Larsagården är belägen på Katrinebergs folkhögskola i Falkenbergs kommun. Den består av två gårdar som tillsammans med ekonomibyggnader bildar en sluten fyrkant. Byggnaderna är från 1700-talet och 1800-talet och av stort kulturhistoriskt värde, om detta är enigheten stor.
Frågan är vad det innebär för anläggningens framtid. I juni 2023 meddelade ägaren Region Halland sin avsikt att sälja Larsagården på den privata marknaden.
Anledningen är bland annat att anläggningen har omfattande och kostsamma upprustningsbehov. Regionen hänvisar även till att man saknar egen verksamhet i byggnaderna.
Vessige-Alfshögs hembygdsförening motsätter sig försäljning och arbetar på flera fronter för att häva planerna. Larsagården var en donation till dåvarande Landstinget i Hallands län 1958, med krav på att den i framtiden skulle vårdas och skötas av mottagaren, menar föreningen.
– Larsagården är en gåva till Landstiget för ett allmännyttigt ändamål, det vill säga en donation, där en av donatorerna var konung Gustaf VI Adolf, som besökte Larsagården den 8 juni 1954 på sin Eriksgata, säger Hans Terner, sekreterare i Vessige-Alfshögs hembygdsförening.
Enligt urkunderna fanns det flera grunder till donationen. Bland annat att folkhögskolan skulle ha möjlighet att nyttja Larsagården vid undervisning och allmänhetens tillgång till gården. Den ingår i dag i Ekomuseum Nedre Ätradalen.
När planerna på försäljning blev kända vilade hembygdsföreningen inte på lagrarna.
– Vi agerade taktiskt omedelbart när vi, sex veckor innan beslut skulle tas, fick kännedom om planen att Regionen skulle avyttra Larsagården på den privata marknaden. Hembygdsrådet i Halland skrev till Länsstyrelsen och begärde att Larsagården skulle byggnadsminnesförklaras, vi skrev till Region Halland och till ordförandena i såväl regionen som i de kommunala nämnderna, säger Ulla Rickardsson, ordförande i föreningen.
Vi agerade taktiskt omedelbart när vi, sex veckor innan beslut skulle tas, fick kännedom om planen att Regionen skulle avyttra Larsagården på den privata marknaden.
Genomslaget i media blev stort. SVT i Halland, Sveriges Radio, dagstidningar och andra hann rapportera innan politikerna fattade beslut om försäljning. Efter beslutet om försäljning har arbetet fortsatt. Vessige-Alfshögs hembygdsförening överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som i februari 2024 dömde till regionens fördel.
Föreningen har därefter begärt prövningstillstånd hos kammarrätten i Göteborg för en överklagan av förvaltningsrättens beslut.
– I vårt överklagande har vi begärt att kammarrätten tillskriver och begär yttranden från såväl Riksantikvarieämbetet som Länsstyrelsen i Hallands län, säger Hans Terner.
Vilka är era huvudsakliga argument mot försäljning? – En donation kan inte avyttras då förutsättningarna för denna ensidigt förändras av gåvomottagaren av donationen. Larsagården måste behållas i det allmännas ägo, det vill säga Region Hallands, i enlighet med Riksantikvarieämbetets skrivelse 1958 i ärendet om överlåtelsen till Landstinget, som en nödvändighet ”om byggnaderna för framtiden skulle kunna erhålla nödig vård och tillsyn”, säger Hans Terner.
Vad har processen kring Larsagården hittills inneburit för er i föreningen? – För oss i hembygdsrörelsen i kretsen över huvud taget, har det inneburit att vi lärt oss väldigt mycket om Larsagården från byn Lustorp i Köinge socken i ”Östdanmark”. Bland annat finns Lustorp omnämnt redan 1528 och gården sedan 1569 i danska urkunder, säger Hans Terner. – Vi har kommit i kontakt med och träffat barnen till de sista ägarna. Ett av dem föddes på gården 1938. Vi har erhållit ett omfattande material som föräldrarna och barnen sparat om Larsagården, till stor hjälp för saken, säger Ulla Rickardsson.
Genom att sälja Larsagården sparar Region Halland 7 miljoner kronor som finns avsatta för underhållsinsatser. I beslutsunderlaget hänvisar regionens tjänstemän till Larsagårdens omfattande underhållsbehov, beskrivna i en rapport framtagen i samarbete med Kulturmiljö Halland, Hallands kulturhistoriska museums kulturmiljöavdelning. Vid upphandling har regionen inte fått in några anbud från entreprenörer som uppfyller kraven. Därför har man inte kunnat utföra de arbeten som finns med i underhållsplanen, skriver man.
