500 miljoner kronor. Så mycket mindre satsar staten på folkbildning årligen, till följd av regeringens beslut att skära ner statsanslaget till studieförbund med en tredjedel. Sänkningen införs successivt över tre år. Redan nu är konsekvenserna allvarliga för verksamheten i landets studieförbund.
– Varje studieförbund fattar sina beslut utifrån sin organisation och sina behov, men alla rapporterar om verksamhet som upprör, personal som får sluta och kontor och lokaler som stänger. Fullt ut kommer vi inte kunna överblicka effekterna förrän i efterhand, men det är drastiska förändringar.
Så sammanfattar David Samuelsson, generalsekreterare för branschorganisationen Studieförbunden, läget för de nio medlemsförbunden.
Vad gör ni från Studieförbundens sida i detta skede? – För oss handlar det dels om att visa på de stora negativa effekterna av nedskärningarna. Men också att visa på det värde och den stora betydelse studieförbundens verksamhet har för medborgarna. Alla politiker och beslutsfattare har inte en självklar koppling till studieförbund och folkbildning, vi jobbar med direkt kontakt och dialog riktat mot ledamöter i riksdagens kulturutskott. Vi har kontakt med alla partier, främst de som står bakom den nedskärningspolitik som förs i dag.
Vi har kontakt med alla partier, främst de som står bakom den nedskärningspolitik som förs i dag.
I Vadstena stängde nyligen en vävstuga som varit i bruk i 30 år. En konsekvens av att Studieförbundet Vuxenskolan Östergötland inte längre har råd att subventionera lokalhyran, avdelningschef Jörgen Rosin.
Men de stora nedskärningarna sker inom musikverksamheten. 200 band har blivit 20.
– Vi har fått lägga ner flera stora musikhus i Östergötland eftersom det bara inte har gått att hålla dem öppna. I andra fall har vi minskat verksamheten. Vi hade nästan 200 band inskrivna hos oss, nu är det ett 20-tal.
Vad har hänt med de övriga 180? – Vi har försökt slussa vidare till andra studieförbund, men det är väldigt svårt. Det är ju inte bara vi som drabbas av nedskärningar, det är alla. Det här är jättesorgligt. Den här kulturen är jätteviktig. När man är tonåring och går i skolan, vem har då råd att både köpa instrument och hyra lokaler? Det finns ingen annan arena de kan söka sig till. Det har varit studieförbunden som stått för infrastrukturen för morgondagens Winnerbäck. Nu kan vi inte stötta upp i den omfattning vi gjort tidigare.
I statsbudgeten är 500 miljoner kronor en liten summa. Men på lokal nivå och inte minst för unga gör pengarna stor skillnad, säger Jörgen Rosin.
– Vad ska de här ungdomarna som inte har några lokaler längre göra? Det är personer som mår bra av att uttrycka sig i kulturella sammanhang, nu slås allt det undan. Jag tycker det är för jävligt rent ut sagt.
De sänkta statsanslaget är ett problem. Men det finns fler, konstaterar Jörgen Rosin. I Östergötland har kommunerna under lång tid minskat sitt stöd, och inte heller regionen har räknat upp anslagen i takt med kostnadsökningar.
För viss studieverksamhet har också förutsättningarna förändrats genom nya direktiv från Folkbildningsrådet som ställer krav på progression. För någon som exempelvis vävt eller spelat musik en längre tid är det svårt att hävda den typen av utveckling. Då karaktäriseras verksamheten i stället som utövande, och är inte stödberättigad.
– Som vi ser det utvecklas du alltid när du spelar musik, väver eller gör något annat bildande i grupp, men det godkänner inte Folkbildningsrådets kriterier för studiecirklar.
När man är tonåring och går i skolan, vem har då råd att både köpa instrument och hyra lokaler?
Regeringens motiverar sänkningen med att de 500 miljonerna flyttas till satsningar inom folkhögskola och yrkesutbildningar. Studieförbundens generalsekreterare David Samuelsson menar att det är fel att ställa de två mot varandra.
– Det är naturligtvis viktigt med yrkesutbildningar. Men det är väldigt fattigt och farligt att ställa fri bildningsverksamhet, kultur och den friare folkbildningen mot yrkesutbildning. Börjar man föra ett sådant resonemang kan vi fråga oss vilka utbildningar och verksamheter som är i farozonen nästa gång. Får du jobb av att gå på operan? Av att besöka ett bibliotek? Det är ett sluttande plan när man börjar mäta allting med att det ska ge jobb. Fri bildning har ett stort värde för människor och för samhället. Jobb är jätteviktigt, men det finns fler värden än så.
