– En kvarn är mer än en maskin som krossar spannmålskärnor.
Det säger Tobias Nilsson från Norrtälje naturcentrum, som i slutet av november arrangerade en branschdag för odlare, matskapare, handlare och representanter för offentlig verksamhet på Färsna gård i Norrtälje. En kvarn är en viktig förutsättning för småskalig livsmedelsproduktion, förklarar han. Därför har Norrtälje naturcentrum investerat i en stenkvarn för malning av EKO-odlade spannmål som under 2024 installerats på gården, där den kan nyttjas kostnadsfritt av odlare som bara betalar för elförbrukningen. Förhoppningen är att kvarnen ska användas av odlare i hela Stockholmsregionen och bidra både till mer hantverksmässig förädling av spannmål och pedagogiska aktiviteter. Kvarnen bidrar även till den lokala livsmedelssäkerheten och beredskap i kristid.
Odlingen av spannmål krymper. I Stockholms län har den yta som används för att odla spannmål på 20 år minskat med cirka en fjärdedel berättar Tobias Nilsson. En del i problematiken för mindre odlare är att hitta en kvarn som kan förvalta skörden. År 1900 fanns 6 000 kvarnar i Sverige. År 2024 är siffran omkring 20. Det innebär svårigheter i frågan om såväl avstånd som förhållningssätt och förutsättningar på plats.
Bagaren Sebastién Boudet från föreningen Roslagskorn vars medlemmar ideellt arbetar med att kalibrera kvarnen, leder en demonstration av kvarnen.
– Målet är att vi ska kunna skapa en massa produkter här, där vi tar tillvara på mer av det som odlas för människor att äta. Små kärnor som är svåra att mala mjöl på kan vi exempelvis göra till råvara för gröt. En kvarn som kan ta vara på hela råvaran skapar bättre förutsättningar för bönder som arbetar med småskalig spannmålsodling, säger han.
Av det spannmål som odlas i dag går mycket till foder, eftersom det inte kvalificerar för de krav livsmedelsbranschen ställer på mjöl för bakning och matlagning. Ett kvalitetsbegrepp som utgår från industrins krav, konstaterar bagaren Caroline Lindö som i sitt företag Brödlabbet aktivt valt att arbeta med små partier med unika egenskaper.
Målet är att vi ska kunna skapa en massa produkter här, där vi tar tillvara på mer av det som odlas för människor att äta.
Den nybyggda Färsna stenkvarn har på gården sällskap av en betydligt äldre pjäs, en stenkvarn från 1700-talet. Den tillhör Rådmansö hembygdsförening men är deponerad på Färsna gård där den till och från används för att demonstrera hur malning gick till på gårdar förr om åren.
På 1700-talet fanns en uppsjö av större kvarnar, drivna med både vind och vatten, men ute på gårdarna hade man också egna grövre stenkvarnar som denna. Den består av en liggare, ett fast understycke, och löpare, ett rörligt överstycke. Löparen ligger i 80-kilosklassen och Gunnar Lodin från Rådmansö hembygdsförening får ta i när han lyfter upp den för att visa de skåror som går från stenens centrum och ut mot dess kanter, och dit de malda kornen undan för undan pressas.
Kvarnen går runt med handkraft i en hastighet på ett till två varv i sekunden. Den donerades till hembygdsföreningen i början av 1990-talet av Stina Söderman. Såväl stenar som bordet den står på är intakt, men Gunnar Lodin har lagt till en plywoodbotten och en uppsamlingslåda för att göra det lättare att ta hand om det malda. Arbetsinsatsen för att få mjöl till en limpa är hög, men finmalning var inte heller kvarnens syfte, berättar Gunnar Lodin.
– Stina Söderman berättade att de använt den här som gröpkvarn, alltså för att göra gröpe eller mat till djuren. För att göra mjöl fanns det mycket bättre och professionella kvarnar.
