Den 1 januari 2025 införs nya regler för laddning av elfordon. Enligt plan- och byggförordningen ska laddstolpar för elfordon då finnas vid alla större svenska parkeringsplatser.
De nya lagen berör främst nybyggnation eller ombyggnation, men gäller i vissa fall även för befintliga byggnader. För dessa gäller kravet på laddpunkt de hus som inte är bostadshus och har minst 20 parkeringsplatser i byggnaden eller på tomten. Ouppvärmda byggnader omfattas inte av kravet och inte heller byggnader avsedda för totalförsvaret.
Ulph Lundgren, verksamhetsutvecklare på Bygdegårdarnas Riksförbund, är kritisk till att ideell verksamhet ska vara med och bekosta utbyggnaden av svensk laddinfrastruktur.
– I förarbetet till lagtexten finns inte ideella fastighetsägare med över huvud taget. Man pratar I stället om kommersiella och offentliga fastighetsägare. Men ideella fastighetsägare har inte samma ekonomiska förutsättningar.
Att bestämmelsen träder i kraft vid årsskiftet 2024/25 innebär att åtgärder kommer att behöva vidtas i rimlig tid, eftersom man annars omedelbart kommer bryta mot regeln i samma stund som den börjar att gälla, meddelar Boverket på sin hemsida. Bygdegårdarnas Riksförbund räknar med en kostnad på omkring 70 000 kronor för varje berörd bygdegård. Priset avser utrustning samt installation och är baserat på Swecos kalkyler på beställning av Boverket.
– För ideella fastighetsägare finns just nu inga finansieringslösningar, inga bidrag att söka. I värsta fall är 70 000 kronor allt en bygdegård omsätter, och då är det bara att kasta in handduken.
För ideella fastighetsägare finns just nu inga finansieringslösningar, inga bidrag att söka.
Förordningen gäller hus med minst 20 parkeringsplatser, vilket i praktiken innefattar de flesta bygdegårdar.
– En grusplan i anknytning till byggnaden räcker för att lagen ska gälla. En sådan parkeringsyta är en förutsättning för att man ska kunna mötas på landsbygden.
Bygdegårdarnas Riksförbund har rekommenderat sina medlemmar att avvakta medan förbundet arbetar med en skrivelse till regeringen.
– Det här är en punktfråga. Är det lagstiftarnas mening att kulturverksamhet och försäljning av hemslöjd ska bekosta utbyggnaden av svensk laddinfrastruktur? Men den större frågan handlar om att ideella fastighetsägare måste företrädas och tas hänsyn till när man stiftar lagar. Vi i den ideella sektorn behöver upplysa politikerna om att vi finns.
Ulph Lundgren understryker att Bygdegårdarnas Riksförbund ämnar att delta i arbetet med att följa den nya lagen.
– Föreningar har redan börjat sätta upp laddpunkter, och vi är naturligtvis en viktig del i allt det här. Men våra speciella förutsättningar måste tas hänsyn till – till exempel med hjälp av stödformer.
– Hembygdsföreningar i Sverige har så mycket kunskaper om matkultur och matkulturarv. Det vill vi jobba med, säger Carolin Vallgren, projektledare för Hembygdens smaker som drivs av Hushållningssällskapet till och med april 2025.
Hur kan hembygdsföreningar verka inom Hembygdens smaker? – Det kan se väldigt olika ut. Vi har ett antal aktiviteter inbokade, bland annat receptinsamling till en kokbok och digitala föreläsningar. Den första äger rum 5 mars 2024. Då håller Richard Tellström i seminariet Smaken av en plats, som handlar om vad det är som gjort att den svenska matkulturen utvecklats till det den är i dag. Han tar bland annat upp vilka maträtter och tillagningar som är unika och speciella för Sverige och vad gästande turister tycker om dem. Föreläsningen är gratis och öppen för alla.
Måste man ha ett aktivt arbete kring lokal matkultur för att delta? – Nej. Man kan också vara intresserad av att starta.
Vad får man mer lära sig inom Hembygdens smaker? – Vi kommer bland annat att ha ett digitalt kurstillfälle kring livsmedelshygien. Ett annat tillfälle handlar om att skapa event kring besöksnäring, mat och måltidsturism. Hur attraherar man nya besökare? Hur kan man kombinera måltidsturism med kulturarv?
