltagarna där kom från blandade områden inom kommunerna, kultur och fritid, turism, stadsbyggnadsförvaltning och så vidare.
Det visade sig att många kommuner inte visste vem som hade ansvaret för detta inom sin kommun.
En långsiktig tanke med projektet och faddrarna är att ta fram underlag för att kunna söka bidrag till informationsskyltar för de platser man bevakar. Därtill är tanken att lägga upp information, aktuella bilder och tillgänglighetsinformation på sajten Kulturarvvastmanland.se.
– Vi är otroligt glada att vi hittat så många faddrar redan. Vi hoppas kunna få fler intresserade nu när vi når ut via media. Kanske kan vi också inspirera andra län att arbeta på liknande sätt, säger Susanne Cassé.
FAKTA. Mer om fornvårdsfaddrarna
Ett första nätverk har bildats där ett 40-tal ”fornvårdsfaddrar” ingår.
Projektgruppen har ett nära samarbete med länsstyrelsen i Västmanlands län. Projektet finansieras med bidrag från Riksantikvarieämbetet.
Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening är en partipolitiskt och religiöst obunden, ideell förening som fungerar som samarbetsorgan för länets hembygdsföreningar men också har enskilda medlemmar. Föreningens arkeologigrupp bildades år 2003 med avsikten att fungera som ett nätverk för länets arkeologiintresserade. Gruppen har över 100 medlemmar och arrangerar föreläsningar, studiecirklar och utflykter.
Kan vindkraft etableras på ett sätt som innebär en socialt hållbar industri och attraktiva livsmiljöer? Det är en fråga för ”Samexistens i omställningens tid”, ett projekt som syftar till att utveckla metoder för gemensamma problemformuleringar kring landskapens kulturella och historiska värden i relation till vindkraftsetablering.
Sveriges hembygdsförbund ingår i projektgruppen tillsammans med Svensk Vindenergi, SLU Alnarp och koordinatorn Lablab. Projektet pågår till och med november 2025 och består bland annat av workshops i samarbete med regionala hembygdsförbund och Årdala hembygdsförening i Sörmland och Fasterna hembygdsförening i Uppland i början av juni. Planer finns även på att anordna en workshop under sensommaren i Dalarna.
I samband med vindkraftsetableringar och i de samtal som förs inom projektet är Sveriges hembygdsförbunds roll att företräda både det allmänna intresset och det lokala perspektivet.
– Vi företräder hembygdsrörelsens rätt att bli informerade, att delta i förändring av landskapet och påverka sin närmiljö. Det har de flesta hembygdsföreningar rätt till både enligt Århus- och Europeiska landskapskonventionen, säger Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg Sveriges hembygdsförbund.
Sveriges hembygdsförbund är i grunden positiva till att ställa om till mer förnybar energi, men förbundet ställer sig neutralt till formen för energiutvinning.
– Inte av politiska skäl, utan för att bevara både natur och kultur med respekt för tidigare generationers värv för kommande generationer. Det bör inte ske på bekostnad av kulturmiljön och kulturlandskapet utan anpassas till den så att bevarande, användning och utvecklande går hand i hand, i enlighet med de nationella kulturmiljömålen, säger Helena Rosenberg.
Vi företräder hembygdsrörelsens rätt att bli informerade, att delta i förändring av landskapet och påverka sin närmiljö.
När Sveriges hembygdsförbund hört sig för hos ett antal lokala föreningar har det framkommit att de inte ombetts ha synpunkter på planer för vindkraft i närområdet.
– Antingen har de fått kännedom om att något sådant varit på gång genom att vindkraftsbolagen gjort utskick till allmänheten eller så har de, när de nämnt hembygdsföreningens intresse, fått ett eget möte med exploatören, säger Helena Rosenberg.
Vilken roll kan hembygdsföreningar spela i samråd kring vindkraft? – Ur demokratisk synvinkel är det viktigt att allmänheten får komma till tals vid förändringar av det offentliga rummet, där vi alla vistas, vilket också gäller landskap på landsbygden, säger Helena Rosenberg.