Larsagården från ovan, äldre bild.
Malin Clarke, bebyggelseantikvarie och chef för byggnadsvårdsenheten vid Kulturmiljö Halland, menar att det inte finns någon brist på hantverkskunniga entreprenörer i trakten.
– Det finns flera hantverkskunniga och duktiga entreprenörer som gör denna typ av jobb, både i Halland och i närheten, så detta borde inte vara ett hinder i förvaltningen av byggnaden. Vi på länsmuseet vägleder gärna hur de kan hitta rätt kompetens. Regionen skulle också kunna vända sig till kommunerna för tips, de är vana vid att upphandla arbeten på sina kulturhistoriskt värdefulla byggnader enligt samma lagstiftning. Falkenbergs kommun har till exempel restaurerat flera av kommunens byggnader på ett varsamt vis. Sedan vågar jag inte svara på om försäljningen hade kunnat förhindras, regionen kanske har andra anledningar som vi inte känner till.
Har ni från Kulturmiljö Halland en åsikt kring försäljningen? – Vi anser att det viktigaste är att gården har en ägare som tar tillvara de kulturvärden som finns. Sedan är det så klart väldigt tråkigt om försäljningen skulle innebära en privatisering där allmänheten inte har samma tillgång till byggnaden. Gården är flyttad till platsen med ett musealt syfte, för att rädda byggnaden. Det är viktigt att man säkerställer att den bevaras även i framtiden.
I fjol sålde hembygdsföreningen i Krogsered i Falkenbergs kommun sin hembygdsstuga på den privata marknaden, eftersom medlemmarna inte mäktade ta hand om den. Hur ser förutsättningarna ut för att vårda äldre och krävande byggnader av kulturhistoriskt värde – och vad krävs för att de ska kunna vara fortsatt tillgängliga för allmänheten? – Det krävs ju både en hel del pengar och ideellt engagemang för att en förening ska mäkta med att förvalta en byggnad. Länsstyrelsen kan ibland ge föreningarna bidrag för att göra kostsamma åtgärder, men det räcker kanske inte alltid hela vägen. Det hade varit roligt att se fler yngre personer engagera sig och mer riktade bidrag till denna typ av byggnader, säger Malin Clarke.
Region Halland styrs av de fyra allianspartierna Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Men andra partier har tagit ställning för försäljning. När regionfullmäktige röstade om försäljning av Larsagården i juni 2023 föll 59 ja-röster och 11 nej-röster.
Helene Andersson (C) berättar att beslutet för hennes del föregicks av tuffa överväganden.
– Det är inget beslut vi fattat med glädje.
Varför vill ni sälja Larsagården? – Därför att vi ser att vi är den sämsta förvaltaren av Larsagården som finns! Jag åker förbi där ganska ofta, och det är allt ledsnare byggnader. Ska ett kulturarv hålla måste det vara levande och ha verksamhet. Tillbaka i tiden har det funnits på Larsagården genom folkhögskolan Katrineberg som ligger intill, men de har fått nya uppdrag och gården blir inte använd så som den skulle behöva bli. Regionen har inte heller någon egen verksamhet där. Tomma hus blir ledsna hus, oavsett om de är från 1700-talet eller nyare. – Det skulle behövas en förening, en organisation eller en enskild som blåser liv i gården.
Varför kan regionen inte hålla den vid liv? – Vi är en offentlig institution. Larsagården ligger fantastiskt till, precis invid vägen. Det kanske finns någon som vill öppna upp byggnaderna och ha kaféverksamhet där till exempel, men det kan inte regionen göra, det blir aldrig bra. Det är jättelångt från vårt kärnuppdrag. Det måste vara ett privat initiativ eller en organisation.
I beslutsunderlaget står att inga entreprenörer anmält intresse vid upphandling av underhållsinsatser. Kulturmiljö Halland menar dock att det finns gott om kunniga hantverkare i trakten. – Men då måste de svara på våra offentliga upphandlingar! Som privat aktör eller förening kan man ringa upp någon och fråga när de har tid att fixa något. Det gör att man kan lösa saker allteftersom. Det kan inte en region. Inom offentlig förvaltning måste man genomföra en upphandling och presentera ett upphandlingsunderlag. Det bygger helt på att någon svarar. – Här ser jag att det överlag behövs mer kunnande. Hela resan med Larsagården startade med att vi politiker blev uppmärksammade av Vessige-Alfshögs hembygdsförening på att underhållet var eftersatt. Man behövde byta fönster och då hittade man ingen som kunde renovera dem, utan satte in aluminiumprofilfönster. Det blev helt tokigt. Den byggnadsfirma regionens fastighetsbolag Regionfastigheter har upphandlat måste kunna anlita personer med kunnande. Detta är inte enkelt. Det är en vacker gård i grunden. Det finns många som är intresserade av äldre byggnader, men vi behöver utbilda fler.