Har ni mycket grejer i Rådmansö hembygdsförening? – Ja. Vi har en samling på cirka 800 saker, folk lämnar in. Jag tror att vi har 50 hyvlar till exempel. Det mest speciella vi har är en cykel från 1903, en damcykel som inte trampas runt utan upp och ned. Tyvärr sitter bakdrevet fast, så den går inte att provcykla.
Gunnar Lodin från Rådmansö hembygdsförening visar en stenkvarn från 1700-talet på Färsna gård. Foto: Jenny Damberg
En stark oro över att kulturmiljöer utplånas och den lokala historien raderas. Det uttrycker Sveriges hembygdsförbund i sitt yttrande över remisspromemorian Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning, där regeringens förslag till författningsändringar för vattenkraftens omprövning presenteras.
Det aktuella förslaget lämna inga garantier för att vattendragens kulturarv skyddas eller att beredskapen stärks i lokalsamhällena, konstaterar Sveriges hembygdsförbund som efterlyser ett helhetsperspektiv.
Regeringens förslag, som är en del av Tidöavtalets ambition att säkerställa elförsörjningen, lyfter elproduktion och småskaliga aktörers ekonomiska villkor som centrala frågor. Däremot saknas tydliga hänsyn till äldre vattenkraftverk som kulturhistoriska miljöer. Trots löften i Tidöavtalet om att prioritera dessa frågor, menar Sveriges hembygdsförbund att denna aspekt ignorerats i det föreslagna regelverket.
– I flera år har man utrett och arbetat med frågan och ändå har man missat helhetsperspektivet, säger Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg vid Sveriges hembygdsförbund.
– Detta är inte bara en fråga om elproduktion utan handlar också om krisberedskap och att skydda vår gemensamma historia och identitet.
Detta är inte bara en fråga om elproduktion utan handlar också om krisberedskap och att skydda vår gemensamma historia och identitet.
I sitt yttrande efterlyser Sveriges hembygdsförbund en bredare debatt om vattenkraften, där såväl kultur- och rekreationsvärden som översvämningsrisker och beredskapsfunktioner finns med. ”Kultur- och rekreationsvärden står redan i många av våra nationella mål att de ska tas hänsyn till, klimatfrågan har vi arbetat med i många år nu och krisberedskapen borde tagits med från början i utredningarna eftersom invasionen av Ukraina inleddes under våren 2022. Med krisberedskap syftar vi inte bara på den lokalt producerade vattenkraften utan tillgången till vatten och lokalt producerade livsmedel.”
Enligt Sveriges hembygdsförbund underlättar inte de föreslagna regeländringarna för de småskaliga kraftverken, som man menar ofta är viktiga för elförsörjningen i lokalsamhället, men också kulturhistoriskt värdefulla.
– De här kraftverken ligger fortfarande kvar i den klass som inte anses vara av nationellt intresse. Därför riskerar de nedläggning. Vi ifrågasätter om prövningen är rättssäker om inte alla kraftverk blir prövade på samma vis, eftersom de stora kraftverken i norra delen av landet har mindre stränga krav vid omställningen till moderna miljövillkor, säger Helena Rosenberg.
Sveriges hembygdsförbund ser även att regeringen brister genom att inte ha tagit med de utrivningar av vandringshinder som sker utanför den Nationella planen (NAP) i lagändringarna, utrivningar som görs på myndigheternas initiativ.
– Dessa utrivningar är problematiska eftersom miljöerna har betydelse för lokalhistorien som därmed urholkas. Den goda status som myndigheterna försöker åstadkomma handlar mer om fiskvandring än om EU-direktivets verkliga syfte som är tjänligt dricksvatten, säger Helena Rosenberg.
Sveriges hembygdsförbund arbetar aktivt med miljökvalitetsmålet Levande vatten. Ett stort antal hembygdsföreningar har hört av sig till förbundet med oro över att rivningar och omvandlingar av vattendrag riskerar att radera orternas historia och förändra landskapen utan tillräcklig konsekvensanalys.
– Enligt intentionerna i EU:s vattendirektiv ska samråd ske med god framförhållning med allmänheten och enligt Europeiska landskapskonventionen har även allmänheten rätt att peka ut vilka landskap de anser vara värdefulla. Det efterlevs inte i dag, säger Helena Rosenberg.