Ni har en särskild satsning på Hembygdsgårdens dag, den 4 augusti 2024. Berätta. – Vi kan erbjuda hembygdsföreningar att göra event på hembygdsgårdens dag, på tema lokal mat. Vi kan hjälpa till med att ta dit lokala matproducenter ur vårt stora nätverk, och även bidra med föreläsare. Vi söker föreningar som kan vara intresserade av att delta i detta och som vill knyta kontakt med matproducenter i sitt närområde.
FAKTA: OM HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPET OCH HEMBYGDENS SMAKER
Hushållningssällskapet har 15 lokalavdelningar i Sverige. Man jobbar med mat och inom de gröna näringarna och har ett stort kontaktnät och kunskap inom mat- och livsmedelsfrågor.
Projektet Hembygdens smaker pågår till 5 april 2025. De utbildningstillfällen som ingår i satsningen kommer att sammanfattas i en gratis digital kurs som kan genomföras på Hushållningssällskapets lärplattform.
Hembygdens smaker ska också generera en kulturhistorisk kokbok med betoning på enkla recept och reportage från matproducenter och hembygdsföreningar som berättar om de lokalproducerade livsmedel de använder i sin verksamhet. Här söker man material! Har du ett eller flera recept med historia och anknytning till din bygd? Bröd, smörgåsar, kaffebröd, sötsaker, varma rätter, mjöler och gryner – välkommen att höra av dig till [email protected]!
Med ett förändrat säkerhetsläge i omvärlden pågår en översyn av totalförsvaret. En del handlar om att förbättra beredskapen för att kunna skydda kulturarv, det vill säga olika slags historiska spår av mänsklig aktivitet.
”Skyddet av vårt kulturarv och våra nationalskatter har en avgörande betydelse som samlande symboler för att stärka försvarsvilja, nationell identitet och motståndskraft i händelse av krig”, skriver MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i en rapport om stärkt civilförsvar till år 2030. ”Väpnade konflikter riskerar att slå sönder kulturarv, såsom skett under senare år i exempelvis Syrien och Ukraina.”
Hembygdsföreningarna har en unik möjlighet att även vid en kris skydda och tillgängligöra kulturarv i hela Sverige, förklarar Gabriella Ericson från Riksantikvarieämbetet.
– Kulturarvet är betydelsefullt och bidrar till mening och sammanhang i vardagen, men kanske alldeles särskilt i kris. Det har vi blivit än mer medvetna om utifrån rapporter från krigets Ukraina, säger hon.
Forum för skydd av kulturarv är tänkt att vara en arena för erfarenhetsutbyte mellan de olika aktörerna.
På nationell nivå är för första gången sedan 1970-talet ett kulturskyddsråd på väg att inrättas. Riksantikvarieämbetet har utrett hur detta råd ska kunna fungera, och Regeringen väntas ge grönt ljus inom kort.
– En av de saker som är mest brådskande för rådet att ta tag i gäller undanförsel, säger Gabriella Ericson.
Det handlar om att ha en samordnad och effektiv plan för att, vid höjd beredskap eller krig, föra undan nationens och regionernas mest värdefulla kultursamlingar och placera dessa i säkert förvar.
Tanken är att rådet ska arbeta under tre år och ha ett begränsat antal aktörer, för att jobba så effektivt som möjligt. Förslaget till regeringen är att bland annat Kungliga biblioteket, Riksarkivet, Centralmuseerna respektive Länsmuseernas samarbetsråd och Svenska kyrkan ska vara representerade. Vare sig Hembygdsförbundet, Arbetslivsmuseerna eller Arbetets museum kommer att ingå i rådet. I stället får dessa ideella organisationer varsin plats i ett nytt forum för skydd av kulturarv, som Riksantikvarieämbetet tagit initiativ till.
– Det blir ett forum för information, kunskaps- och erfarenhetsdelning om beredskapsfrågorna för skydd av kulturarv. Detta forum blir ett viktigt komplement till kulturskyddsrådets arbete.