Hur ska byggnader som Larsagården hållas vid liv och tillgängliga för allmänheten, vad krävs? – Jag har grubblat mycket på detta. För regionens del är det som saknas inte resurserna utan kunnandet. Det har varit ett svårt beslut för mig att ta, men jag har landat i att vi måste välja. Vi måste ha ett samtal om vad vi har och hur vi kan göra det mer tillgängligt. Det är ett samtal som hembygdsrörelsen och samhället som sådant måste ta tillsammans. – Jag tror att vi kanske måste säga att vi inte kan ta hand om alla byggnader, men att vi dokumenterar dem noga. Det finns inte så många kringbyggda gårdar av Larsagårdens typ kvar, men det finns ytterligare en i Falkenbergs kommun, Staffens. Den ägs av en stiftelse [bestående av Falkenbergs kommun, Falkenbergs Sparbank, Morup-Stafsinge Hembygdsförening och Ätradalens Hembygdskrets, reds anm] som sköter den. Det visar att det blir något annat när det finns människor som har det som sitt intresse.
Har ni fört samtal med andra aktörer om att ta över gården? – Vi har inte lagt fram några formella erbjudanden, men vi har pratat med Vessige-Alfshögs hembygdsförening. De är inte intresserade, och det förstår jag, det är ett enormt ansvar. Jag hör själv till Tvååkers hembygdsförening, vi har också en gård med samlingar, gräsmattor och stugor som vi vill hålla öppna. Det bygger på att det finns människor som bryr sig. Hur hittar man dem? Hur får vi in vår nutidshistoria i verksamheten, hur hittar vi nya generationer som kan ta vid? Det är något jag tänker mycket på. Som politiker har det varit jobbigt att hantera frågan om Larsagården, eftersom det gjort många arga, men jag känner att det är en fråga jag måste ta. Vi måste prata om detta. På något vis måste vi prioritera.
Svenska Rosensällskapet har i samarbete med flera andra aktörer startat projektet Krukrosor i Norden. Syftet är att efterlysa, dokumentera, samla in, identifiera, bevara och sprida odlandet av äldre krukrosor i Norden samt att sprida information om rosorna.
Programmet för odlad mångfald, Pom, började år 2000 att inventera Sveriges kulturväxter. Krukväxter var sist ut av åtta olika kategorier, i ett upprop som pågick 2009-2010. Här sökte man krukväxter som förökas vegetativt (genom exempelvis sticklingar eller lökar) och som har en väl dokumenterad odling före 1960. Både växterna som sådana och berättelser om den eller de som odlat och vårdat dem samlades in.
Av de många krukväxter som lämnades in var bara en handfull krukrosor. Catarina Lund är kontaktperson för Svenska Rosensällskapet, som alltså nu vill rikta uppmärksamheten mot just dessa.
Vad gör just krukrosor intressanta? – Krukrosor är egentligen inte mer intressanta än andra äldre rosor eller äldre krukväxter utan de ingår i båda dessa grupper. Men de är lite bortglömda. Det finns moderna krukrosor också, men av de äldre sorterna är det inte så många som bevaratss. Det beror troligtvis på att de inte är härdiga i vårt klimat men behöver övervintras i svala utrymmen. Det är svårt i moderna bostäder där alla rum håller cirka 20 grader.
Om man vet med sig att man har en gammal krukros, vad kan man då göra inom ramarna för Krukrosor i Norden? – Målet är att hitta de äldre krukrosor som eventuellt fortfarande finns kvar och se till att de blir bevarade. Vi vill gärna att man hör av sig till någon av oss i projektgruppen om man har en äldre krukros eller känner till någon som har en sådan ros.
Vilken roll kan hembygdsföreningar ha för att vårda kulturväxter som krukrosor? – Äldre krukrosor är en del av vårt kulturarv och det finns ofta en historia kring rosen med en koppling till en familj, en gård och en trakt. De har ofta spridits på bygden. Vi tror att de äldre krukrosor som eventuellt finns kvar kan finnas hos äldre personer som fortfarande bor kvar på äldre gårdar och i bostäder där man fortfarande har kvar sina äldre krukväxter och har svala utrymmen för övervintring, exempelvis ouppvärmda stugor, verandor och salar.– Jag tänker att en hembygdsförening kanske har träffar lokalt och kan fråga besökarna om de känner till någon äldre krukros. En äldre krukros som bevaras kan bli bygdens stolthet som man sprider och värnar om.