500 miljoner kronor. Så mycket mindre satsar staten på folkbildning årligen, till följd av regeringens beslut att skära ner statsanslaget till studieförbund med en tredjedel. Sänkningen införs successivt över tre år. Redan nu är konsekvenserna allvarliga för verksamheten i landets studieförbund.
– Varje studieförbund fattar sina beslut utifrån sin organisation och sina behov, men alla rapporterar om verksamhet som upprör, personal som får sluta och kontor och lokaler som stänger. Fullt ut kommer vi inte kunna överblicka effekterna förrän i efterhand, men det är drastiska förändringar.
Så sammanfattar David Samuelsson, generalsekreterare för branschorganisationen Studieförbunden, läget för de nio medlemsförbunden.
Vad gör ni från Studieförbundens sida i detta skede? – För oss handlar det dels om att visa på de stora negativa effekterna av nedskärningarna. Men också att visa på det värde och den stora betydelse studieförbundens verksamhet har för medborgarna. Alla politiker och beslutsfattare har inte en självklar koppling till studieförbund och folkbildning, vi jobbar med direkt kontakt och dialog riktat mot ledamöter i riksdagens kulturutskott. Vi har kontakt med alla partier, främst de som står bakom den nedskärningspolitik som förs i dag.
Vi har kontakt med alla partier, främst de som står bakom den nedskärningspolitik som förs i dag.
I Vadstena stängde nyligen en vävstuga som varit i bruk i 30 år. En konsekvens av att Studieförbundet Vuxenskolan Östergötland inte längre har råd att subventionera lokalhyran, avdelningschef Jörgen Rosin.
Men de stora nedskärningarna sker inom musikverksamheten. 200 band har blivit 20.
– Vi har fått lägga ner flera stora musikhus i Östergötland eftersom det bara inte har gått att hålla dem öppna. I andra fall har vi minskat verksamheten. Vi hade nästan 200 band inskrivna hos oss, nu är det ett 20-tal.
Vad har hänt med de övriga 180? – Vi har försökt slussa vidare till andra studieförbund, men det är väldigt svårt. Det är ju inte bara vi som drabbas av nedskärningar, det är alla. Det här är jättesorgligt. Den här kulturen är jätteviktig. När man är tonåring och går i skolan, vem har då råd att både köpa instrument och hyra lokaler? Det finns ingen annan arena de kan söka sig till. Det har varit studieförbunden som stått för infrastrukturen för morgondagens Winnerbäck. Nu kan vi inte stötta upp i den omfattning vi gjort tidigare.
I statsbudgeten är 500 miljoner kronor en liten summa. Men på lokal nivå och inte minst för unga gör pengarna stor skillnad, säger Jörgen Rosin.
– Vad ska de här ungdomarna som inte har några lokaler längre göra? Det är personer som mår bra av att uttrycka sig i kulturella sammanhang, nu slås allt det undan. Jag tycker det är för jävligt rent ut sagt.
De sänkta statsanslaget är ett problem. Men det finns fler, konstaterar Jörgen Rosin. I Östergötland har kommunerna under lång tid minskat sitt stöd, och inte heller regionen har räknat upp anslagen i takt med kostnadsökningar.
För viss studieverksamhet har också förutsättningarna förändrats genom nya direktiv från Folkbildningsrådet som ställer krav på progression. För någon som exempelvis vävt eller spelat musik en längre tid är det svårt att hävda den typen av utveckling. Då karaktäriseras verksamheten i stället som utövande, och är inte stödberättigad.
– Som vi ser det utvecklas du alltid när du spelar musik, väver eller gör något annat bildande i grupp, men det godkänner inte Folkbildningsrådets kriterier för studiecirklar.
När man är tonåring och går i skolan, vem har då råd att både köpa instrument och hyra lokaler?