Hur ser Riksantikvarieämbetet på de särskilda svårigheter ideella aktörer har i detta sammanhang, exempelvis brist på resurser? – Självfallet har de ideella aktörerna helt andra förutsättningar än till exempel statliga och kommunala aktörer, inte minst vad gäller resurser. Bristen på resurser är dock som bekant stor även bland de offentliga museerna, där beredskapsplanering är eftersatt eller att man fått prioritera bort annan viktig verksamhet för att kunna göra nödvändig beredskapsplanering för skydd av kulturarv. Riksantikvarieämbetet har lyft behov av resurser till beredskap för skydd av kulturarv såväl till MSB som i myndighetens budgetunderlag.
Vad kan den ideella kultursektorn bidra med, som den professionella inte på samma sätt förmår? – De ideella kulturarvsorganisationerna omfattar och engagerar ett stort antal medlemmar i hela landet. Det finns många exempel på hur betydelsefullt detta engagemang varit i samband med tidigare kriser. Vid våra samtal med Sveriges Hembygdsförbund lyfter man till exempel att lokalkännedomen om till exempel lokaler, tjänster och kompetenser som kan behövas snabbt vid en krissituation, kan vara ovärderlig. Forum för skydd av kulturarv är tänkt att vara en arena för erfarenhetsutbyte mellan de olika aktörerna, och förhoppningsvis kan den mötesplatsen också användas för att underlätta samverkan mellan olika aktörer i beredskapsfrågor.
20240301: Artikeln har tillfogats en rättelse, då en tidigare version gav sken av att Riksantikvarieämbetet föreslagit att rådet för skydd av kulturarv ska lyfta kulturarvets betydelse för försvarsvilja och motståndskraft. Det har också gjorts tydligare i texten att det är Riksantikvarieämbetet och inte Gabriella Ericson som stått för utredningen.
FAKTA: SÅ DEFINIERAS KULTURARV Kulturarv avser alla materiella och immateriella uttryck (spår, lämningar, föremål, konstruktioner, miljöer, system, strukturer, verksamheter, traditioner, namnskick, kunskaper etc.) för mänsklig påverkan.Oavsett om det skrivs i obestämd eller bestämd form – kulturarv eller kulturarvet – innefattar det en mångfald av kulturarv. Ibland kan begreppet preciseras för att belysa särskilda delar av samhällsutvecklingen, till exempel det biologiska kulturarvet, det industriella kulturarvet eller modernismens kulturarv. Källa: Riksantikvarieämbetet
Under åren 2014-2023 har drygt 124 miljoner kronor beviljats i investeringsbidrag till hembygdsgårdar och andra kulturmiljöer, inom ramen för landsbygdsprogrammet. Till exempel har Torslunda hembygdsförening på Öland fått stöd till att byta taket på Skandinaviens största stubbkvarn. Under år 2023 fick Rättviks hembygdsförening drygt 700 000 kronor för att byta ut uppruttnade klovtak på tre byggnader i Rättviks gammelgård. – Hittills har vi använt beviljade medel till att renovera en parstuga. Pengarna räcker även till reparationer av en gästabudsstuga och stall med portlider. Detta ska genomföras till sommaren. Under de kommande åren blir det nog svårare att få bidrag till investeringar i våra kulturmiljöer, säger Svante Modin, ordförande i Rättviks hembygdsförening.
Bruksboden i Sävjöström har fått nya panelbrädor, fasadfärg och fönstren har renoverats. Foto: Lenhovda sockens hembygdsförening
Ett stort antal hembygdsföreningar har fått stöd till upprustning de senaste tio åren. Tack vare landsbygdsprogrammet har till exempel Lenhovda sockens hembygdsförening kunnat renovera Bruksboden i Sävjöström. Panelbrädor har bytts ut, fasaden fick ny färg och fönstren som är original från 1800-talet renoverades. – Vi driver ett museum i byggnaden i dag, och är mycket glada att detta kunde genomföras, säger Margareta Andersson, ordförande i Lenhovda sockens hembygdsförening. Efter renoveringen har Bruksboden i Sävjöström prisats av Kulturparken Småland, ett bolag med kulturarvsfokus som drivs av Region Kronoberg och Växjö kommun.
Några länsstyrelser har kvar cirka 8 miljoner kronor sammanlagt att fördela i mars 2024, men det går inte att söka mer pengar.