Kultursamverkansmodellen, som sedan 2011 anger fördelningen av statliga medel till regional kulturverksamhet, är under utredning. Tiden för remissyttrande går ut den 27 mars.
I den nya modellen föreslås kommunerna få större inflytande över kulturmedlen. Det är positivt, menar Anna Livion Ingvarsson, verksamhetschef vid Ideell kulturallians som representerar det civila samhällets organisationer inom kulturområdet. Samtidigt ser civilsamhällets roll ut att försvagas, konstaterar hon.
– Tar man del av de konkreta förslagen på hur det ska gå till är vi däremot inte säkra på att det verkligen leder till en decentralisering.
Risken är att förändringarna enbart gynnar de kommuner där kulturen redan har ett starkt fäste.
– I praktiken får kulturstarka kommuner chans att ta större plats och ha ett större ansvar i kultursamverkansmodellen. Andra, mindre kommuner utan den sortens resurser får inte samma handlingsutrymme.
Just dessa kommuner med tillhörande ideella föreningar kan dock vara av särskild vikt för kulturutvecklingen.
– Små kommuner i till exempelvis glesbygd saknar ofta kulturinstitutioner. Där spelar den ideella sektorn en särskild viktig roll för att man ska kunna samlas kring kulturen.
För att förstå hur utredningen är tänkt att genomföras i praktiken bör man titta på detaljerna i förslaget, menar Anna Livion Ingvarsson.
– I den nuvarande förordningen står att samråd ska ske med ”det civila samhället och professionella kulturskapare”. Men i den föreslagna lagtexten står istället ”det fria kulturlivet och professionella kulturskapare”. Begreppet ”det civila samhället” är borta.
Enligt författningskommentarerna ska civilsamhället i stället rymmas i begreppet ”det fria kulturlivet” tillsammans med verksamhet som drivs på kommersiell grund. Och i den här sortens utredningar spelar som bekant benämningar en betydande roll.
– Det kommer att bli osäkert vad man menar. Det innebär att civilsamhällets ställning i Kultursamverkansmodellen försvagas.
Enligt Ideell Kulturallians visar utredningen på bra ambitioner för utveckling – som dessvärre inte följs upp.
– Förslagen till förändring är inte genomarbetade och konsekvenserna är inte analyserade. Det riskerar att leda till att modellen blir fragmentiserad, svår att överblicka och på sikt förlorar sin roll.
Det kommer att bli osäkert vad man menar. Det innebär att civilsamhällets ställning i Kultursamverkansmodellen försvagas.
För hembygdsrörelsen är en viktig fråga det stöd som ges till regional konsulentverksamhet. Till de sju kulturområden de statliga kulturpolitiska medlen ska stödja hör museiverksamhet och museernas kulturmiljöarbete samt främjande av hemslöjd. Hemslöjdskonsulenter på regionnivå finansieras därigenom via kultursamverkansmodellen, men inte hembygds- eller kuturarvskonsulenter.
Jennie Fornedal är sedan 2008 hembygdskonsulent anställd av Södermanlands hembygdsförbund. På frågan om hur hon trivs med sitt jobb svarar hon med ett ord.
– Jättebra.
Att Kultursamverkansmodellen inte har några medel riktade mot hembygdskonsulenter har för Jennie Fornedal och Södermanlands hembygdsförbund högst konkret innebörd.
– Man har inte samma ekonomiska trygghet.
Varje år söker förbundet organisationsbidrag från regionen.
– Händer det något i regionen som gör att pengarna inte finns, då är det uppsägningstid på mig. Vi får beslutet precis innan jul.
Jennie Fornedal har reagerat på att Kultursamverkansmodellen har så pass lite fokus på civilsamhället.
– Det har fullständigt osynliggjorts. Man säger vid någon punkt att man ”samarbetar med andra parter”, men civilsamhället nämns inte. Samtidigt ser vi att regionen inte kan genomföra sin kulturplan utan hjälp från civilsamhället.
För många som jobbar ideellt blir kulturplanen något väldigt abstrakt, tror Jennie Forndedal.
– Vi har svårt att förstå på vilket sätt den rör oss. Det skulle innebära en ökad trygghet att veta att tjänsten som hembygdskonsulent ska finnas i varje region.