Regeringens motiverar sänkningen med att de 500 miljonerna flyttas till satsningar inom folkhögskola och yrkesutbildningar. Studieförbundens generalsekreterare David Samuelsson menar att det är fel att ställa de två mot varandra.
– Det är naturligtvis viktigt med yrkesutbildningar. Men det är väldigt fattigt och farligt att ställa fri bildningsverksamhet, kultur och den friare folkbildningen mot yrkesutbildning. Börjar man föra ett sådant resonemang kan vi fråga oss vilka utbildningar och verksamheter som är i farozonen nästa gång. Får du jobb av att gå på operan? Av att besöka ett bibliotek? Det är ett sluttande plan när man börjar mäta allting med att det ska ge jobb. Fri bildning har ett stort värde för människor och för samhället. Jobb är jätteviktigt, men det finns fler värden än så.
Det är inte bara staten som minskar sina anslag. Det finns kommuner som sticker ut och som i sina budgetar för 2025 skjuter till extra medel för att möta de minskade statsanslagen, men de är få. Den övergripande bilden är att även kommuner och regioner minskar sitt stöd. Kommunernas anslag till studieförbund ligger i dag på omkring en tredjedel av vad det var tidigt 2000-tal, enligt branschorganisationen Studieförbundens beräkningar.
Två studieförbund har i närtid lagt ner eller aviserat sin nedläggning. Dels Kulturens bildningsverksamhet, dels Ibn Rushd Studieförbund. Det är inte avhängigt de aktuella nedskärningarna utan har flera orsaker, säger Studieförbundens David Samuelsson. Men resursbrist spelar in.
– Ekonomi och kapacitet i organisationen är en faktor i båda fallen. Innan nedskärningarna aviserades har vi haft en period av kraftigt ökat kvalitetsarbete för studieförbundens del. Det är viktigt, men det är något som drar kostnader. En viss del av kostnaden är fast, och den är svårast att bära för de minsta. Det är ingen slump att det är de två minsta studieförbunden som inte klarar sig.
FAKTA. Så slår nedskärningar mot studieförbunden
Studieförbunden samlar nio (snart åtta) studieförbund med drygt 350 medlems- och samverkansorganisationer. År 2022 hade man över 100 000 studiecirklar och mer än 175 000 kulturprogram per år.
Studieförbunden har olika inriktning och profil men alla är idéburna och utan vinstintresse.
Branschorganisationen Studieförbunden har tagit fram Nedskärningskartan som visar hur neddragningarna på studieförbunden slår runt om i landet.
Marie Andrée är grundare av Beredskapsmuseet utanför Höganäs. Hon är skarpt kritisk till lagförslaget och har kommit med ett yttrande om en särskild museivapenlag.
– Vi lever i en demokrati. Att museiarbetare ska godkännas av polisen påminner om hur det går till i en diktatur och hotar det fria kulturlivet.
På Beredskapsmuseet i Djuramossa utanför Höganäs finns en stor samling militära objekt och en utställning om svensk vardag under beredskapstiden. Det är det enda museet i landet som kan visa upp en underjordisk försvarsanläggning från andra världskriget. Museet låg tidigare i en långdragen tvist med Statens förhistoriska museer, som resulterade i att vapen och kanoner tvångshämtades från museet utanför Höganäs.
Att museiarbetare ska godkännas av polisen påminner om hur det går till i en diktatur och hotar det fria kulturlivet.
Marie Andrée är förutom grundare av Beredskapsmuseet också ordförande i dess stiftelse.
– Jag tycker inte om vapen och är skotträdd sedan barndomen. Men vapen passar jättebra på museum – där de är inlåsta. Det går inte att berätta om Sveriges historia utan att också berätta om beredskap, krig och vapen. Vapnet var en del i uniformen.
Till museivapen räknas de vapen som på grund av sin proveniens eller tekniska utformning förvärvats permanent av ett museum för bevarande och exponering.