Det är inte bara staten som minskar sina anslag. Det finns kommuner som sticker ut och som i sina budgetar för 2025 skjuter till extra medel för att möta de minskade statsanslagen, men de är få. Den övergripande bilden är att även kommuner och regioner minskar sitt stöd. Kommunernas anslag till studieförbund ligger i dag på omkring en tredjedel av vad det var tidigt 2000-tal, enligt branschorganisationen Studieförbundens beräkningar.
Två studieförbund har i närtid lagt ner eller aviserat sin nedläggning. Dels Kulturens bildningsverksamhet, dels Ibn Rushd Studieförbund. Det är inte avhängigt de aktuella nedskärningarna utan har flera orsaker, säger Studieförbundens David Samuelsson. Men resursbrist spelar in.
– Ekonomi och kapacitet i organisationen är en faktor i båda fallen. Innan nedskärningarna aviserades har vi haft en period av kraftigt ökat kvalitetsarbete för studieförbundens del. Det är viktigt, men det är något som drar kostnader. En viss del av kostnaden är fast, och den är svårast att bära för de minsta. Det är ingen slump att det är de två minsta studieförbunden som inte klarar sig.
FAKTA. Så slår nedskärningar mot studieförbunden
Studieförbunden samlar nio (snart åtta) studieförbund med drygt 350 medlems- och samverkansorganisationer. År 2022 hade man över 100 000 studiecirklar och mer än 175 000 kulturprogram per år.
Studieförbunden har olika inriktning och profil men alla är idéburna och utan vinstintresse.
Branschorganisationen Studieförbunden har tagit fram Nedskärningskartan som visar hur neddragningarna på studieförbunden slår runt om i landet.
Marie Andrée är grundare av Beredskapsmuseet utanför Höganäs. Hon är skarpt kritisk till lagförslaget och har kommit med ett yttrande om en särskild museivapenlag.
– Vi lever i en demokrati. Att museiarbetare ska godkännas av polisen påminner om hur det går till i en diktatur och hotar det fria kulturlivet.
På Beredskapsmuseet i Djuramossa utanför Höganäs finns en stor samling militära objekt och en utställning om svensk vardag under beredskapstiden. Det är det enda museet i landet som kan visa upp en underjordisk försvarsanläggning från andra världskriget. Museet låg tidigare i en långdragen tvist med Statens förhistoriska museer, som resulterade i att vapen och kanoner tvångshämtades från museet utanför Höganäs.
Att museiarbetare ska godkännas av polisen påminner om hur det går till i en diktatur och hotar det fria kulturlivet.
Marie Andrée är förutom grundare av Beredskapsmuseet också ordförande i dess stiftelse.
– Jag tycker inte om vapen och är skotträdd sedan barndomen. Men vapen passar jättebra på museum – där de är inlåsta. Det går inte att berätta om Sveriges historia utan att också berätta om beredskap, krig och vapen. Vapnet var en del i uniformen.
Till museivapen räknas de vapen som på grund av sin proveniens eller tekniska utformning förvärvats permanent av ett museum för bevarande och exponering.
Den nya vapenutredningen ”En ändamålsenlig vapenlagstiftning” föreslår att museum med vapen i sina samlingar ska ha en särskild föreståndare för dessa. Enligt utredningen är ändringen nödvändig för att vapnen inte ska komma i orätta händer: ”Vapenregleringen genomsyras av principen att endast den som är lämplig att ha tillgång till skjutvapen och andra tillståndspliktiga föremål ska ha sådan åtkomst. Att den som ansvarar för skjutvapen som innehas för ett museums samlingar uppfyller vissa krav på lämplighet är enligt vår mening nödvändigt för att det skäligen ska kunna antas att vapnen inte kommer att missbrukas.”
Vapenföreståndaren vid varje enskilt museum ska godkännas och registreras av Polismyndigheten, föreslår utredningen.
– I praktiken skulle vapenföreståndaren bli samma person som är museichef, som alltid är ytterst ansvarig på museet, hävdar Marie Andrée.
Hon gör en jämförelse med Skatteverket, som genomför mycket noggranna kontroller av en nyanställd. Allt för att inte myndighetens tillförlitlighet ska kunna äventyras.
– Skulle samma sorts kontroll av den anställdas familj gälla här? Ska jag ha ett anställningsförfarande för att finna en museichef med kunskap om våra samlingar, och sedan ska Polismyndigheten inte godkänna personen på grund av någon den är släkt med, till exempel?