FAKTA: Om kultursamverkansmodellen
Kultursamverkansmodellen 2011 och innebär ett system för fördelning av statliga medel från Kulturrådet till regionerna, som i sin tur fördelar dem vidare till regionala kulturverksamheter.
2024 kommer totalt cirka 1,5 miljarder kronor fördelas till de 20 regioner som numera ingår i modellen. Årets ökning av anslaget är därmed det lägsta sedan modellen infördes.
2022 fick Mats Svegfors, tidigare vd för Sveriges radio, regeringens uppdrag att utreda Kultursamverkansmodellen. Remissyttranden kring denna utredning ska inkomma senast 27 mars 2024. Utredningen i sin helhet, Kultursamhället – utvecklad samverkan mellan stat, region och kommun SOU 2023:58, finns att ta del av här.
Remissyttranden kring utredningen ska inkomma senast 27 mars 2024.
Anna Livion Ingvarsson. Foto: Ideell Kulturallians
Sveriges hembygdsförbund har 2 060 medlemsföreningar, med sammanlagt nära 400 000 medlemmar. Varje år samlar riksförbundet in statistik om föreningarnas verksamsamhet. När verksamhetsåret 2023 summeras framkommer bland annat att:
Sveriges hembygdsföreningar sammanlagt arrangerade 28 000 aktiviteter och evenemang öppna för allmänheten. Det är en siffra nästan i nivå med åren före pandemin, då antalet låg strax över 30 000 per år.
Totalt 3,5 miljoner besökare tog del av föreningarnas verksamhet under 2023.
4 800 aktiviteter riktades särskilt till barn och ungdomar, med totalt 235 000 deltagare.
Medlemmarna lade totalt 3,1 miljoner timmar på ideellt arbete inom föreningarnas verksamhet.
Sett över tid tappar hembygdsrörelsen medlemmar. På 20 år har föreningarna förlorat 50 000 medlemmar. Det är en negativ trend som på sikt kan få konsekvenser för det lokala kulturarvet, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
– Om den negativa trenden fortsätter hotas på sikt det gemensamma minnet för många människor. Kunskap om vanligt folks historia riskerar helt enkelt att försvinna utan en aktiv hembygdsrörelse.
Samtidigt finns ett starkt intresse för det lokala. Antalet föreningar som är medlemmar i Sveriges hembygdsförbund har på 20 år ökat med 165 stycken. I en undersökning Novus genomförde på uppdrag av Sveriges hembygdsförbund år 2022 uppgav nio av tio att det är viktigt att engagera sig i det som händer på platsen där man bor. Sju av tio sade sig kunna tänka sig engagera sig i arbete med lokalt kulturarv.
– Det här visar på att kulturarvet är en angelägenhet som gäller hela samhället, säger Jan Nordwall.
Mer om statistiken
58 procent av Sveriges hembygdsförbunds 2 060 medlemsföreningar inkom med svar för verksamhetsåret 2023. Siffrorna ovan redovisas som uppräknade värden.
– Släktforskarna är en stor gräsrotsrörelse som över hela landet gör en viktig insats för att spara vår gemensamma historia. Med den här insamlingen hoppas vi kunna uppmärksamma dessa eldsjälar. Vi hoppas även att kunna lyfta hundratals människoöden ur historiens glömska och framtidssäkra deras berättelser i våra samlingar, säger Jörgen Löwenfeldt, projektledare för digitala insamlingar på Nordiska museet.
I mars 2024 lanserade museet därför en ny digital insamling riktad mot landets släktforskare. Insamlingen är också kopplad till forskningsprojektet ”Oväntade genealogier? Släktforskning, identitet, minne och släktskap i Sverige” vid Södertörns högskola och Mittuniverstitet.
Sveriges långa historia av folkbokföring ger goda förutsättningar för släktforskning. De senaste årtiondena har släktforskningssajter och DNA-teknik lyft fram positionerna ytterligare.
– I kölvattnet av allt detta kan släktforskning idag ses som en av de viktigaste gräsrotsverksamheterna för att skapa kulturella minnen och släktforskningen verkar också ha stor personlig betydelse för många. Frågorna som ställs i insamlingen utgår från vilka fynd som släktforskarna hittat i sitt sökande och hur upptäckterna påverkat hur de ser på sig själva och sin egen identitet, men också deras historiesyn mer övergripande, säger Jenny Gunnarsson Payne, professor i etnologi vid Institutionen för historia och samtidsstudier, Södertörns högskola.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