Den nya vapenutredningen ”En ändamålsenlig vapenlagstiftning” föreslår att museum med vapen i sina samlingar ska ha en särskild föreståndare för dessa. Enligt utredningen är ändringen nödvändig för att vapnen inte ska komma i orätta händer: ”Vapenregleringen genomsyras av principen att endast den som är lämplig att ha tillgång till skjutvapen och andra tillståndspliktiga föremål ska ha sådan åtkomst. Att den som ansvarar för skjutvapen som innehas för ett museums samlingar uppfyller vissa krav på lämplighet är enligt vår mening nödvändigt för att det skäligen ska kunna antas att vapnen inte kommer att missbrukas.”
Vapenföreståndaren vid varje enskilt museum ska godkännas och registreras av Polismyndigheten, föreslår utredningen.
– I praktiken skulle vapenföreståndaren bli samma person som är museichef, som alltid är ytterst ansvarig på museet, hävdar Marie Andrée.
Hon gör en jämförelse med Skatteverket, som genomför mycket noggranna kontroller av en nyanställd. Allt för att inte myndighetens tillförlitlighet ska kunna äventyras.
– Skulle samma sorts kontroll av den anställdas familj gälla här? Ska jag ha ett anställningsförfarande för att finna en museichef med kunskap om våra samlingar, och sedan ska Polismyndigheten inte godkänna personen på grund av någon den är släkt med, till exempel?
Utöver arbetet i museets styrelse är Marie Andrée verksam som advokat.
– Om exempelvis jag skulle gå igenom ett sådant här godkännandeförfarande och sedan bli registrerad hos polisen, som jag ständigt har som motpart i mitt arbete – vad innebär det för mig?
– Jag kommer att slåss in i det sista i den här frågan. Jag har ingen lust att finnas i ett register.
FAKTA. Mer om vapenutredningen
Vapenutredningen har haft en expertgrupp knuten till sig med representanter från Naturvårdsverket, Tullverket, Inspektionen för strategiska produkter, Åklagarmyndigheten, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Förvaltningsrätten i Linköping, Polismyndigheten och Justitiedepartementet.
Bygd och Natur har kontaktat Justitiedepartementet och ett flertal experter knutna till utredningen utan resultat.
Beslut om ny vapenlag tas under 2025. Lagen börjar gälla den 1 januari 2026.
Kiruna är ett exceptionellt storskaligt projekt, även med internationella mått mätt. Men även när omfattningen är en eller ett par byggnader går frågeställningarna igen, säger Jennie Sjöholm.
– Det jag tittade på i min avhandling är något jag har fortsatt att vrida och vända på även senare. Hur värderas och omvärderas kulturarv? Vilka aktörer är aktiva i detta? Vad är det som gör om något ses som ett kulturarv och i vissa fall slutar att vara det?
Ja, vad avgör egentligen vad som är ett kulturarv i den byggda miljön? – Jag ser det inte som ett antingen eller. Det är en glidande skala. I ena änden har du vissa saker som kan vara väldigt viktiga för de som bor eller har en relation till platsen, men utan att man i allmänhet tänker på det som kulturarv eller en kulturmiljö. I andra änden av skalan har du det som är synnerligen etablerat och skyddat som exempelvis byggnadsminne eller riksintresse.
Vad är det som gör om något ses som ett kulturarv och i vissa fall slutar att vara det?
Det finns cirka 1 470 miljöer i landet som bedömts vara av riksintresse för kulturmiljövården och drygt 2 000 enskilda byggnadsminnen som har skydd enligt kulturmiljölagen till följd av synnerligen höga kulturhistoriska värden.
Men detta är klassificeringar som kan utmanas och vissa fall hävas. I Kiruna ville kommunen häva byggnadsminnesförklaringen för bland annat Kiruna stadshus, Kiruna järnvägsstation och Hjalmar Lundbohmsgården. Rivning av stationsbyggnaden godkändes av Länsstyrelsen i Norrbottens län. För stadshuset beslutade länsstyrelsen om en ändring av byggnadsminnet 2012, där det angavs ”att byggnadens gestaltning i idé och konkret material ska tas tillvara”. Byggnaden revs, men delar av den har återanvänts. Hjalmar Lundbohmsgården flyttades till ny plats och har därefter restaurerats.