– Hembygdsföreningar kan företräda det allmännas intresse om de uppfyller vissa kriterier. Därför är det viktigt att de får möjlighet att delta i samråd. Vi hoppas att det här projektet kan leda till att öka samråden med hembygdsföreningar, antingen det är genom inbjudningar från vindkraftsbolagen eller när kommunerna tar fram vindbruksplaner.
FAKTA. Mer om projektet
Projektet Samexistens i omställningens tid pågår november 2024-november 2025. Syftet är att utveckla metod för förflyttning från intressekonflikt till gemensam problemformulering om landskapens kulturella och historiska värden i relation till energiomställningens infrastruktur med fokus på vindkraftsetablering.
I projektgruppen ingår Lablab (koordinator), Svensk Vindenergi, Sveriges hembygdsförbund samt SLU – Sveriges lantbruksuniversitet. Läs mer här.
I boken ”Hembygdens smaker” presenteras recept, råvaror och matproducenter från hela landet. Tre hembygdsföreningar med ett aktivt matkulturarbete presenteras i närbild.
I sörmländska Enhörna är hembygdsmuseet inrymt i den ena av två före detta skolbyggnader, medan det sommaröppna kaféet med hembakt återfinns i den andra. Föreningen har också verksamhet knutet till mathantverk, som konservering.
– Förr när det inte fanns kylskåp eller frys var man tvungen att konservera. Den kunskapen är vi med och för vidare. Man kan ju konservera nästan allt, berättar Kicki Lindqvist från Enhörna hembygdsförening i boken ”Hembygdens smaker”. Huskvarna hembygdsförening arrangerar med jämna mellanrum soppkulturluncher med föredrag om ortens historia och kulturarv.
– Det sociala är det viktigaste. Folk behöver träffas och umgås för att må bra. Mat är så mycket mer än näring, säger Lisbeth Hall från föreningen i boken.
Folk behöver träffas och umgås för att må bra. Mat är så mycket mer än näring.
En av de 15 historiska byggnader som tillhör Vindelns hembygdsgård är en flitigt använd bagarstuga, både för bak och som samlingspunkt vid flera av föreningens aktiviteter. Föreningen månar om att visa det arbete som krävts för att ställa mat på bordet. Lars Löfgren visar i ”Hembygdens smaker” en stor grynstamp, som användes för att krossa korn till gryn.
– Vi vill att besökarna ska förstå hur mycket arbete som låg bakom maten förr. Det är en viktig del av det vi försöker förmedla här, säger han i boken.
Totalt har drygt hundra hembygdsföreningar varit engagerade i Hembygdens smaker.
– Potentialen är stor för hembygdsföreningar att jobba med mat – besökare vill uppleva något genuint och gärna lokalt, och här har ju hembygdsföreningar möjlighet att matcha de vackra miljöerna och lokal kulturhistoria med något att äta, säger projektledaren Carolin Vallgren.
Intrycken förstärker varandra, menar hon.
– Genom att äta något blir upplevelsen större, och får man smaka på något med en historia blir upplevelsen än bättre! Det behöver inte vara något avancerat, det kan vara en kaka som innehåller en råvara som har en historia kopplad till platsen. I vår bok finns mycket inspiration.
FAKTA. Gratis lärplattform
I projektet Hembygdens smaker har Hushållningssällskapet arbetat för att synliggöra hembygdsföreningar som besöksmål och stötta de föreningar som vill utvecklas inom mat och måltider. Boken ”Hembygdens smaker” är en del av detta projekt.
Hushållningssällskapet har 15 lokalavdelningar i Sverige. Organisationen jobbar med mat och inom de gröna näringarna och har ett stort kontaktnät och kunskap inom mat- och livsmedelsfrågor.
På Hushållningssällskapets gratis lärplattform finns inspelade föreläsningar och inspiration från det nu avslutade projektet. Läs mer här.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