Utöver arbetet i museets styrelse är Marie Andrée verksam som advokat.
– Om exempelvis jag skulle gå igenom ett sådant här godkännandeförfarande och sedan bli registrerad hos polisen, som jag ständigt har som motpart i mitt arbete – vad innebär det för mig?
– Jag kommer att slåss in i det sista i den här frågan. Jag har ingen lust att finnas i ett register.
FAKTA. Mer om vapenutredningen
Vapenutredningen har haft en expertgrupp knuten till sig med representanter från Naturvårdsverket, Tullverket, Inspektionen för strategiska produkter, Åklagarmyndigheten, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Förvaltningsrätten i Linköping, Polismyndigheten och Justitiedepartementet.
Bygd och Natur har kontaktat Justitiedepartementet och ett flertal experter knutna till utredningen utan resultat.
Beslut om ny vapenlag tas under 2025. Lagen börjar gälla den 1 januari 2026.
Kiruna är ett exceptionellt storskaligt projekt, även med internationella mått mätt. Men även när omfattningen är en eller ett par byggnader går frågeställningarna igen, säger Jennie Sjöholm.
– Det jag tittade på i min avhandling är något jag har fortsatt att vrida och vända på även senare. Hur värderas och omvärderas kulturarv? Vilka aktörer är aktiva i detta? Vad är det som gör om något ses som ett kulturarv och i vissa fall slutar att vara det?
Ja, vad avgör egentligen vad som är ett kulturarv i den byggda miljön? – Jag ser det inte som ett antingen eller. Det är en glidande skala. I ena änden har du vissa saker som kan vara väldigt viktiga för de som bor eller har en relation till platsen, men utan att man i allmänhet tänker på det som kulturarv eller en kulturmiljö. I andra änden av skalan har du det som är synnerligen etablerat och skyddat som exempelvis byggnadsminne eller riksintresse.
Vad är det som gör om något ses som ett kulturarv och i vissa fall slutar att vara det?
Det finns cirka 1 470 miljöer i landet som bedömts vara av riksintresse för kulturmiljövården och drygt 2 000 enskilda byggnadsminnen som har skydd enligt kulturmiljölagen till följd av synnerligen höga kulturhistoriska värden.
Men detta är klassificeringar som kan utmanas och vissa fall hävas. I Kiruna ville kommunen häva byggnadsminnesförklaringen för bland annat Kiruna stadshus, Kiruna järnvägsstation och Hjalmar Lundbohmsgården. Rivning av stationsbyggnaden godkändes av Länsstyrelsen i Norrbottens län. För stadshuset beslutade länsstyrelsen om en ändring av byggnadsminnet 2012, där det angavs ”att byggnadens gestaltning i idé och konkret material ska tas tillvara”. Byggnaden revs, men delar av den har återanvänts. Hjalmar Lundbohmsgården flyttades till ny plats och har därefter restaurerats.
– Vid stadsomvandlingar kommer det kulturarv vi pekat ut i ny dager. Det är viktigt, men är det så viktigt? Ska vi ändå riva för att kunna bygga nytt?
Jennie Sjöholm sitter även i styrelsen för Svenska byggnadsvårdsföreningen. Som ideell förening kan de yttra sig i vissa ärenden. Men ofta samarbetar de med andra föreningar och privatpersoner.
Ett aktuellt exempel är Valhallabadet i Göteborg. Badet är byggt 1956 och ett av Skandinaviens största inomhusbad med drygt en halv miljon besökare årligen. Det ska, enligt beslut i Göteborgs kommunfullmäktige, rivas och ersättas av ett nytt badhus.
– Många privatpersoner protesterar mot rivning av badet. Det finns namnlistor som alla som vill kan skriva under kan alla skriva under. Vi i Svenska byggnadsvårdsföreningen har yttrat oss och flera andra föreningar är engagerade. Det blir mer tryck när vi är många föreningar som krokar arm och lyfter en fråga. Man kan arrangera paneldebatter, skriva debattartiklar och på alla sätt belysa en fråga för att få upp den på dagordningen, säger Jennie Sjöholm.
Det blir mer tryck när vi är många föreningar som krokar arm och lyfter en fråga.
På lite längre avstånd följer hon utvecklingen i Kiruna. Där planerar nu det statliga gruvbolaget LKAB att riva en av de gamla gruvlavarna redan 2025, för att ge plats åt bostäder och sjukhuset. I detta fall motsätter sig Kiruna kommun rivningen. Man vill bevara de historiska tornen som landmärken och kulturellt arv.