– Vid stadsomvandlingar kommer det kulturarv vi pekat ut i ny dager. Det är viktigt, men är det så viktigt? Ska vi ändå riva för att kunna bygga nytt?
Jennie Sjöholm sitter även i styrelsen för Svenska byggnadsvårdsföreningen. Som ideell förening kan de yttra sig i vissa ärenden. Men ofta samarbetar de med andra föreningar och privatpersoner.
Ett aktuellt exempel är Valhallabadet i Göteborg. Badet är byggt 1956 och ett av Skandinaviens största inomhusbad med drygt en halv miljon besökare årligen. Det ska, enligt beslut i Göteborgs kommunfullmäktige, rivas och ersättas av ett nytt badhus.
– Många privatpersoner protesterar mot rivning av badet. Det finns namnlistor som alla som vill kan skriva under kan alla skriva under. Vi i Svenska byggnadsvårdsföreningen har yttrat oss och flera andra föreningar är engagerade. Det blir mer tryck när vi är många föreningar som krokar arm och lyfter en fråga. Man kan arrangera paneldebatter, skriva debattartiklar och på alla sätt belysa en fråga för att få upp den på dagordningen, säger Jennie Sjöholm.
Det blir mer tryck när vi är många föreningar som krokar arm och lyfter en fråga.
På lite längre avstånd följer hon utvecklingen i Kiruna. Där planerar nu det statliga gruvbolaget LKAB att riva en av de gamla gruvlavarna redan 2025, för att ge plats åt bostäder och sjukhuset. I detta fall motsätter sig Kiruna kommun rivningen. Man vill bevara de historiska tornen som landmärken och kulturellt arv.
– Kulturarvet uppfattas ofta som något statiskt, som något som bara är. Men det är också viktigt att fråga sig hur alternativet ser ut. Hur vill vi utveckla den här platsen, om vi inte river?, säger Jennie Sjöholm.
– Om vi tar gruvlavarna som exempel så är det med det synsättet inte bara att konstatera att de är viktiga och måste stå kvar. Man måste också fråga sig hur kan vi aktivera dem, hur kan vi fylla dem med innehåll? För att göra det måste man aktivt engagera föreningsliv och andra aktörer.
Kulturvärdet sitter inte bara i det materiella, utan i vilka relationer har man till det, understryker Jennie Sjöholm.
– Det är grundläggande att se kulturarvet som dynamiskt och att det har ett värde som kan minska eller öka utifrån hur man hanterar det.
För närvarande forskar Jennie Sjöholm i ett Vinnova-finansierat projekt om kulturarvet som strategisk resurs i den gröna omställningen i norr. Den pågående återindustrialiseringen innebär att flera städer kommer få nya fysiska uttryck.
– Vi ser kulturarvet som en nyckel i återindustrialiseringen. Hur gör man det, hur hanterar man kulturarvet som en resurs och vilka möjligheter kan det finnas trots att man ofta har målkonflikter att hantera?
Processerna är långa och alla aktörer har sin bild av vad kulturvärden är och vad de består av, konstaterar Jennie Sjöholm. Det manar till tydighet.
– Det är inte alltid man är tydlig med sin syn på kulturvärden, och det är inte alltid de fångas upp. Det är viktigt att det sker för att man ska fatta beslut på rätt premisser.
Vad är viktigt att tänka på tidigt i processen, för att det ska bli bra? – Att vara transparent och att samla in och kartlägga kulturvärden ur ett brett perspektiv. Det är ofta mer komplext än att man kan anlita en konsult som gör jobbet. Man måste bjuda in människor på olika sätt och verkligen uppmuntra till engagemang.
– Vi har totalt 25 000 timmar inspelat material från hela Sverige, lagrat på allt från rullband och grammofonskivor till vaxrullar. Det är fascinerande att detta historiska material nu används för att förbättra framtidens teknik, säger Annette Torensjö, chef för Avdelningen för arkiv och forskning på Isof i Uppsala.