Landsbygdsprogrammet har finansierats av EU och den svenska staten gemensamt. Föreningarna har kunnat söka stödet på Jordbruksverkets hemsida. Sedan har det varit länsstyrelsernas roll att bevilja och administrera ansökningarna. Pasi Kemi, samordnare på Jordbruksverkets EU-programenhet, berättar att hembygdsföreningarnas möjlighet att söka pengar från landsbygdsprogrammet nu upphör. – År 2014 tog dåvarande regering beslut om ett riktat stöd till bevarande av kulturmiljöer, och nu är alltså dessa pengar slut. Man kan säga att det var en engångssatsning med ett särskilt fokus på hembygdsgårdarna, säger Pasi Kemi. – Några länsstyrelser har kvar cirka 8 miljoner kronor sammanlagt att fördela i mars 2024, men det går inte att söka mer pengar, säger Pasi Kemi. Inför det nya landsbygdsprogrammet för åren 2024-2027 har Jordbruksverket önskat att det ekonomiska stödet till lantbrukens livsmedelsförsörjning prioriteras tydligare. Detta har regeringen sagt ja till. Konsekvensen blir att det riktade stödet till hembygdsföreningarna tas bort.
Jordbruksverket och länsstyrelserna uppmanar föreningarna att i stället vända sig till EU:s Leaderprogram, med regionala programkontor runt om i Sverige. Vid ansökningar till Leader måste dock hembygdsföreningarna konkurrera om stödpengarna med både övrigt föreningsliv och näringsliv. Dessutom har varje Leaderområde i Sverige olika prioriteringar och strategier när man beviljar projektstöd. – Leaderområdena omfattar heller inte riktigt hela Sverige. Några områden saknas, säger Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg på Sveriges hembygdsförbund. – Det borde även fortsättningsvis finnas ett riktat statligt stöd till byggnadsvård av kulturmiljöer, eftersom behovet är så stort. Det finns beräkningar på att hembygdsföreningarna har cirka 11 000 byggnader.
Som det ser ut nu får vi försöka få stöd lokalt i stället, till exempel från banken.
Pelle Filipsson på Arbetets Museum i Norrköping uppmanar ändå hembygdsföreningar och arbetslivsmuseer att fortsätta söka investeringsstöd. Han håller i kurser för ideella föreningar om hur man söker pengar. – Min roll är att se möjligheterna. Jag uppmuntrar till att satsa och skicka in ansökningar, för att landsbygden ska frodas, säger Pelle Filipsson. Han har en lång lista med uppgifter om finansiärer till olika slags projekt, och där finns bland annat Leader med. – Föreningar är välkomna att vända sig till mig med frågor och funderingar om hur man söker rätt investeringsstöd, säger Pelle Filipsson. Helena Rosenberg betonar att man fortfarande kan söka kulturmiljövårdsbidraget från länsstyrelserna till underhåll av byggnader. – Det kulturhistoriska värdet kan gå förlorat om man inte underhåller, medan investeringar kan förbättra tillgängliggörandet och locka fler besökare, förklarar hon.
Svante Modin från Rättvik är glad över att hans hembygdsförening hann söka och få stöd från landsbygdsprogrammet, medan möjligheten fanns. – Min upplevelse är att om man varit ärlig och lämnat in väl dokumenterade ansökningar, så har förutsättningarna varit goda att beviljas bidrag, säger Svante Modin. – Samtidigt har det varit besvärligt att söka stödet från Jordbruksverket. Det var superkrångligt och absolut inte användarvänligt. Margareta Andersson från Lenhovda Sockens Hembygdsförening har liknande erfarenheter. – Vi fick hjälp från kommunens kultur- och fritidskontor när vi ansökte till landsbygdsprogrammet, berättar hon. – Det är ju inte så lätt att genomföra dessa ansökningar, om man inte har stor datorvana.
När nu möjligheten att få stöd från landsbygdprogrammet försvinner, vet ni i föreningen vart ni kommer vända er inför kommande investeringbehov? – Som det ser ut nu får vi försöka få stöd lokalt i stället, till exempel från banken. Här finns även bonuspengar att ansöka från vindkraftsbolagen som etablerar sig i närområdet, men det handlar inte om så stora summor som man kunnat få genom landsbygdsprogrammet, säger Margareta Andersson.