– Kulturarvet uppfattas ofta som något statiskt, som något som bara är. Men det är också viktigt att fråga sig hur alternativet ser ut. Hur vill vi utveckla den här platsen, om vi inte river?, säger Jennie Sjöholm.
– Om vi tar gruvlavarna som exempel så är det med det synsättet inte bara att konstatera att de är viktiga och måste stå kvar. Man måste också fråga sig hur kan vi aktivera dem, hur kan vi fylla dem med innehåll? För att göra det måste man aktivt engagera föreningsliv och andra aktörer.
Kulturvärdet sitter inte bara i det materiella, utan i vilka relationer har man till det, understryker Jennie Sjöholm.
– Det är grundläggande att se kulturarvet som dynamiskt och att det har ett värde som kan minska eller öka utifrån hur man hanterar det.
För närvarande forskar Jennie Sjöholm i ett Vinnova-finansierat projekt om kulturarvet som strategisk resurs i den gröna omställningen i norr. Den pågående återindustrialiseringen innebär att flera städer kommer få nya fysiska uttryck.
– Vi ser kulturarvet som en nyckel i återindustrialiseringen. Hur gör man det, hur hanterar man kulturarvet som en resurs och vilka möjligheter kan det finnas trots att man ofta har målkonflikter att hantera?
Processerna är långa och alla aktörer har sin bild av vad kulturvärden är och vad de består av, konstaterar Jennie Sjöholm. Det manar till tydighet.
– Det är inte alltid man är tydlig med sin syn på kulturvärden, och det är inte alltid de fångas upp. Det är viktigt att det sker för att man ska fatta beslut på rätt premisser.
Vad är viktigt att tänka på tidigt i processen, för att det ska bli bra? – Att vara transparent och att samla in och kartlägga kulturvärden ur ett brett perspektiv. Det är ofta mer komplext än att man kan anlita en konsult som gör jobbet. Man måste bjuda in människor på olika sätt och verkligen uppmuntra till engagemang.
– Vi har totalt 25 000 timmar inspelat material från hela Sverige, lagrat på allt från rullband och grammofonskivor till vaxrullar. Det är fascinerande att detta historiska material nu används för att förbättra framtidens teknik, säger Annette Torensjö, chef för Avdelningen för arkiv och forskning på Isof i Uppsala.
Institutet för språk och folkminnen (Isof) har påbörjat ett samarbete med Kungliga bibliotekets KB-labb och AI Sweden, det nationella centret för tillämpad artificiell intelligens. Syftet är att träna nya språkmodeller med hjälp av äldre talinspelningar och på så sätt förbättra språkmodellernas förståelse för dialektal variation.
Inspelningarna i Isof:s arkiv sträcker sig över mer än hundra år.
– De första inspelningarna är från 1890-talet, på vaxrulle. Det var en tid när många flyttade från landet till stan, vilket gjorde att man inom forskningen började fundera på vad som i det läget händer med våra dialekter, berättar Annette Torensjö.
Merparten av inspelningarna är gjorda från 1935 till 1970.
– Under den här perioden åkte man ut och pratade med människor på landsbygden i hela landet för att få en kontuinitet i inspelningar från olika dialektområden. Sedan 1970 har resurserna minskat. I dag gör vi dialektinventeringar som punktinsatser i särskilda forskningsprojekt.
Hur är det med svenska med brytning, är det också något ni dokumenterar? – Vi har inte aktivt dokumenterat hur man bryter på svenska, men vi har deltagit i några samarbeten kring språkmiljöer där svenska talas av människor med invandrarbakgrund. Vi har också fått en större donation från en forskare som intervjuade ungdomar i Stockholmsområdet, framför allt under 1980-talet. Där finns inslag av förortssvenska.
Alla som har någon form av dialekt vet att det inte alltid är så lätt när man ska hantera ett talsvar.
I de flesta fall är dialektinspelningarna gjorda som intervjuer eller samtal om ämnen som exempelvis vardagsliv, traditioner och folktro. Något annat som är vanligt är systematiska uppteckningar av ortnamn, gårdar och byar. Innehållet ska emellertid inte analyseras i det nya projektet, som är helt inriktat på förståelse av vad som sägs.