Institutet för språk och folkminnen (Isof) har påbörjat ett samarbete med Kungliga bibliotekets KB-labb och AI Sweden, det nationella centret för tillämpad artificiell intelligens. Syftet är att träna nya språkmodeller med hjälp av äldre talinspelningar och på så sätt förbättra språkmodellernas förståelse för dialektal variation.
Inspelningarna i Isof:s arkiv sträcker sig över mer än hundra år.
– De första inspelningarna är från 1890-talet, på vaxrulle. Det var en tid när många flyttade från landet till stan, vilket gjorde att man inom forskningen började fundera på vad som i det läget händer med våra dialekter, berättar Annette Torensjö.
Merparten av inspelningarna är gjorda från 1935 till 1970.
– Under den här perioden åkte man ut och pratade med människor på landsbygden i hela landet för att få en kontuinitet i inspelningar från olika dialektområden. Sedan 1970 har resurserna minskat. I dag gör vi dialektinventeringar som punktinsatser i särskilda forskningsprojekt.
Hur är det med svenska med brytning, är det också något ni dokumenterar? – Vi har inte aktivt dokumenterat hur man bryter på svenska, men vi har deltagit i några samarbeten kring språkmiljöer där svenska talas av människor med invandrarbakgrund. Vi har också fått en större donation från en forskare som intervjuade ungdomar i Stockholmsområdet, framför allt under 1980-talet. Där finns inslag av förortssvenska.
Alla som har någon form av dialekt vet att det inte alltid är så lätt när man ska hantera ett talsvar.
I de flesta fall är dialektinspelningarna gjorda som intervjuer eller samtal om ämnen som exempelvis vardagsliv, traditioner och folktro. Något annat som är vanligt är systematiska uppteckningar av ortnamn, gårdar och byar. Innehållet ska emellertid inte analyseras i det nya projektet, som är helt inriktat på förståelse av vad som sägs.
Vet ni vad de språkmodeller som nu tränas på dialektförståelse ska användas till? – Inte exakt. Men det är fantastiskt att vi med vårt material som har så lång kontinuitet kan bidra till samhällsutveckling på det här väldigt tydliga sättet. Alla som har någon form av dialekt vet att det inte alltid är så lätt när man ska hantera ett talsvar. Själv är jag från Nässjö i Småland och det innebär att jag ofta kopplas till personlig service, på grund av mina ”r”.
Genom att språkmodellerna tränas i extremer förfinas träffsäkerheten.
– Det är inte så många som pratar som de gör på våra inspelningar från förra sekelskiftet.men det är ett bra komplement för att skapa förståelse hos språkmodellerna för den variation som kan förekomma. Våra inspelningar bidrar till att datorerna blir smartare. De behöver ett stort underlag. Man får bättre svar när man söker på engelska, och det är eftersom de har ett större material att söka i på engelska än på svenska, säger Annette Torensjö.
För att underlätta arbetet har Språkbanken Sam, en avdelning inom Isof med ansvar för att främja språkteknologi i Sverige, anställt en digitaliseringsassistent för att arbeta med det ljudade materialet. Vissa inspelningar kan också behöva anonymiseras på grund av känsliga uppgifter.
– I princip tillgängliggör vi så mycket som möjligt med hänsyn till befintliga lagar och forskningsetiska principer. I praktiken innebär det begränsningar för vissa material och användningar. För äldre arkivmaterial är det ganska okomplicerat, så vi har börjat med att tillgängliggöra det, säger Rickard Domeij, föreståndare för Språkbanken Sam på Isof.
För privatpersoner eller föreningar som vill bidra till att utveckla arkivet finns stora möjligheter, säger Annette Torensjö. För arkivtjänsten Folke är behovet stort av transkribering av det handskrivna materialet.
– Något alla kan göra är att gå in och skriva rent handskrivna äldre uppteckningar. Det behöver vi hjälp med. Där förlitar vi oss på medborgarforskningen, den är jätteviktig. Vi har väldigt stora samlingar och saknar möjlighet att renskriva allt.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