Ett hundratal forskare och experter har bidragit till den tio avsnitt långa serien som sändes säsongen 2023-2024. Vid flera tillfällen har hembygdsföreningar och hembygdskonsulenter kunnat bistå med kunskap och expertis. Ersk-Matsgården i Hassela är en av många gårdar som fått agera inspelningsplats.
– Tv-teamet var ute och letade efter passande gårdar, och en dag dök de upp här, berättar Barbro Björklund som är kultursamordnare i Nordanstig kommun.
– De tyckte att det var en perfekt miljö, eftersom Ersk-Matsgården är en gammal finngård som är helt intakt.
SVT har även bjudit in till samarbeten med museer, bibliotek, hembygdsföreningar och andra aktörer som på ett eller annat sätt kan tänkas vilja koppla innehållet i serien till sin egen verksamhet. På Ersk-Matsgården har man dock inte gjort någon egen satsning med anknytning till den nygamla vurmen för det förgångna.
– Å andra sidan är det ju precis vad vi alltid gör – förvaltar intresse för historia, menar Barbro Björklund.
I Kyrkefalla hembygdsförening i Tibro kommun har man samverkat med Tibro museum i årtionden. Men i år var första gången man bjöd in till ett gemensamt arrangemang med utgångspunkt i ett tv-program.
Eva Thörn är sekreterare i Kyrkefalla förening, och vet hur svårt det kan vara att locka besökare till evenemang.
– Men den här gången blev vi säkert 50 personer. Vi blev överraskade över att det kom så mycket folk.
Evenemanget ägde rum i Balteryds hembygdsgård och kretsade kring hur livet på gården sett ut genom tiderna, och vilka människorna varit som levt just där. Medelåldern bland besökarna i den fullsmockade storstugan var lägre än vad den brukar, noterade arrangörerna.
– Jag tror att det dels hade att göra med att museet annonserat på Facebook. Men kanske finns det också en koppling till att man sett tv-programmet?
Serien påminde oss om att den lokala historien är en viktig del av vårt arbete.
Även i Långared hembygdsförening i Alingsås kommun planeras en kväll med utgångspunkt i tv-serien och den lokala historien. Den 18 april berättar pedagog Marie Schmidt från Lödöse museum om Loholmen i sjön Anten. På ön finns ruinerna från Lo slott, som restes på medeltiden.
– Där bodde bland andra Margareta Leijonhufvud, som kom att bli Gustav Vasas andra fru. Från ön finns också arkeologiska fynd, som numera visas på Lödöse museum, berättar Ingela Lindahl som är ordförande i Långareds hembygdsförening.
Föreningen tog intiativ till kvällen efter att man via Sveriges hembygdsförbund mottagit extramaterial i form av klipp från serien, fritt att använda som inspiration eller som en del i en utställning.
– Är man med i en hembygdsförening är man intresserad av kulturarv. Serien påminde oss om att den lokala historien är en viktig del av vårt arbete, konstaterar Ingela Lindahl.
Fullsatt hos Balteryds hembygdsförening. Foto: Elof Johansson
Samarbeten mellan hembygdsföreningar och museer är förstås ingen ny företeelse understryker Ulf Dernevik som är generalsekreterare för Sveriges länsmuseer.
– Många av länsmuseerna, som jag i första hand företräder, har ofta hembygdsförbunden som medstiftare. De härrör inte sällan från olika hembygdsorganistationer, fornminnesföreningar och liknande och har ofta personer ur hembygdsförbunden i sina styrelser. Men förhoppningsvis kan SVT:s satsning stärka banden mellan museer och föreningar ytterligare.
Vid sidan av de stora politiska linjerna har SVT:s serie också skildrat det vanliga livet och hur man faktiskt levde förr, inflikar han.
– Förmodligen leder det till att intresset för historiskt vardagsliv ökar. Och just de antroprologiska delarna av historien är ju både hembygdsföreningar och länsmuseer duktiga på att berätta mer om.
Styrkan i ”Historien om Sverige” är att serien ger kunskap om hela landet, menar Ulf Dernevik.
– De institutioner som är bäst lämpade att bidra i en sådan rörelse är just länsmuseer som finns överallt, i samverkan med lokala och regionala hembygdsförbund runtom i landet.