Vet ni vad de språkmodeller som nu tränas på dialektförståelse ska användas till? – Inte exakt. Men det är fantastiskt att vi med vårt material som har så lång kontinuitet kan bidra till samhällsutveckling på det här väldigt tydliga sättet. Alla som har någon form av dialekt vet att det inte alltid är så lätt när man ska hantera ett talsvar. Själv är jag från Nässjö i Småland och det innebär att jag ofta kopplas till personlig service, på grund av mina ”r”.
Genom att språkmodellerna tränas i extremer förfinas träffsäkerheten.
– Det är inte så många som pratar som de gör på våra inspelningar från förra sekelskiftet.men det är ett bra komplement för att skapa förståelse hos språkmodellerna för den variation som kan förekomma. Våra inspelningar bidrar till att datorerna blir smartare. De behöver ett stort underlag. Man får bättre svar när man söker på engelska, och det är eftersom de har ett större material att söka i på engelska än på svenska, säger Annette Torensjö.
För att underlätta arbetet har Språkbanken Sam, en avdelning inom Isof med ansvar för att främja språkteknologi i Sverige, anställt en digitaliseringsassistent för att arbeta med det ljudade materialet. Vissa inspelningar kan också behöva anonymiseras på grund av känsliga uppgifter.
– I princip tillgängliggör vi så mycket som möjligt med hänsyn till befintliga lagar och forskningsetiska principer. I praktiken innebär det begränsningar för vissa material och användningar. För äldre arkivmaterial är det ganska okomplicerat, så vi har börjat med att tillgängliggöra det, säger Rickard Domeij, föreståndare för Språkbanken Sam på Isof.
För privatpersoner eller föreningar som vill bidra till att utveckla arkivet finns stora möjligheter, säger Annette Torensjö. För arkivtjänsten Folke är behovet stort av transkribering av det handskrivna materialet.
– Något alla kan göra är att gå in och skriva rent handskrivna äldre uppteckningar. Det behöver vi hjälp med. Där förlitar vi oss på medborgarforskningen, den är jätteviktig. Vi har väldigt stora samlingar och saknar möjlighet att renskriva allt.
Den 1 januari 2025 införs nya krav i plan- och byggförordningen att om att den som den som har en publik parkering med mer än 20 parkeringsplatser ska tillhandahålla minst en laddningspunkt för elfordon. Förslaget har kritiserats av bland annat Sveriges hembygdsförbund, eftersom det skulle ge begränsad nytta till hög kostnad för enskilda föreningar.
Nu meddelar Regeringskansliet att man vill utfärda ett undantag för ideella organisationer. Det innebär att hembygdsgårdar, bygdegårdar och idrottsföreningar och motsvarande verksamheter undantas från kravet att ha minst en laddningspunkt, även de har fler parkeringsplatser än 20.
Ändringen är välkommen, säger Sveriges hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordwall.
– Det är mycket bra att regeringen tagit till sig de argument som vi och andra organisationer framfört. Det är självklart viktigt att utveckla laddinfrastrukturen för elbilar men ideella föreningar som hembygdsföreningar skulle få mycket svårt att bära de kostnaderna. Det är också svårt att se behovet av laddstolpar på varenda parkeringsplats i mindre samhällen på landsbygden där parkeringsytor används mest av de närboende.
Det är mycket bra att regeringen tagit till sig de argument som vi och andra organisationer framfört.
Företrädare för den ideella sektorn genom Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker, Våra Gårdar, Riksidrottsförbundet och Sveriges Hembygdsförbund har arbetat hårt för att få till stånd undantaget, som beräknas beröra cirka 6 000 medlemsfastigheter. Bygdegårdarnas Riksförbund hade räknat på en kostnad om 70 000 kronor per bygdegård för installation, baserat på konsultbolaget Swecos kalkyler.
– För ideella fastighetsägare finns just nu inga finansieringslösningar, inga bidrag att söka. I värsta fall är 70 000 kronor allt en bygdegård omsätter, och då är det bara att kasta in handduken, sa Ulph Lundgren, verksamhetsutvecklare på Bygdegårdarnas Riksförbund, när Bygd och Natur uppmärksammade frågan i mars 2024.
Förslaget innebär också att ideella föreningar slipper de skattemässiga konsekvenser som elförsäljning kan leda till i en momsbefriad verksamhet.
Det första som hörs på Ebban Kcch:s kommande album ”Domus” är en färja i Norra Kvarken.
– Det är klaffen som smäller till när färjan angör Holmön, berättar Jorik Otterbjörk, rapartist från Västerbotten. Det loopas om och om igen sen genom den första låten. Jag tycker om att bygga musiken kring ett enda ljud.