Här kan du ta del av Sveriges hembygdsförbunds information om ”Historien om Sverige”, inklusive ett inspelat webbinarium om satsningen utifrån hembygdsföreningars pespektiv.
”Vävning handlar om gemenskap, och det förenar folk i olika åldrar. Vävsektionen i Tärna hembygdsförening har funnits sedan 1970-talet. Vi är kvinnor mellan ungefär 30 och 85 år och vi kallar oss för Vävstollarna. Man kan säga att det är vi som håller i gång det mesta i föreningen. På nationaldagen och på Fars dag inviger vi en ny utställning med hembygdstema i vävstugan, och så säljer vi fika förstås. Ibland ordnar vi aktiviteter och kurser för att dra in pengar till strömmen.
Innan pandemin var vi ungefär 20 stycken som sågs varje vecka. Men den jädrans pandemin, han förstörde mycket. Vissa äldre slutade komma och med dem försvann väldigt mycket kunskap.
Vi försöker värva nya medlemmar när vi har öppet hus. Det är inte helt lätt, eftersom Tärna inte är särskilt stort. Men det händer att någon nyinflyttad är intresserad.
Min mamma lärde mig väva när jag var i tioårsåldern, så jag har vävt i hela mitt liv. När jag var strax över 20 år åkte jag till Wyoming i USA för att jobba på restaurang och åka skidor. Innan jag reste i väg spikade min pappa ihop en stor låda, så att jag kunde ta med mig en vävstol. I Jackson Hole där jag bodde de där åren blev vävningen ett sätt att koppla av, och ett extraknäck. Många som beställde trasmattor av mig då var amerikaner med rötter i Skandinavien.
Ibland åker Vävstollarna på studiebesök till andra vävstugor i Sverige eller Norge. Då pratar vi vävtekniker och får ny inspiration. Och ibland kommer det folk hit och besöker oss, också.
Vår vävstuga är en gammal AMS-barack, ett rött hus som en gång i tiden uppfördes av Arbetsmarknadsstyrelsen för att användas som bostad åt arbetare.
Det fanns tre baracker i Tärna – två revs och en blev kvar. Hembygdsföreningen fick förfrågan om att köpa huset. Jag tror priset var en krona. Sedan vi köpte det har vi renoverat allt eftersom – sökt pengar, bytt fönster och satt in värmepumpar.
I det stora samlingsrummet träffas vi varje tisdag klockan 18 och bestämmer vad vi ska väva. Vi har pyttesmå vävstolar som man kan väva en grytlapp i, och stora vävstolar där man kan väva en hel pläd med en bredd på 120 centimeter. Vi har också två Kontramarsch. Med hjälp av dem kan man väva mer invecklade mönster.
Vi har många vävstolar eftersom folk som slutat väva på grund av ålder har skänkt sina vävstolar hit. Men, nu har vi nått max. Vi har 16 vävstolar, och inte rum för några fler. Det känns tragiskt, faktiskt.
I vår lilla shop säljer vi dukar och mattor som vi har vävt. Vi säljer också fälltäcken. Det är en sorts vävda, vackra, ylletäcken fodrade med fårskinn som man hade förr när man åkte häst och vagn.
Det passar bra att väva i grupp, för då finns det alltid någon man kan fråga om man kör fast. Och så får man ju idéer av varandra! Ibland väver vi varsin bit på samma varp.
Det är roligt, för då hinner man väva flera olika saker. Om man har en vävstol hemma sätter man ju upp 15-20 meter varp, och så ska man väva precis allting själv.
Jag hoppas att fler ska upptäcka hur kul det är att väva. Har man ett stressigt jobb om dagarna kan man gå till vävstugan en stund om kvällen, för när man väver blir man alldeles lugn. Man tänker på det man gör och hinner inte fundera på annat. Och är man på dåligt humör, riktigt förbannad över något, då kan man väva en matta och slå på ordentligt för att få ur sig ilskan.
Vävning behövs i samtiden eftersom det är ett sorts återbruk. En trasmatta väver man av trasor från vilken sorts tyg som helst, så länge det är bomull. Vi får mycket lakan och andra textilier till skänks. Vävstollarna har nog med material för att väva mattor i hundra år framåt
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