”Jag har ett roligt, fritt och omväxlande jobb. Affären har många stamkunder och jag tycker mycket om att packa upp varor. Det är liksom primitivt, hetsigt, kul. Men framför allt är det skönt att känna att jag jobbar med något som är bra för byn”.
Förutom matbutik fungerade lanthandeln också som bensinmack, apotek, bibliotek, systembolag och lantbrevbärarombud. Men vardagen på ön präglades ständigt av Trafikverkets skötsel av den allmänna färjeleden mellan Umeå och Holmön. Vintertid kunde ön isoleras i veckor.
När Jorik Otterbjörks äldsta dotter nått skolpliktig ålder blev familjen till slut tvungen att flytta. Då hade han drivit butiken i åtta år.
– Jag trodde på fullaste allvar aldrig jag skulle byta jobb. Mitt arbete krävde en del förställd framtidstro, och jag smittades av den. Jag trodde att allt skulle bli bra, på något vis. Men det fungerar inte att ett barn ska vara iväg hemifrån i tio, tolv timmar per dag.
Även om flytten till Umeå var en sorg var den också en anledning till att skivan till slut blev möjlig.
– Jag fick en sorts distans: Vad har man hållit på med?
Jag köper en vara, vi kan säga att det är ris
som jag säljer till en granne för ett lite högre pris
än vad jag köpte den för och på detta enkla vis
tjänar jag hop några kronor så jag själv kan köpa ris
”Domus” är på inget vis en fullständig beskrivning av platsen Holmön, understryker han.
– Det är inte heller en poetisk redogörelse om… urkraften i skären. Men låtarna är väldigt avgränsade i tid och rum. Det är ett sätt att paketera de där åren.
”Jag vet du väver men vet inte vad” är den första gången jag hör väven besjungas. Vad har du för relation till väv? – De startade en vävstuga på ön under vårt sista år där, och jag tyckte det var det sista genuint bra som hände ön. Jag har svårt för ordet mötesplats, men det är väl just det som all sorts föreningsliv är? Man träffas och man donar. Jag har följt vävandet lite från sidan via min fru, och egentligen var låten tänkt som en kärlekslåt till henne.
För Jorik Otterbjörk är väven och vävandet fortsatt en gäckande gåta.
– Det är så komplext. Materialet bara loopas runt i evighet. Man tar tyg, river sönder det, och gör nytt? Tekniken har så otroligt många steg och moment. Jag undrar: har vi blivit väldigt dumma i den här senaste generationen? Hur kunde vävstolen alldeles nyss vara en så självklar del i allas hem?
2021 beskrev Otterbjörk hur ölivets premisser formar relationerna bland de bofasta:
”Gemenskaper finns förstås i städerna också. Men jag tror att gemenskap blir tydligare när man har gränser omkring sig, och ingenstans är väl gränserna så tydliga som kring en ö. Här finns inget diffust gränsland, inga problem som man kan påstå inte har med oss att göra. Det är ju faktiskt bara vi här, och allt här är vårt gemensamma.”
Man skulle kunna kalla ”Domus” för en tätt befolkad skiva. Här nämns Joar, Bert, Stor-Sven, Lovisa, Benny, Rune, Constance, Ulla och den forne ishockeyspelaren Lars Briell. Men det finns ett särskilt skimmer kring Elise. Hon framstår som en fyr, ett slags rättesnöre: ”Vad skulle hända om vi ba drog? Vad skulle Elise tro?”
Vem är Elise? – Hon är Holmöns äldsta, och har bott där i 92 år, hela sitt liv. En sorts monark.
I rekryteringsprocessen till jobbet som butiksföreståndare hölls först en anställningsintervju per telefon. Därefter kallades Jorik och hans fru hem till Elises köksbord, trots att hon saknade en formell roll i butiken.
– Det fanns nog en dubbel funktion i det. Ingen annanstans på ön kunde men få ett så fullt dukat fikabord. Men jag tolkade det också som att hennes godkännande krävdes. Sen var det en slump att vi flyttade in i gården bredvid. Hon har varit en väldigt viktig del av mitt liv.
Vad sa Elise när ni drog? – Det skedde inte från en dag till en annan, att det plötsligt var mörkt hos oss. Men jag tror hon förstod att det var oundvikligt.
Trots allt har Jorik Otterbjörk och hans familj har fortsatt en fot på ön.
– Vi har kvar gården och är där på helger och lov. Holmön är fortfarande mitt hem.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
